Aftonbladet – 5 mars 1870, sida 3

ar halsbottnen genom aflagring al de med der Si kala strömmens is medförda massor sand, jorc Toch steti, det se vi också här. Särskildt äl Björnöns vidsträckta bank, dit polarströmmen skjuter fram långt åt sydvest och der den temligen bestämdt gör halt, ett tydligt exempel; här liksom vid andra dylika ställer af jorden bildar polar-strömmen så att säga jättelika gletscher-tungor, hvilka liksom gletacherna få Alperna föra sina jordsamlingar med sig, men vid sammanträffandet med de varma strömmarne smälta de i stycken och sjunka ned till hafvets botten. Der en förgrening af Golfströmmen går fram är det djupare än bredvid der polarströmmen är I herrskande, såsom t. ex. mellan Björn-ön och I Spetsbergens södra spets, der Golfströmmen Irinner fram, medan en större arm af denIsamma följer Spetsbergens vestkust mot norr, uppnår den nästan alltid öppna, så kallade ) Hvalfiskfångare-bugten och sammanträffar åter vid Spetsbergens nordvestra hörn med polarströmmen. Äfven här synes en proportionerad uppgrundning af hafvet långt åt nordvest antyda spåren af polarströmmens land-fraktgods. Gentemot de från alla håll ådagalagda utomordentliga bevisen på sympati och understöd för de begge under kapten Koldeweys ledning stälda expeditionerna, skulle det dock vara ohederligt att vilja fördölja de beklagliga felen vid dessa och hålla tyst dermed, att på den första färden så godt som ingenting kunde uträttas hvad angår de vigtiga lodningarne. Åro goda lodapparater redan vid vanliga färder till sjös af största vigt, så är en för vetenskapligt ändamål. företagen sjöresa utan dem alldeles förfelad för vetenskapen. I detta fall är försummelsen så mycket mer att beklaga, som kapten Koldewey flera gånger genomkorsat detta vidsträckta, djupa haf, medan den svenska expeditionen ej drifvit på långt när så vidt omkring, utan hållit sig på ett jemförelsevis litet utrymme och egentligen berört den östra gränsen af detta djupa haf blott på ett par punkter. Just der kapten Koldewey farit omkring så mycket, synes enligt svenskarnes och kapten Scoresbys mätningar, den djupaste delen af hafvet vara; enligt den senares lodningar vid San Mayen redan år 1818 stupar der hafsbottnen brantare nedåt än på något ställe vid Spetsbergens Vesteller Nord-kust; redan på ett afstånd af en tredjedels sjömil från Nord-kusten blefvo 300 famnar lodade. Kapten Koldewey har tyvärr ej anställt några hafsdjupmätningar, utan blott i närheten af kusten utkastat ett för vetenskapliga ändamål alldeles otillräckligt sänklod och aldrig på större djup än 400 famnar. Redan vid expeditionen 1861 hade svenskarne med sig en 15,000 fot lång lodlina och på deras senaste expedition ha de hvar fjerde timme upp: mätt djupet. Afven de få af Koldewey lodade djupen i närheten af land afvika i många fall mycket från de med största omsorg af svenskarne anställda mätningarne; bättre slå de mätningar in, som under förra sommaren gjordes af d:r Bessells ombord på ångfartyget Albert, hvilka som bekant utvisade ett ganska grundt haf från Spetsbergen till Novaja Semla. vid flerfaldiga utförda mätningar. Dessa värdefulla mätningar torde väl snart bli offentliggjorda. Kapten Koldeweys lodnvingar upphöra redan vid 300 famnars djup, derutöfver anställde han blott tvenne resultatlösa sådana på 400 famnar — han nådde ej botten. Redan hvalfiskfångaren Scoresby, som helt och hållet på egen bekostnad riktade vetenskapen, utförde i samma haf, så långt tillbaka i tiden som 53 år, lodningar på 1200 famnars djup. Kapten Koldewey har äfven vid den andra, den 15 Juni 1869 afgångna expeditionen ombesörjt utrustningen, och jag fästade då så mycket jag förmådde och upprepade gänger uppmärksamheten på, att man skulle anskaffa nödiga lodningsapparater och dessa i tillräckligt antal. De till den 30 Juli gående underrättelserna ) berätta dock ej om några nämnvärda djup, ! ehura detta samma djupa haf återigen blef) venomfaret. Koldewey omtalar blott tvåj lodningar af något öfver 1000 famnar, och löjtnant Payer säger, att lodningarne mellan 74:de och 75:te graden nordlig bredd och I1:te graden vestlig längd gifvit 1000 till 1200 famnars djup. Vi hoppas att denna stora och kostsamma expedition icke måtte stå de svenska företagen efter hvad angår vetenskapliga arbeten och resultater. Svenskarne hafva vid alla sina expeditioner visat, att man ej behöfver ha synnerligt stor lycka för att utföra utmärkta saker och: ha äfven senaste gången bevisat hur mycket kan uträttas på den korta tiden af 3 månaler. Det är glädjande att se huru de för warje gång fört kunskapen om vår jord stt godt stycke framåt. Utom deras djupmätningar lemna vi på vårt blad prof på ur de kartlagt land, Björnön, hvilken viserligen varit känd i närmare 300 år (uppäckt den 8 Juni 1596 af holländare under Barents), men för första gången blef år (868 ön af svenskarne uppmätt. Björn-ön visar sig enligt den svenska kartan rara precist 10 gånger större än andra auktoiteter förut enstämmigt uppgifvit; enligt Keilhaus beräkningar utgjorde arealen 1,22 ysk qvadratmil, enligt svenska specialkaran af Nordenskiöld och Duner 1,23, men nligt svenska beräkningen 1868 icke minfre än 12,35 tyska qvadratmil; således Björn-ön enl. Keilhau 1827...... 1,22 qv.-m.lNordenskiöld och Duner 1864... 1,23 Svenska beräkningen 1868...... 12,35 För jemförelse: Hertigdömet Sachsen-Coburg... 10,2 Hamburgs område Ty Bremens dito ...... 4,7 on Mången tycker kanske, att Björn-öns uppvätning är ett lilleputiskt geografiskt arvete, men på enstaka observationer är dock rela vetenskapen byggd, och förtjenstfullt: lir det dock alltid att utföra något som tre irhundraden ej förmått, vore det än aldrig : å obetydligt. Aston TEATER.