Aftonbladet – 24 februari 1870, sida 2

åt mig då hon gick, förd af mr Treherne, men låtsade deremot icke ens märka miss Johnstone. Mrs Treherne följde vid Alfred de Mellissies arm. Hon kommer ej att göra om det någon mera gång, hörde jag guvernanten mumla för sig-sjelf. Mr Johnstone förbättrade icke heller saken och sin brorsdotters lynne: En rasande vacker flicka! utbrast han. Hon är engelska, eller huru ? Ja, svarade miss Johnstone med en su min. Hön är en af mina elever. En af dina elever! Jag tyckte hon helsade inte ens på dig? Miss Johnstone svarade ej, men uttrycket i hennes ansigte blef ännu bittrare, och detta allramest då hon såg Emily gå hem, eskorterad af de Mellissie och efterföljd af mrs Trehernes kammarjungfru. Följande dag inträffade explosionen. Miss Johnstone anförde under ett mellanfyra ögon samtal med m:lle Barlieu en formlig anklagelse emot miss Chandos. Hon var alldeles säker på att denna stod i en hemlig kärleksförbindelse till monsieur Alfred de Mellissie! Har bon vid ett table dhöte sutit vid sidan af den unge mannen? — har han sedermera följt henne hem? utbrast m:lle Annette. Ah, det kan ej vara möjligt ! Men miss Johnstone påstod sin sak och tillkallade mig som vitne. Emily Chandos blef tillsagd att infinna sig isalongen och underkastad förhör. Att neka till anklagelsen kunde hon icke — försökte det ej heller; hon tog sitt parti och trotsade de gjorda beskyllningarne. Ja, det är fullkomligt sannt, m:lle Annette, men hvad skada harderigenom skett? Monsieur de Mellissid försökte verkligen inte att äta Upp mig