Aftonbladet – 1 mars 1870, sida 2

Opinionsyttringar för Sevallabanan. Flera petitioner till hufvudstadens representanter inom riksdagens kamrar ha i dessa dagar cirkulerat till underskrift och blifvit försedda med talrika namnteckningar. Vi äro i däg i tillfälle meddela lydelsen af två bland dessa petitioner, den som afgitvits af medlemmar af Stockholms börs och den som utgått från Svenska slöjdföreningens styrelse. Den af Slöjdföreningens styrelse aflåtna adressen lyder sålunda: Till Stockholms stads herrar representarder i första och andra ren! Till behandling hos riksdagen föreligger inom kort en fråga, hvars lösning måste komma att utöfva ett högst väsentligt inflytande på hufvudstadens framtid och som för hela landet är af en genomgripande betydelse, nemligen frågan om norra stambanans sträckning. Det af riksdagens statsutskott nyligen fattade beslut att afstyrka K. M:ts nåd. proposition om anläggande af en jernväg i den riktning, som med afseende å Stockholms urgamla handelsområde och de kringliggande orternas behof synes vara den enda rätta, har ej kunnat annat än väcka allvarsamma bekymmer hos hvar och en, som för Stockholms välgång och framåtskridande hyser intresse och som genom erfarenheten är närmare förtrogen med dess verkliga behof. Djupast och lifligast måste dessa bekymmer framträda hos de medborgare, som inom hufvudstaden idka praktiska yrken, och hvilkas framtida väl således väsentligen beror derpå, att det samhälle, som de tillhöra, må allt framgent vidare utveckla sig, och att sådana åtgärder icke må vidtagas, hvilka komma att leda rörelsen bort från detsamma, i stället för att befrämja dennas tillväxt. Ur sådan synpunkt våga svenska slöjdföreningens styrelse och nedanskrifne ledamöter, hvilken förenings medlemmar till allra största delen inom hufvudstaden drifva praktiska yrken, till eder frambära uttrycken af sin lifliga oro för den framtid, som stundar, i händelse den af statsutskottet nu uttalade mening om norra stambanans riktning skulle kommia att af riksdagen omfattas. Tnför de upplysta män, hvilka det allmänna förtroendet kallat att bland folkets ombud föra talan för invånarne i rikets främsta kommun, behöfva icke särskildt framställas de skäl, som göra jernvägens anläggande i den af K. M:t föreslagna riktningen icke blott önskvärdt, utan rentaf oundgängligen erforderligt, om hufvudstadens industri, dess handel och rörelse icke skola i en snar framtid förtvina, och om Stockholm skall kunna fortfarande ega någon annan betydelse än den att vara sätet för den centrala förvaltningen. Viäro äfven fullt förvissade, att en hvar af Stockholms hrr representanter utan särskild påminnelse vet att vid hvarje tillfälle iakttaga på en gång landets och hufvudstadens sanna fördel; men vid ett tillfälle sådant som detta, då ombuden från landets alla olika delar skola gemensamt besluta öfver den lokala riktniogen af en så vigtig jernbana, må det ej förtänkas, om medlemmar af detta samhälle, hvilka företrädesvis drifva industriel verksamhet och med densamma stå i nära beröring, tillåta sig att på ett offentligt sätt uttala sina åsigter och sina bekymmer, så att hvar och en må känna, hvad de sjelfva anse för sin egen välgång, för kommunens framtid och för hela landets bästa önskvärdt, ja nödvändigt. Med fullt förtroende till det upplysta nitet hos Stockholms stads representanter, anhålla vi vördsamt, att de begge kamrarnes öfriga ledamöter måtte erhålla kännedom derom, att de åsigter, för hvilka svenska slöjdföreningens styrelse nu gjort sig till tolk, lifligt omfattas af den industrioch näringsidkande befolkningen i hufvudstaden, hvarom de här nedan följande talrika underskritterna ej blott af föreningens styrelse och ledamöter, utan ock af andra näringsidkare, bära vitne. Stockholm den 24 Februari 1870. Svenska slöjdföreningens styrelse: Knut Bonde. Alf Björkman. A. N. Lundh. Gust. Nerman. KE. Edberg: Carl E. Hähnel. C. Ahlborn. G. W. Linderoth. C. E. Ljungberg. J. C. W. Hamelmann. E. G. Sundberg. Börsmedlemmarnes skrifvelse har: följande lydelse: Med smärtsam öfverraskning hafva undertecknade, medlemmar af Stockholms börs, erfarit stats1tskottets beslut att, med afstyrkande af bifall till K. M:ts proposition om anslag till en stambana rån Thureberg öfver Sevalla och Krylbo till Storrik, hos riksdagen hemställa om beviljande af melel för en stambana, som, utgående från Upsala, skulle leda öfver Sala till Storvik. Ehuru vi hysa den bestämda öfvertygelsen, att istnämnda, eller den s. k. Salabanan, komme att vå hufvudstadens handelsoch näringslif utöfva n förlamande inverkan, skulle vi ändock icke afva ansett oss kunna eller böra uttala dessa åvan farnkå vs of de. hunk F. HETE MRINNDIEK 235 IRS VAN