Aftonbladet – 26 februari 1870, sida 3

dare beskrifver det, utan tyckes förutsätta at allmänheten skall obetingadt antaga detta mit yttrande. Ett sådant kartverk som det dan ska förordar nemligen insändaren för vår land så kort och godt, att jag såsom åbe ropad auktoritet anser mig böra derom lemn: de upplysningar hr —u— utelemnat. Såvidt jag vet, bearbetas det danska kartverk, hvilket både hr —u— och jag anset såsom ett ideal af en på en gång ekonomisl och topografisk karta, af en topografisk kål organiserad alldeles på samma sätt som vål topografiska kår, underofficersafdelningen e ens undantagen. Hela landet uppmätes a denna kår i skala 1 : 20,000:del och de utgifna bladen graveras såvidt jag vet i koppar men i mindre skala. Nivåkurvor inläggas för hvar femte fot, och olika egoslag särskiljas. Ett enda sådant kartverk öfver vårt land skulle kosta oerhörda summor, och det förefaller mig vara en motsägelse af hr —u— att först förorda ett sådant kartverk och sedan i samma andedrag tala om de redan förut oerhördt stora kostnaderna för de vida mindre storartade topografiska kartor vi redan hafva. Man får ej glömma, att vi redan hafva ett kartverk, som icke allenast Danmark utan alla andra europeiska stater sakna: ett landtmäterikartverk, hvilket dagligen bearbetas af hundratal landtmätare och som förser oss med materiel till en statistik, hvilken andra länder måste förskaffa sig genom oerhörda utgifter från statens sida. Att vi efterapa dylikt i stället för att blott granska hvad vi hafva bevisar blott att vi mer lyssna till kartmenniskors i och för sig berömvärda teoretiska funderingar och ideala målningar än till det närmast varande behofvet. Hvad vi främst behöfva, är en snabb fortgång af topografiska kårens allmänna bladkarta efter redan gifna grunder. Lika vigtigt, kanske vigtigare, är fortgången af det geografiska kartverk i Norrland som orätt kallas det ekonomiska, och som, ännu oriktigare, är inskränkt blott inom Norrbottens län. Intressant och nyttigt är det i tryck utkommande ekonomiska kartverket i södra Sverige utan tvifvel men visst icke oumbärigt. Det är en angenäm lyxartikel, hvilka rika kommuner eller enskilda personer, som deraf kunna draga särskild nytta eller ekonomisk fördel, böra sjelfve hufvudsakligast bekosta. Denna anmärkning gäller det sätt, hvarpå det nu utgifves. B—d.