Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 3

en förändrad tjenstgöring, så mycket mindre sorh detta hade för sig 30-årig häfd. Hr Lindström ansåg det ingalunda vara att, såsom grefve Sparre sagt, gå rakt på målet, då man förordade en framställning, som mera vore en tanke än ett förslag och som dessutom icke ens begärt, att K. M:t efter ärendets utredning skulle ;l inkomma till riksdagen med något förslag i ämInet. När man en gång skulle taga i tu med den I förevarande frågan, så vore icke rätta sättet att Tbörja med partiella förändringar. Visserligen borIde man på förhand vara betänkt på att undanrödja hindren mot förändringen, men man berde då se till, hvilka dessa hinder öro; i hvilket afseende tal. anmärkte det egendomliga, att hvarken motionären eller reservanten brytt sig om att gendrifva det af utskottet framställda och af hr Ribbing vid detta tillfälle griarligare framhållna inkastet om 31 S regeringsformen såsom det förnämsta hindret mot reformen. Tal. medgaf visserliatt reformen borde genomföras; men hindren leremot visade sig vara sådana, att den af motionären föreslagna vägen ej vore den rätta, hvarför tal hemställde till honom, huruvida han icke skulle vilja välja en annan uppslagsända för frågans lösning, nemligen att redan under denna riksdag motionera nämnde frundlagsnaragrafs ändring. Så länge denna qvarstode oförändrad, måste tal., bur mycket han föröfrigt skulle önska reformens genomförande, yrka afslag både å motionen och reservationen. Frib, Gripenstedt anmärkte, att motionen vore något oklar, i det den på ett ställe talade om att städerna skulle med landet under gemensamma domare förenas, på ett annat deremot att landet skulle i detta hänseende förenas med städerna; Fäpekande tal. den ganska stora olikhet som förefunnes mellan dessa båda sätt för ändamålets vinnande, delande för öfrigt hr Bergströms åsigt, att den enda rationella lösningen vore en organisk förening mellan stad och land. Men som detta vore en särdeles stor och vigtig fråga, kunde den icke nu-behandlas. Det hade blifvit sagdt, att domrarnes förflyttande icke skulle möta någon svårighet vare sig att man toge grundlagens andemening eller den herrskande rg i betraktande. vad denna senare beträffade, så hade visserligen ett vilkor blifvit intaget i domrarnes fullmakter, men detta hade icke rört någon förflyttning, utan endast haft afseende på domsagornas reglering. Här vore dock obestridligen fråga om deras förflyttning från den plats, hvartill de blifvit utnämnda, och detta vore dock något helt annat och stående i strid med grundlagens både anda och tydliga bokstaf. Om det vore möjligt och rätt att införa sådana vilkor i fullmakterna för landtdomrarne, så vore det lika rätt i förhållande till högsta domstolens ledamöter, men i detta fall visade sig bättre förslagets olämplighet i förevarande hänseende. Yrkade bifall till utskottets förslag. 3 Sven Nilsson i Österslöf ansåg, att likaväl som konungen hade rätt att öka städernas antal genom att bevilja köpingar stadsprivilegier, likaväl borde han ock, utan att träda regeringsförI mens 31 8 för nära, kunna upphäfva stadsrätten. Om Trosa och Mariefred med flera andra lika obetydliga städer lades under landsrätt, så skulle de utölen lika stort inflytande som nu, då de hafva att rösta tillsammans med större städer, der deras röst icke kan göra sig gällande. Det klandrade uttrycket förflyttning, i motionen hade utskottet ganska väl kunnat ändra till hvad motionären. menat eller omreglering, om blott utskottet velat, och på det utsköttet må sättas i tillfälle att vidfågaen sådan förändring, yrkade tal. återremiss, men återtog detta yrkande, sedan hr Carl Ifrarsson, med hvilken grefve Sparre förenade sig, borttagit det ifrågavarande ordet. Genom tvenne voteringar bifölls utskottets förslag i den första punkten, med 96 röster mot 74, livaremot motionens andra del, utom nyssnämnda uteslutning, antogs med 91 röster mot 75. Derefter biföllos K.M:ts propositioner, angående försäljning till Carlskrona stad af en kronan tillhörig tomt derstädes jemte andel uti en byggnad; angående jordafsöndring från f. d. mönsterskrifvarebostället Naum och f. d. hofsmedsbostället Kjedum; för ahläggning af skolhus i Naums och Kjedums abe i Skaraborgs län, samt angående jordafsöndring från. f: d: trompetarebostället Kyrkö vid Westgöta regemente för anläggning af skolhus i Molla församling. Statsutskottets förslag, angående aflöningen af riksdagens tjenstemän och vaktbetjening, bifölls i sin helhet, utom hvad beträffar förslaget att till statsutskottets disposition ställa högst 3400 rår till gratifikationer åt tjenstemän inom utskottet. På yrkande af hbrr Ola Olsson och Jöns Persson, samt sedan grefve Posse förordat utskottets förslag, nedsattes detta belopp till 2000 rdr genom votering med 103 röster mot 47. För lagutskottets sekreterare hade talmanskonferensen föreslagit ett månadsarvode af 500 rår hvilket utskottet nedsatt till 400.rdr. För: det högre beloppet kämpade grefve Sparre samt hr Mannerskantz och frih. Ahlströmer, hvaremot utskottets åsigt förfäktades af grefve Posse, hrr Bjerkander, Staaff, och Liss Olof Larsson, och genom votering segrade äfven denna sista mening med llö-röster mot 43, I enlighet med tillfälliga utskottets n:r 1 hemställan afslogs vidare en af hr Samuek-Johnson väckt motion. om återhömtände på statsverkets bekostnad af dem; som, utan att hafva godtgjort sina fördringsegare eller lagligen afträdt sin egendom, afvika till Amerika. Deremot godkändes genom votering med 84 röster mot 41 samma utskotts, på grund af hr Åke Anderssons motion om raustningshästars begagnande, gjorda hemställan att, för vinnande af enhet i behandlingen af rustningshästarne vid alla indelta kavalleriregementen och kårer, riksdagen ville i skrifs velse till K: M:t anhålla, att K. M:t täcktes utfärda en författning, hvari stadgas att rusthållare eger begagna sin nummerhäst till ridning samt till körning för lätt åkdon (släde eller hpee till ställer belägna inom högst två mils afstånd från rusthållet eller det ställe der hästen utfodras. Hrr v. Geijer och J; Ericson ansågo en zådan rättighet ska ig för kavalleriets tjenstbarhet. An dra talare, grefve E. Sparre och hr Uhr förkas stade skrifvelsen såsom, onödig, hvaremot hrr Sv. Nilsson, Lyttkens, Åke Andersson och Per Nilsson i Kulthult och Jöns Andersson förordade densamma. I anledning af utskänkningsbolaget i Göteborg hos K. M:t gjorda anhållan att få utsträcka sin rörelse äfven till minnthandoln