Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 3

förhör med honom, men denne hade af biskopen i högst egen person blifvit körd på dörren under de häftigaste förhannelser öfver ministrar, cortes ochrevolutionärerna i Madrid. Detta var orsaken till hans häktande. Enligt underrättelser från Paris har exdrottning Isabellas gemål, hvilken, som bekant, är en lika god ekonom som drottningen är extravagant i sina utgifter, hos domstol begärt och erhållit rätt att lägga beslag på hela hennes rörliga förmögenhet. Ansökningen och utslaget motiveras med det slöseri, hvarmed drottningens och hennes barns medel förvaltas. Förslaget om gräfvandet af en för de största sjögående fartyg farbar kanal mellan Östersjön och Nordsjön har åter blifvit på allvat upptaget och förberedande arbeten aiibefalda. Kostnaderna beräknas till 30 mill. thaler. Motionen om dödsstraffets upphäfvande väcktes på nordtyska riksdagen, i samband med diskussionen öm den nja strafflagen, af ircehmann och Fries. De förnämsta bland talarne mot förslaget voro Reichensperger, Bismarck och justitieministern Leonhardt, och för detsamma Schwartze och Tsasker: Som telegrafen redän berättat, bifölls motionen med 118 röster mot 81. Samtidigt har Badens andra kammare med 40 röster mot 9 förvisat dödsstraffet ur storhertigdömets lagbok. Det var dock redan förut så godt som de facto upphäfdt. Under de senaste sju åren har nemligen den nuvarande storhertigen ej undertecknat någon dödsdem: Badens officiella tidning Carlsruhe Zeitung förklarar, att den badenska regeringen varit helt och hållet främmande tör Laskers förslag om Badens upptagande i nordtyska förbundet. Som bekant, utkastade Bismarck i sitt ryktbara tal en antydan att motionen framkommit efter aftal med de styrande i Carlsruhe. Ministerkrisen i Baiern synes nu vVårå lyckligt öfverstånden, i det konungen kallat Baierns sändebud i Wien grefve Bray-Steinburg att öfvertaga premierministerposten efter furst Hohenlohe och han äfven äntagit kallelsen. Då han blifvit förordad af den senare och tillika åtnjuter majoritetens förtroende, tyckes han till partierna intaga en förmedlande ställning. Konung Ludvig, som med sina excentriciteter visat sig vara en förklarad anhängare af den nyare tidsriktningen, har till den bekante domprosten Döllinger nyligen aflåtit en lyckönskningsskrifvelse, uttryckande hans erkännande at den baierske teologens uppträdande mot de romerska anspråken. Enligt ett telegram till Patrie från Åthen af den 26 Febrgari. skall en republikansk sammansvärjning der blifvit upptäckt. Burlingames begrafning egde rumi Petersburg den 26 Februari. Liket kommer att hemföras till Amerika. Till chef för den kinesiska ambassaden i hans ställe har den engelska sekreteraren vid samma beskickning hr Brown blifvit utsedd. Den nye chefen, som gjort ett besök i Peking, befinner sig för närvarande på återresa till Europa. Underrättelsen om Burlingames död har i Amerika gjort ett djupt intryck. I representanthuset i Washington egnade general Banks den 26 Febr. den aflidne, som i flera år varit en framstående ledamot af detsamma, några vältaliga ord af aktning och saknad. Äfven i hans födelsestat Massachusetts och särskildt i Boston gaf sig den allmänna sorgen öfver hans bortgång på flera sätt tillkänna. Staten Mississippi, som nyligen blifvit återupptagen till medlem af unionen, har som en af sina representanter i senaten skickat en neger vid namn Revels. Han är den förste af sin race som fått inträde i kongressen. Det betecknande i denna händelse ökas ännu mera derigenom, att Revels som representant för sin stat i senaten efterträder — Jefferson Davis, sydstatsförbundets bekante president och slafemancipationens häftigaste motståndare. En deputation, bestående af parlamentsmedlemmar och ansedde köpmän i Londons City, har uppvaktat engelske utrikesministern lord Clarendon för att göra föreställningar mot ratifikationen af det nya handelsfördraget med Kina. Lord Clarendon uppläste en promemoria till försvar för nämnda fördrag, men lofvade dock att så mycket som möjligt fästa afseende vid de gjorda anmärkningarne. Allmänhetens missnöje med prinsens af Wales inblandning i den Mordauntska rättesängen har gifvit sig luft i ett par demonstrationer mot prinsen, någonting hittills oerhördt i England. Den 28 Februari bivistade prinsen och prinsessan af Wales representationen på Globeteatern. När prinsessan inträdde i sin loge, reste sig åskådarne och helsade henne med lifliga handklappningar, men dessa förvandlades hastigt till gälla bvislingar, då kronprinsen visade sig. Han tycktes dock icke taga sig dessa tecken till missnöje synnerligen nära. Han satte sig, tog sin lorgnett och lät blicken irra omkring till de punkter af salongen, hvarifrån oväsendet kom, Den andra demonstrationen föreföll på en bankett, som de frivillige skarpskyttarne några dagar förut hade tillställt l City. När en skål föreslogs för prinsen af Wales, ropades det: nej! nej! och ordföranden fann sig föranlåten att yttra, att de, som ej ville dricka prinsens skål, kunde aflägsna sig ur salen. Utgången af valet i den irländska valkretsen Tipperary är nu bekant. Fenierne hade såsom sin kandidat uppställt den nyligen ur fängelse frigifne martyren Charles J. Kickham i stället för straff-fången ODonovan Rossa, som förklarats oberättigad att vara parlamentsmedlem. Motkandidaten Heron hyser äfven starkt feniska åsigter; men ändock var valstriden ytterst häftig. På ett par ställen uppstodo väldiga slagsmål, och polisen och militären måste flera gånger göra angrepp mot orostiftarne. De telegrattrådar, som stodo i förbindelse med den irländska hufvudstaden, hade blifvit afskurna. Heron erhöll 1678 och Kickham 1670 röster. Förbittriogen var så stor i staden och den om