Aftonbladet – 24 februari 1870, sida 2

sammanvigde genom speciel licens och efter Iden katholska ritualen. Att hans mor — sjelf engelska — hade uppmuntrat och underlättat deras flykt, ehuru hon icke följde dem till England, derom var blott en mening. Mille Barlieu, som till följd af sinnesrörelse verkligt insjuknat, emottog mr Chandos i sitt rum. Senare på dagen, just då jag var på väg att gå ned för trappan, kom han ut från salongen, der han haft ett samtal med mille Annette, som följde honom under ifrigt talande och gestikulerande, medan tårar af sorg och harm strömmade ur hennes ögon. Han sökte förgäfves lugna henne. Detta kommer endast och allenast af de många visiter som miss Chandos hade tillstånd att göra och emottaga, yttrade hon mycket upprörd. Jag sade alltid min syster att mylady Chandos gjorde orätt häri, Ack, sir! det blir. vår ruin! Något sådant har aldrig förr händt 0ss. Låt det inte gräma er så djupt, svarade mr Chandos. Sävidt jag kan finna har ni ingen skuld. Den är blott och bart på Emilys och de Mellissios sida. Min systers hemgift var ett godt kap för denne fransman. Hvad var det som förmådde mig att stå alldeles orörlig i skymningens dunkel och endast stirra på mr Chandos då ban passerade mig förbi? Icke var det den djufva, klangfulla röst hvarmed han yttrade dessa ord; — det var ännu någontiog annat i hans utseende, hans gestalt. Hvar — när hade jag sett honom? Att vi förut träffats, derpå var jag säker. Konturen af hans. bleka. ansigte. med dess fina, regelbundna. drag, den höga, smärta gestalten, någonting i hufvudets ställning då han talade; alltsammans bade jag sedan länge iörvarat i mitt minne. Visst hade jag förut sett mr Chandus?