Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 2

Middagen och hela aftonen blefvo mycket behagliga. Emily var vid sitt allra bästa lynne, berättade en mängd roande anekdoter från Paris för sin mor och bror, och ignorerade alldeles min ringa person. Jag hörde på och erhöll då och då ett vänligt tilltal af de båda andra. Vi stannade qvar i eksalen hela qvällen. Sedan deserten blifvit borttagen, tog hofmästaren Hickens in tö, Då jag kommer ned från mina små, trefliga rum deruppe, yttrade lady Chandos till mig, förefaller mig salongen så stor; jag trifs bättre här inne. Då jag seoare gick upp i mitt rum för natten, presenterade sig en ljushårig, nätt klädd tjenstflicka vid namn Harriet, och frågade om det var något som jag önskade. Utom henne funnos ytterligare två husjungfrur, Lizzy Dene och Emma. Inberäknade kusken, en stalldräng och två trädgårdsmästare, hvilka alla bodde ett godt stycke från gården, funnos vid Chandos sjutton hustjenare, ett stort antal, tyckte jag, då man besinnade huru ringa uppassning som fordrades af dem. Jag sade Harriet, att jag var van att hjelpa mig sjelf och hon gick. Men det var mig på länge icke möjligt att somna. Det samtal jag hade hört före middagen höll mig plågsamt vaken. Hvad kunde det vara för hemlighet? Skulle jag måhända under nattens timmar oroas af hemska uppenbarelser? Hvilka onda gerningar voro begångna i detta hus? Hvilka fasaväckande invånare derstädes gjorde det olämpligt för främlingar att åtnjuta dess gästfrihet? Var det hemsökt af spöken? — eller af någonting ännu värre? Allt detta var frågor som jag förgäfves gjorde mig under nattens första timmar. Inga spöken läto dock höra af sig, och slutligen somnade jag gänska godt.