Aftonbladet – 8 mars 1870, sida 3

Fria pennstreck 4 AF En Obekant. q Här och der. i j ) Midt under den hetaste Sevallastriden sitIter jag ganska lugn på mitt svala vindsrum loch ritar fria pennstreck. Tro icke att jag är en dålig medborgare, vårdslös och likgiltig för mitt fädernesland och min fädernestad, Jmen saken är den, att jag icke lyckats komI ma in i kammaren — jag väntar till 1878, då jag kanske hunnit stadga mig — och ej heller på läktarne, hvarför jag dragit mig tillbaka under mitt tält, d. v. s. under takåsen uti ett femvåningshus i en af StockTholms förstäder. Det är från denna upphöjda ståndpunkt jag ser min fädernestad och begrundar dess öde, ifall Sevalla icke skulle Å segra. . O Stockholm! Tjuserska! Annu I yppig fägring blomstrar du, men huru skall det väl gå, ifall Sevallastriden icke blir Sevallasegern? Kanske, kanske den dag är när, Då knappt en ringa skuta bär En hissad flagga i din hamn! Det vore förskräckligt ... Jag vill icke tänka på något så dystert, så mycket mindre som det så ofantligt lätt kan förekommas derigenom, att riksdagen voterar Sevallabanan, och som jag dessutom ville glädja mig åt lärkan — jag tyckte att jag hörde henne nu på morgonen, näktergalen kunde det icke vara — och fröjda mig åt våren. Om jag icke har tid att eldigt svärma i vårligt gröna skogars skydd, enär jag måste ännu i dag skrifva rent en diger lunta, som kamrern i mitt verk anförtrott mig; om jag ieke kan tro att lunden redan nu vrider åt mig sitt löfverk till en krans, ty det lärer väl ännu icke vara kommet långt med löfsprickningen; så kan jag dock se huru solstrålarne förgylla tupparne på kyrktornen — jag räknar en hel mängd från mina fönster — och huru de, strålarne nemligen — eldigt kyssa skridskoisen på våra fjärdar. Det är en judaskyss, det vet jag, men just deråt gläder jag mig, fastän våra skridskoåkande tärnor kanske derför kunde vara frestade att hata mig, något som vore mycket bedröfligt och hvilket jag i det längsta ville undvika. Kärlek är det som en extraordinarie tjensteman behöfver för att hålla sig varm, ty ännu så länge hafva solstrålarne icke samma verkan på hoaom, som på isbitarne, och han har redan skickat sin tjocka paletot till Birger Jarls gamla torn; Stockholms äldsta byggnad, säges det, det kända sommarmagasinet på Riddarholmen, i hvardagstal kalladt Assistansen och i officiel stil Allmänna pantlåneinrättningen,. Orsaken hvarför paletotn redan der magasinerats är den, att man inbillat den arme unge mannen, att han icke kunde deltaga i riksdagsmannavalet i denna vecka, såvida han ej gjort upp sitt konto i kontributionsväg och redan i förra veckan betalt sina utskylder. Förkyler han sig nu, så är det för att kunna rösta på hr Sjöberg eller hr Ljungberg. Hr Richard Carlen tyckes han vilja gömma till. år 1872. God vara skämmes icke i magasinet. Jag talar nu icke om tjocka vinterrocken, men om hr. Carlen, som magasineras i ännu två och ett halft år och otvifvelaktigt under den tiden kan hålla sig, utan att derför vara hermetiskt sluten eller : kunna räknas till konserverna. Det lärer verkligen kunna antagas såsom fullkomligt tillförlitligt, att om man redan i början af Mars ser någon stockholmsbo gå i tunn paletot, så kommer det sig deraf att han pantsatt sin tjocka rock för att kunna betala kontributionen och vara röstberättigad. Hvarenda en i tunn paletot är således en god medborgare, hvilken man bör egna sin aktning, och får han hosta, så borde han erhålla gratis doktor Sandelins bröstsaft. Vore vi katoliker eller åtminstone stodo i relation med påfven, behöfdes icke någon sådan saft och ej heller något annat från apoteket.. Hans helighet kurerar snufva och bröstverk på sitt eget sätt. Jag kom häromdagen öfver ett bref från Rom, från en af dem hvilka tyckas höra till den påfliga ofelbarhetens ofelbara anhängare. I det brefvet berättas bland annat, att en af de främmande biskoparne angripits af en svår katarrh. Det var en af de prelater, på hvilkas röst man räknat och som var så hes att han icke hade någon röst alls. Påfven sjelf i sin outgrundliga godhet beslöt att göra biskopen ett besök. Redan vid hans helighets åsyn återfick biskopen sin röst, men snpufvan ville icke gifva med sig. Helige fader, utropade biskopen, välsigna mig och förbanna min snufva,..... Benedictio, maledictio, sade påfven, hocus pocus filiocus, och straxt var snufvan borta. Det är ett vackert resultat, som borde få sin plats i professor Keys Medicinska arkiv och borde förtiena omnämnas äfven i Hygiea samt kanske göras till föremål för diskussion nästa tisdag i svenska läkaresällskapet. In dosis maledictio papalis eller hvad det kan heta på apotekarlatin kunde man möjligtvis reqvirera per telegraf. När kung Bomba I låg på sitt yttersta det var i I Maj 1859, jag minnes det mycket väl, fastä jag då var hara barnet — fick han påfven I välsignelse per telegraf...... Jag hade hunnit till påfvens välsignelse! pr telegraf i går, då jag fann mig föranTlåten att lägga bort pennan, som jag begag-! nar till mina fria streck. Det var icke för att taga till en annan penna och börja arI beta som kopierieringsmaskin. Ack nej, det I blef uppskjutet, och kamrerns digra lunta I väntar ännu på att renskrifvas. Ei heller