Aftonbladet – 25 februari 1870, sida 2

ch en inbjudning till subskription utfärdales. Enligt komitens åsigt skola tre eller yra norska bildhuggare få konkurrera om nonumentets utförande. Från Aalesund skrifves den 16 Febr. att orskfisket föregående vecka varit så rikt; tt det sällan der lyckats bättre. Båtär i nängd ha på de senaste 8—14 dagarne uppiskat omkring 3000 stycken torsk hvardera. MAEEDRONROG UTRIKES. Innehåll: Beusts romerska not. — Ett steg ill försoning med czecherna. — Nordtyska rikslagens svårighet att komma i gång. — Debatten len 15 i franska kammaren. — Irländska billen. Det, från Wiei utgårgna tyktotatt Fraokike, Österrike och Baiern skulle till romör? ska kurian aflåtit en kollektiv not rörande yfelbarhetsfrågan har visat sig vara så till vida ogrundadt, att något gemensamt steg ej tagits af de tre makterna. Deremot vidhålla Wientidningarna fortfarande, att grefve Beust nyligen till Österrikes sändebud i Rom grefve Irautmansdorff aflåtit en not, hvari denne anbefälles att fästa romerska kurians uppmärksamhet på de skadliga följder sor de i Syllabus uppstälda satsernas förvandlande till formliga beslut måste föra med sig, följder som ej blott skulle komma att på ett för kyrkan menligt sätt förändra förhållandet mellan henne och staten, utan äfven måste till en högst betänklig grad stegra den katolska befolkningens indifferentism. Det initiativ som Österrike tagit i denna fråga förklaras för öfrigt af kejsarrikets ställning: Medan i Frankrike den borgerliga riäkter skyddas af ett konkordat, som till en viss grad reserverar hennes rättigheter, äfvensom af lagar, hvilkas bindande ,kraft påfvestolen ej skulle våga anfalla, är Osterrike ännu ej befriadt från sitt konkordat, söni lömtiar ptt ofantligt insteg åt det klerikala inflytandet. Den nya lagstiftningen, som är afsedd att tillintetgöra detta allsmäktiga inflytande, är i några vigtiga delar ännu ej färdig; naturligt är också att prestpartiet lägger alla möjliga hinder i vägen för hennes afslutande, och det har i detta fall mäktiga bundsförvandter i den bigotta landtbefolkningen i visså Iandss delar, isynnerhet i Tyrolen. Det har väckt stort uppseende bland det ministeriella partiet i riksrådet, att inrikesministern Giskra, som hittills ansetts alldeles oböjlig i frågan om försoningen med nationalitetspartiet, öppnat underhaödlingar om en förlikning med czecherna. Två af de czechiska cheferna, dr Rieger, såsom representant för gammalczecherna, och dr Sladkovsky, såsom representant för ungczecherna, ha för detta ändamål blifvit inbjudna att komma till Wien för att rådpläga med ledarne för centralistpartiet. Inbjudningen öfverfördes till Prag af den erkände chefen för författningspartiet furst Carlos Åuersperg. Den nu i Berlin samlade nordtyska riksdagen har ej kunnat börja sina arbeten, emedan ett beslutsmässigt antal ledamöter ännu ej infunnit sig. I följd deraf har presidenten Simson sett sig nödsakad att genom utsändande af telegrammer åt alla håll skyndsamt inkalla de skolkande representanterna. Dröjsmålet har emellertid en förklariogsgrund deruti, att en stor del af re presentanterna tillika äro ledamöter af det endast två dagar förut afslutade landtdagen och vilja hemta andan en smula innan de börja det långa parlamentariska arbetet på nytt. Dessa nordtyska representanter behöfva i sanning en god helsa för att stå ut med sitt Jlagstiftarekall. De ha nu sutit i preussiska landtdagen i fem månader. Riksdagen, som nu sammanträdt, skall bålla dem samlade tills nästa Maj, då tullparlamentet vidtar. Något plenum har således ännu ej kunnat hållas, men man har emellertid en skilt diskuterat en vigtig fråga, den om als gifvande af en svarsadress på trontalet. Regeringen lärer denna gång önska en sådan, för att erhålla ett moraliskt stöd mot den, antipreussiska stämningen i Sydtyskland. Ofverläggningarne härom skola dock ännu ej ledt till något resultat. Den frikonservativa högra centern skall vara för ett sådant steg, högreriå och venstern deremot atgjordt emot detsamma, medan den nationalliberala venstra centern ännu ej kunnat förena sig om något beslut Sessionen i Frankrikes lagstiftande kår den 15:e var, som vi redan nämnt, särdeles stormig. Den utgjorde ett slags förpostfäktning till den batalj, som oppositionen levererade ministeren i debatten öfver Jules Favres interpellation förl. tisdag och onsdag. Representanten för Seine-et-Marne Horace de Choiseul, af venstern, hade yrkat att medlemmarna af det så kallade ibitiativutskottet, som nyväljas hvar månad, hädanefter skulle utses genom lottkastning, då resultatet af valen i kammaren hittills varit mycket exklusivt, i det bland utskottets aderton ledamöter blott funnes en enda som tillhörde venstern. Detta, sade Choiseul, står illa tillsammans med regeringens försonliga afsigter. Landet vill ändtligen en gång... Här afbröts talaren af presidenten Schneider, som erinrade honom att han måste inskränka sig till att anmäla sitt förslag. Choiseul förklarade nu, att om kammaren fortfore att i utskottet endast invälja ledamöter af majoriteten, skulle landet deri se en ostracism. Schneider svarade, att hvad som skedde i öfverensstämmelse med arbetsordningen och på ett a