Aftonbladet – 3 mars 1870, sida 3

ERE AR ERNIE ATI ra EL RATS RER ifrågasatta reformen nödvändig, såvida samhället ej skall äga skada. t) yrkade bifall till sin motion. RE stl. Hr Ahlgren ansåg småstädernas egen jurisdiktion böra ju förr dess hellre upphöra, enär dessa . städers utskylder med anledning deraf äro allt för ig Stora. Hvad borgmästare och råd beträffar, så 8 I var detta från början en helt och hållet borgerlig je institution, med uppgift att bevaka borgerskapets frioch rättigheter, dess monopolier och privileI gier, hvilket kunde vara angeläget på en tid, då p det ansågs statsekonomiskt riktigt att koncentrera all handel och industri i städerna. Men 7-I sedan en friare handelsoch näringslagstiftning I redan på 1840-talet blef införd och sedan utvecklats, behöfde städerna inge särskilda målsmän, för ke pened af privilegier, som ej mera finnas, och sedan äfven de nya kommunallagarne och reprea I sentationsreformen borttagit skiljemärkena mellan I stad och land. 1-Justitiestatsministerns embetsberättelse för år 1867 a I visade, att t. ex: i Trosa, under nämnde år, handblagts 8 och i Mariefred 3 civila mål, jemte några brottmål, och man kunde väl vara berättigad att fråga, om särskilda domstolar skulle behöfvas för ; sådana städer; eller om icke deras lagskipning 1 kunde utan den ringaste olägenhet öfverflyttas ) på närmäste landtdomare. Största delen at de ekohomioch förvältningsmål, som nu tillhöra borgmästare och råd skulle kunna öfverflyttas på kommimnälstyrelsen, eller på stadens egna invås nare, såsom bouppteckningars förrättande. Det vore icke alls fråga om att tvinga de ifrågavarande städerna, Men tal vore förvissad att om de blefve tillfrågade skulle allra största dea af dem vara -villige att förenas med landet i juridiskt hänseende. Då tal. helt och hållet afsåge dessa städers eget sanna intresse, kunde han jicke annåt än önska bifall till reservationen. Vi dt He Bibbing rg) motionens: yrkande egentligen utgöras af tre delar. Hvad den första, eller , frågat om domstolarnes organisation, beträffade; 2Iså ansåg tal.det vara mindre passande och väl.) betänkt att nuåter inkomma till K. M:t med skrifvelse i detta ämne, sedan dylika aflåtits vid e 1866 ockr 1868 årens riksdagar. -I . Emot motionens andra del, eller frågan: omstäs .I dernasiförening med närmaste landsbygd under gemensam domare, anmärkte tal., att om förslaget I dönna del antoges, K. M:t otvifvelaktigt komme att svara, att förändringen icke vore verkställbar, Så länge 308 R. F. qvarstår oförändrad. Här I I vore fråga om en rättighet, som icke kunde stä; I derna afhändas emot deras vilja. K. M:t skulle således, enligt förslaget, fråga hvar och en bland dem, om de ville gå in på den föreslagna förändringen; men detta vore så mycket olämpligare, . Isom de kunna ernå densamma genom ansökning hos K. M:t, — Hela denna behandling af ärendet I vore föröfrigt, enligt talårens tanke; bak och frami vänd. Man hade ju föreslagit att af. K. M:t begära ett förslag, för att efter dess emottagande se .) till om grundlagen skulle behöfva ändras eller ej. I Meh utom det att K. M:t icke har tid att såder .luppgöra förslag på försök; så vore en ändring af RJ R. F. det enda rätta svaret på motionärens fråga, och8å länge riksdägen ej ändrat denna 8, I har riksdågen dermed låtit förstå att den ej vill Treförmen. Kanske imotionärens mening också va: rit, att K. M:t skulle yttra sig derom, huruvida samma skulle ändras eller icke. I en sådan fråga syntes det dock tal. att riksdagen icke borde begära utredning af K. M:t, ty rog borde väl riksdagen sjelf veta om den vill en ändring i grundlagen ellericke.Deromvbördeslikvål meningarne först vara ense; och om riksdagen dessförivnan inginge till K. M:t med med enskrifvelseidetföreslagna syftet; hoppades-tal. att K. M.skulle-svara, att högstdensamme först ville se omvriksdagen genom -ändring-af: 31:g R. Fi hade någotallvar med. sin framställning. Z Hvad slutligen beträffade motionens sista del, eller frågan om domrarnes ställande i-en provisorisk-ställning, så. ansåg talaren detta icke kunna beslutas förrän något slags positivt förslag i fråan blifvit framstäldt, så mycket