Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 3

a mm ooo om An hör Jr ställning om detta slags ryggradskrökning, är den att snedheten skall kunna genom naturen: egen åtgärd växa bort, medan barnet utvecklar sig. Jag erinrar mig icke hafva någor enda gång fonnit att en verklig skolios a! sig sjelf vuxit bort, och anser mig, på grund af hvad jag känner om detta lytes natur. kunna förklara, att en sådan återgång til det normala är absolut omöjlig, så framt icke konsten kommer till bjelp. Min erfarenhet rörande denna sak öfverenstämmer med andra ortopediska läkares; och der någon tilläfventyrs har trott sig erfara motsatsen, var helt säkert ett misstag gjort i. uppfattninen af snedhetens rätta beskaffenhet. Man ade då tvifvelsutan ansett för en verklig skolios hvad som icke var annat än en sned hållning af den ena skuldran, eller en obetydlig lutning af bålen. Emot den nu anförda åsigten, att skolioserna kunna af sig sjelfva växa bort, får jag högeligen varna; ty medan man dårar sig af sin falska förhoppning och afvaktar det förväntade bortväxandet, går den bästa tiden för en lätt och grundlig kur förlorad; och resultatet af kurens uppskjutande blifver ingenting mindre än en förvärring af lidandet. Nej, skolioserna kunna icke allenast icke af sig sjelfva växa bort, utan demåste, lydande den orsak som framkallat dem, och e lagar, af hvilka de bero, ytterligare fortgå i sin utveckling, ända tilldess att hinder sättas för dem. Denna utveckling sker dock olika hastigt hos olika skolioser. Af hvad nu blifvit yttradt, torde en och hvar kunna inse huru vigtigt det är för den, som är behäftad med skolios, för det första, att lytet blifver upptäckt redan i sin början; för det andra, att man ej uppskjuter med att anlita konstens hjelp deremot. Hvad nu beträffar den första punkten, så är det mycket vanligt att man förbiser skoliosen, ända tills den uppnått en hög grad; och hvaraf kommer detta? Jo, af en uraktlåtenhet, hvilken af flera än en orsak aldrig borde få ega rum inom barnuppfostran: den nemligen, att man i allmänhet förgäter att emellanåt noggrannt undersöka barnen, för att förvissa sig om att deras kroppsutveckling sker så som sig bör. (Att vid en sådan undersökning de aftsedda kroppsdelarna böra vara blottade, säger sig sjeltt ) Man har hos oss alltför litet vant sig att med ögat uppfatta menniskokroppens yttre harmoni: en sak, som likväl skulle kunna vara af stort gagn för det uppväxande slägtets kroppskultur. För ett vandt öga röjer sig lätt vid noggrann besigtning abnormiteter, hvilka lätteligen kunna undgå den ovanas blick; och visst är, att om föräldrar och uppfostrare ålade sig som en pligt, att tid efter annan undersöka barnens lemmar, skulle mången missbildning blifva upptäckt redan i dess första stadium. Men, jag tillåter mig att fråga, huru många uppfostrare pläga väl, såsom sig bör, uppfylla denna pligt? Vi äro i allmänhet mycket angelägna om att följa modets föreskrifter rörande barnens kläder; men att med omsorg vaka öfver den harmoniska utvecklingen af de der små kära plantorna som skola prydas af de granna kläderna — se det glömma vi; sådant hör icke till modet. Det är ock just derföre som föräldrarna mången gång äro fullkomligt okunniga om tillvaron af en skolios hos barnet, ända tilldess sömmerskan, som syr barnkläderna, upptäcker densamma derigenom att den ena sidan af barnets kropp drar mera tyg än den andra. Medgitva måste man, att det icke är så alldeles riktigt bestäldt med vården om de små familjemedlemmarne, der en för familjen främmande person skall behöfva underrätta föräldrarna om att deras barn är behäftadt med ett betydligt utveckadt lyte, hvarom de sjelfva icke ens haft en aning. I förhoppning att mina anmärkningar välvilligt upptagits, öfvergår jag till frågan: hur ofta bör man företaga den ifrågasatta wundersökningen? Någon bestämd termin för ett sådant besigtigande behöfver icke utstakas; må man dock härvid taga till grundsats: hellre för pfta än för sällan. Helt säkert skall det vara till fyllest, om undersökningen göres en oång i månaden. Ett sådant litet bestyr med dem som man håller kärast i lifvet, bör visst icke kunna förekomma tröttande och tålamodspröfvande för ömma föräldrar, och blifvet en plägsed, kunde detsamma äfven i ett annat hänseende verka välgörande på barnen, hvilka genom den allvarliga uppmärksamhet, som uppfostraren på sådant sätt egnar åt deras kroppsutveckling, skulle lära sig att inse betydelsen af den oskattbara rikedom, som ligger i egandet af en oförderfvad helsa och en harmoniskt bildad och kraftig fysik. Hvad slutligen beträffar sjelfva kuren för skolioserna, så tillhör detta ämne det rent vetenskapliga fältet och måste derföre här emnas å sido. Några allmänna satser, rörande kurens praktiska sida, önskade ja dock i sammanhang med det föregående få attala. I deras första stadium äro skolioserna merändels lättbotade, så framt man förstår att rätt uppfatta arten och beskaffenheten af hvarje specielt fall, och vet att noga bestämma behandlingen derefter. Att för alla skolioser använda enahanda medel och behandlingssätt, är ett stort fel; sammaledes, att nöja sig med halfva åtgärder, och att afbryta kuren, innan ett rätt tillfredsställande resultat är vunnet. Härutinnan felas dock ofta af dem som befatta sig med skoliotiska patienters vård. Vid de gymnastiska instituterna plägar man förakta de mekaniskt-ortopediska medlen (de ortopediska liggapparaterna, och lifbandaerna m. fl.); vid en del ortopediska institut, ater, ringaktar man gymnastiken: följden blifver på begge hållen en ensidig och otillräckig behandling. Här är ej tillfälle att ingå i en undersökning om de olika metodernas beskaffenhet och tillämpning; må det blott tillåtas mig, att med den rätt som en lång erfarenhet kan ga, och med all aktning för de olika skoornas öfriga förtjenster, uppmana till ett inbördes närmande i denna vigtiga del. Jag vet allt för väl hur starka och sega de band pläga vara, som fästa oss vid redan insupna dammar Ah innätta moaotnador Annh Sam mot