Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet; Det beslut statsöätskottet fattat, att. tillstyrka riksdagen afslag å K. M:ts proposition om norra stambanans dragning öfver Sevallay är ej egnadt att framkalla någon Synnerlig belåtenhet inom denna provins: Hvar ochen, som kan och vill erinra sig den historiskå gången äf nämnde jernvägsfrågas föregående. behandling inom Dalarne, vet väl, att alla petitioner och utlåtanden, som härifrån afgifvits, såväl af nastinget som läns styrelsen samt Jandtbushållnings-sällskapet, fasthåller önskvärdheten af, att erhålla lät tad kommunikation mellan Siljans och Mö larens dalgångar, den naturliga riktning rörelsen här af ålder tagit och framgent torde bibehålla. Genom Gefle—Dala-banans anläggning -och.det. norrländska intressets mäk tiga inflytande -bafva vi visserligen tillsvidare måst nedsätta våra änspråk på banans dragande till Siljan; men -hårdt vore, omvvi, såsom statsutskottet nu föreslår, äfven skulle gå miste om att få den lagd genom: Westmanlands rikaste sädesbygd nedåt Mälare dalen; Vi kunna ej heller begripa, sägöm det rent ut, hvarföre norrländingens och dalkarlens intressen här behöfvå vara skiljaktige. För norrländingen måste det jua, liksom för oss, vara fördelaktigare ju längre han kan komma vesterut inåt landet på samma gång han färdas nedåt, och en kommunikation med det vestra och södra bansystemet redan norr om Mälaren måste vara honom angelägnare, än att på vägen till hufvudstaden kroka af åt både Sala och Upsala och först derefter finna. möjlighet. att--komma -vesteruts--Fan tänker nog också få-en sådan kommunikation, ty, som vi sett, tager han en föreniögsbana mellan Sala och Köping såsom alldeles gifven. I Men bör han och kan han verkligen göra sig så säker härpå, eller ligger ej just här det mest beaktansvärda i den närvarande situationen? Att en sådan bana kommer till stånd på enskild väg; derom finnes alls ingen förhoppning, när man vet hvilka svår righeter mött; att få bolag bildadt för den vidå kortare föreningsbanan till Sevalla, oaktadt denna i rentabilitet står långt framom hvad en .Sala—Köpings-bana skulle kunna erbjuda. Återstår då, att sätta hela sin förtröstan på statens mellankomst. Men man skulle verkligen vara bra godtrogen eller också alltför litet aktgilvit på tidens tecken, om man ej märkt huru, med hvarje dag som går,