mindre nu, då len vore beroende på en förändring i grundlagen, som ännu, ej blifvit. motionerad, än mindre förklarad hvilande och ännu mindre antagen. Xrkade bifall till utskottets:förslag. Grefve Sparre ville stora reformer i lagstiftningen och lagskipningen, och då nu-en utväg blifvit öppnad.att göra en början dermed; ville han att representationen ej skulle kallt. och likgiltigt bfslå förslaget, helst sedan de genom representationsreformen inträdda förändrade förhållanden icke kunde undgå att medföra. betydliga reformer i rättegångsordningen. ES Hr Ribbing hade sagt att den ifrågasatta förändringen ej kunde vidtagas förr än 31 R. F. blifvit förändrad, men sedermera påstått att denna 3 icke borde ändras förr än man bade något, att sätta i stället för det man önskade uppbäfva. På detta sätt uppstode en circulus i .ändlighet, som till eviga tider skulle göra hvarje försndring Omöjlig. — Samme talare hade äfven: sagt, att K. M:t icke kunde veta hyad riksdagen i denna fråga ville, förr än 318 blifvit. ändråd, men om-en skrifvelse aflåtes, så förmodade br-grefven attiden skulle så. affattas, att K. M:t ganska väl kunde se hvarthän riksdagen ville... Under de två och tjugu år, tal. varit ledamot af lagutskottet, hade han bibehållit samma åsigter, som. gingo ut på att konservera det väsentliga i samhällsinstitutionerna; men icke ville han bibehålla -anmtideluvianska förmer; icke kunde vi stå och stampa på samma ställe i fråga om ins stitiitioner, som redan för 50 4 100 år sedan blifvit öfvergifna i det öfriga Europa. Industrien behöfde fordom skyddet af städernas murar, men nu höjer dem sig medstarka vingslag för att komma i en-gynnsamsluftj:den trifves ej längre inom qväfvande stältrådsburar, den frigör sig från sina fängsel.ock frodas lika väl på landet som i städerna. Falaren påpekade den märkvärdiga verksamhet, som under då gista10 åren af den gamla representationens tijlvåro utvecklades på lagatiftringene område, medan intet-större arbete under den nya ae arbeta sig fram genom de obotfärdigas förinder, 1 fråga om -domärekårens ställning anmärkte tal. att motionen ingenting annat åsyftade än att när reformen en gång hunne genomföras, något hinder deremot ej skulle förefinnas. Fråga vore icke nu om-det sätt, hvarpå uppgiften bäst skulle kunna vinna sin lösning, enär meningen vore -att K. M:t dertill skulle afgifva förslag; men tal. ville dock trö att någon utväg skulle kunna finnasatt komma till målet, så att t. ex. Trosas vägran att ingå på förslaget icke skulle kunna i evighet undanskjuta den önskade förändringen. Yrkade bifall till sin reservation. Hr Axel Bergström ansåg att den föreslagna förändringen skulle fördröjas, om den skulle behandlas i sammanhang med frågan om domstölarnes organisation; som, enligt hvad tal. hade sig bekant, redan hunnit så långt, att högsta domstolens yttrande deröfver blifvit infordradt. För sin del ansåg tal., att den af motionären åsyftade förändring icke kunde med fördel vidtagas förr, än domstolsorganisationen på landet blifvit förändrad, Denna förening af land och stad under gemensam domstol, kunde ske på flera sätt, men intet annat vore tillfredsställåhdeän en Organisk förening. Detta innebure visserligen en stor tanke, . men hvarken motionären eller reservanten hade ens ifrågasatt något dylikt, och en sådan skule för öfrigt förutsätta flera vigtiga reformer, Tal. framhöll vidare det sväfvande i uttrycket mindre-stä-1der; ty hyad den ena-anser fören mindre stad, anser den andre möjligen för en större, äfvensom det inkonstitutiofella deri, att, under det stadgandet i og rg 36 8, att domare icke ntan , ansökningar kunna till andra tjensterbefordras eller flyttas, ännu qvarstår oförändradt, K. M:t icke destomindre gkulle i deras fullmakter inrycka detvilkor, att de skulle vara skyldige att förflyttas till es eng än dem, hvartill de blifvit utnämnda: en denna-8 kunde icke-och borde icke beller ändras, emedan den tillförsäkrade domarekåren den sjelfständighet, hvarförutan den svårligen skulle kunna utöfva Bitt vigtiga kall. Få rö ine på ne på bat 0) kn CO In. rt ft ner Vr Vv DD RV föll fl elle et Her ret 400 BSRSR EIN DH DTM JA HH HH