Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 3

se sig närmare omkring 1 fkl Det är inalles i 16 från hvarandra skilda rum och i portikens fyra långa korridorer, som utställningsföremålen blifvit placerade. För god dager är på de flesta ställen tillräckligt sörjdt, men i anordningens detaljer, utställningen o. s. v. återstår ännu mycket att göra. ENERGEAR Några upplysningar angående ett hos vår tids ungdom ofta förekommande Iyte. Tillegnade föräldrar och uppfostrare. Man behöfver icke länge sysselsätta sig med läkarkonstens utöfning, förr än man får tillfälle att göra bekantskap med flerehanda bräckligheter, som bära vitne om att det i allmänhet icke står så alldeles riktigt till med det uppväxande slägtets fysiska uppfostran. Afsigten med förevarande uppsats är dock icke, atti dess helhet afhandla denna fråga — ehuru densamma visserligen kunde förtjena att intaga ett större rum inom vår dagbladslitteratur, än den hittills erhållit — utan får jag här blott med afseende på en af de många krämpor, som trycka på den unga generationen, utbedja mig en stunds uppmärksamhet af dem, åt hvilka vården om det uppväxande slägtet blifvit anförtrodd. Hvilken uppfostrare inom de högre samhällsklasserna har icke hört omtalas den bland vår tids ungdom så ofta förekommande fallenheten att växa sneda i ryggen, eller, som det på vetenskapss råket heter, blifva behäftad med Scoliosis Denna åkomma var visserligen icke okänd af våra förfäder; men helt säkert var den bland dem icke på långt när så allmän som den är i våra dagar; och att döma efter tabellerna vid vårt ortopediska institut visar sig de skoliotiska patienternas talrikhet snart sagdt år från år vara uti ett så betydligt stigande, att man icke gerna kan förklara sådant ensamt från synpunkten af ett mer och mer ökadt förtroende för den ortopediska kurmetoden. Det skulle vara en lätt sak att visa hvaruti orsakerna till skoliosernas alltmera stiande talrikhet är att söka; men för det nappa utrymmets skull får jag för närvarande förbigå denna fråga och inskränka mig till den sidan af saken, som mer direkt står i sammanhang med min verksamhet som ortopedisk praktikus, hvarvid jag dock hoppas, genom de belysningar jag här går att medela, kunna i någon mån afböja de misstag och försummelser, som så ofta pläga begås i vården om sådana barn, som äro behäftade med ifrågavarande kroppslyte. Sanningen att säga, har detilängden blifvit mig outhärdligt att se huru bekymmerslöst en stor del af dem, som hafva ungdomens vård i sina händer, plägar handla i afseende på de skoliotiska barnen; och jag har så många gånger med bedröfvelse fått erfara hvilka svåra följder för sådana barns hela framtid kunna uppstå, då man oriktigt går till väga med deras behandling, att jag icke kan afhålla mig från att i denna sak taga till ordet. Men — hör jag någon invända — vicke kan det väl vara så farligt, om ett barn växer snedt, ty de flesta menniskor äro ju mer eller mindre sneda? — Man får så ofta höra en sådan invändning göras, att jag först och främst anser mig böra upptaga densamma till besvarande. Då en rygg är snedvuxen och företer en utbildad skolios, må man icke tro att lytet inskränker sig blott till den för en ytlig besigtning redan förnimbara abnormitet, som består uti en eller flera sidoböjningar at ryggraden; ty det medför äfven en verklig vanskapnad af åtskilliga ryggkotor, så att de blifva liksom kilformigt tillplattade på den sidan som motsvarar konkaviteten af ryggradens krökning, hvartill äfven kommer en skrufartad vridning af ryggradspelaren vid det ställe (eller de ställen), der denne befinnes böjd. Detta verkar åter på ett större eller mindre antal af refbenen, hvilka blifva på den ena sidan af bålen uträtade, aftärda och vridna; på den andra åter mera böjda om de äro i deras naturliga skick. Häraf den betydliga vanskapnad af hela bröstkorfom hvilken tydligt röjer sig hos hvarje med ullt utbildad skolios behäftad person. Vi finna således att ett alldeles abnormt förhållande har inträdt i de nyssnämnda, så högligen vigtiga, organernas vegetation och mekanism. Besinnar man detta, lärer man väl ock inse orimligheten i det ofvan citerade påståendet, att de flesta menniskor äro skoliotiska. Det skulle ju ock i sanning stå rätt illa till med vårt slägte, om flertalet af dess individer vore behäftade med ett lyte af så allvarsam beskaffenhet som det nu omnämnda. Mig har erbjudits mer än tillräckligt af tillfällen att förvissa mig om oriktigheten i den ofvan anförda åsigten; ty jag har unlersökt hundradetals ryggar, hos hvilka jag, efter den allra noggrannaste granskning, icke kunnat finna någon anmärkningsvärd afvikelse från den normala formen för en välbildad rygg. Hos ganska många menniskor förekommer visserligen en slapphet i ryggens hållning, eller en på abnorm muskelverksamhet beroende op ragning eller nedsänkning af den ena skuldran, hvilket kan förleda den vilige betraktaren till den tanken, att han är har för sina ögon en skolios; men vid närmare undersökning skall man kanske finna att skoliosens rätta kännetecken här dock saknas. Emellertid är det väl sådana kasus, som gifvit anledning till den oriktiga åsigten om skoliosernas allmänlighet och lemnat en falsk tröst åt en del föräldrar, som sett sina barn växa sneda. Jag har i det föregående tillåtit mig att attala ett klander emot åtskilliga barnuppfostrare, rörande deras försummelse i afseende på vården om de skoliotiska barnen, och går nu att närmare belysa denna sak. Icke anande hvilka menliga inflytelser de atbildade skolioserna kunna hafva på kroppens inre organer, betraktar mången detta slägs missbildning såsom en obetydlig åkomma, hvilken ej medför någon annan olägenhet, än den att, i större eller mindre grad, vanpryda kroppens yttre gestalt. Denna oriktiga uppfattning af skoliosens väsen, leder ofta till en beklaglig bekymmerslöshet i afseende på densammas behandling. och iag