Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 2

Hör, Anna, jag vill göra upp en öfverenskommelse med dig: följ mig till Chandos; stanna der hos mig under mitt besök; det räcker ej längre än högst två veckor, och då vi återkomma hit, skaffar jag dig en mera inkomstbringande plats. Under den tid du blir hos mig, ger jag dig hvad jag kan och naturligtvis betalar jag alla reseomkostnader., Med detta förtroliga tilltal, hade hon ånyo återknutit vår fordna vänliga bekantskap från skoltiden. Jag antog villigt hennes förslag, förutsatt att monsieur de Mellissie gillade: planen, något hvarpå jag ingalunda gjorde mig säker. Hvad min lön beträffade, ansåg jag summan vara temligen SE va penningen hade då ännu endast föga värde 1 mina ögon; jag hade icke ännu lärt mig att inse dess behöflighet. Egde jag blott hvad som fordrades för min klädsel, så var det mig nog och en stor summa stod ännu för min räkning inne hos mrs Paler. Det var nästan en öfverraskning för mig, då mr de Millissid godkände mig som sin frus reskamrat och yttrade några förbindliga ord i ämnet. Ni är ung, mille Hereford, men jag ser att man kan fullt lita på er: jag anförtror min hustru åt er. Jag skall söka uppfylla min plats; så godt jag kan, sir. Ni. ler åt hvad jag sagt, fortfor han. Ni menar att min fru borde bättre kunna vara ert beskydd; än ni hennes. Jag är yngre än hon. Ja, den saken säger sig sjelf, mademoiselle; ni ser så ut. Förhållandet är,, tillade han förtroligt, att det är ingalunda på resan som min fru behöfver er; då har hon sia kammarjungfru. Jag vill en hon skall komma ensam till Chandos. Mylady är så ytterst nogräknad. (Forts.)