Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 2

— Utbyte af kommunala handitngar. På hemställan af Kristianias Formandskab har magistraten i nämnde stad anmodat komI. munalmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Kjöbenhavn att inleda ömsesidigt utbyte af alla för de särskilda kommunernas räkning tryckta handlingar. — Valmöte. Till följd af ett i flera tidningar synligt omge ge samlades kl: 7 i lördags afton omkring 130 persöner i lokalen 1 trappa upp i Bergstrahlska huset till öfverläggning i afseende på det stundade riksdagsmanhaävalets — På försläg af grosshandlären Rubenson valdes ledamoten af andra kammaren hr S. A. Hedin till ordförande, hvilket han åtog sig, sedan Han dessförinnan förbehållit sig rätt att i diskussionen deltaga. Hr Rubenson meddelade attinbjudarne jemte ett antal valmän å ett förberedande sammanträde öfverenskommit att såsom riksdagsmannakandidat tippställa ädvökatfiskalen Ljungberg, hvilken äfven nu förordades af talaren, kyrkoherden Ekdahl och v. häradshöfding Hultgren, hvilken senare uppihanade hr Ljungberg att här uttala sina åsigter i de vigtigare samhällsfrågorna: Hr Ljungberg framträdde ock började sit redogörelse, men nödgades till följd af ett häftigt illamående afbryta för en stund: ; Hr Hedin föreslog härtinder häradshöfdinen Richard Carlen till riksdagsmanaakandidat, dervid framhållande havs framstående och frisinnade verksamhet i fa fordna borgareståndet, hatis grändliga kunskäper indrh lagstiftningens område samt den stora nytta ban såsom varm anhbängare af strafflagens reformerande i en humanare riktning kunde beredå denna reförm. Hr Hultgren uttalade sin förvåning öfver att hr Carlen, som deltagit i det lagutskotts arbeten, hvarifrån förslaget till nu gällande strafflag utgått, sålunda nu törändrat åsigter och uppmanade hit QCarlen; som var närvarande, att upplysa om huru härmed förhöll sig. Hr GCarln blef ej svaret skyldig, utan visade uti ett med lifligt intresse afhördt anförande huru han ingalunda ändrat åsigter angående strafflagen, hvilken hän redan då skulle önskat så föreslagen, som han nu trodde tiden vara inne att söka vinna, men att representationens dåvarande sammansättning lade hinder mot en sådan Ööskåäs röaliserande. Hr Carlen hade bland offentligt nämnda riksdagsmannakandidater ej denna gång sett sitt namn uppgifvet och saknade fördenskull vid detta tilltälle anledning att yttra sig i någon annan fråga än i den, hvilken han blifvit uppfordrad, men tillade att han, oaktadt. han ej hade någon förhoppning att detina gång ens erhålla några röster vid valet, skulle lika, litet nu som förr afsäga sig detta uppdrag som han väl visste medförde möda, uppoffring och arbete, Hr Ljungberg, som nu återhemtat sig, fortsatte sitt anförande, uppehållande sig syns nerligast vid de financiella frågorna, men talaren vidrörde äfven frågorna om utvidgad valrätt; den civila förvaltningens äfvensom skolundervisningens ombildning m. m. och slutade med att hänvisa till sin föregåeiide verksamhet såsom hufvudstadens representant vid tvenne riksdagar, hvarjemte han meddelade det han varit ledamot af tvenne statsrevisioner, förklarande: slutligen att den kärlek för folkets sak, som han städse hyst, ingalunda förminskats genom den närmare kännedom ban sedermera vunnit af de arbetande klassernas lidande och behof. Hr Ljungbergs anförande helsades med bifallsr op. Sedan åtskilliga andra talare yttrat sig för hr Ljungberg, de fleste likväl beklagande att ej mer än en kandidat denna gång kunde ifrågakomma, då de i annat fall gerna skulle velat lemna äfven hr OCarlån sina röster, framställdes proposition särskildt å hvar och en af de nämnda kandidaterna, dervid hr Ljungberg förklarades såsom detta mötes kandidat. Hr Hedin afslutade mötet och tackade dervid de okände inbjudarne. v———— me 21