Aftonbladet – 8 mars 1870, sida 3

j Jag hade hunnit till påfvens välsignelse pr telegraf i går, då jag fann mig föranlåten att lägga bort pennan, som jag begagnar till mina fria streck. Det var icke för att taga till en annan penna och börja arbeta som kopierieringsmaskin. Ack nej, det blef uppskjutet, och kamrerns digra lunta väntar ännu på att renskrifvas. Ej heller var det för att flanera i det vackra värvädret. Jag höll mig inomhus, der jag gjorde en högst intressant bekantskap med Man och Hustru, den nya romanen af Wilkie Collins, och jag kunde icke slita mig från det sällskapec, förrän jag med detsamma genomilat hela första delen, som nu är komlett utkommen på Iwar Heggströms förag. Aftonbladets litteratarafdelning lär väl icke underlåta att egna boken en genomgående granskning, när den en gång blir fullständig i svensk öfversättning, men jag anser mig böra uppmana Aftonbladets läsare att icke vänta ända till dess, utan gå och köpa första delen redan nu. Man bör icke uppskjuta att förskaffa sig en njutning a ädlaste slag. i Nå väl, jag satt i mitt vindsrum och läste Wilkie Collins, under det striden rasade som värst på Riddarholmen. Men Man och Haustrus hade för längesedan hunnit till slutet af. sin första. del, innan Sevallakamper var ändad. Nu är den slutad, d. v.s. til dess den gemensamma yoteringen gifver sista föslagen Jag säger Ingentiog, ty jag hal örsofvit-mig. ... Jag: har icke skrifvit på en enda petition, och när den sista voteringssedeln togs ur urnan — urnan är en korg tror jag — låg jag i min säng och drömde om iokb guld och gröna skogar, sdm skullt