Aftonbladet – 23 februari 1870, sida 3

TEKNISE TIDNING. Några ord om luftvexlingen inom offentliga och enskilda byggnader. Då en solstråle genom en springa intränger i ett mörkt rum, kunna vi i dess väg tydligt upptäcka, att den luft som finhes i rummet icke är så alldeles klar. BSolstrålen uppdagar för våra blotta ögon myriader i denna luft :kringsväfvande småpartiklar, och man måste-vid anblicken häraf bestört framställa. frågan: skall jag utan risk för helsa och lif kunna insupa i mina lungor och mitt blod denna blandning af;småsaker från jag vet icke hvilka källor? Och denna fraga lärer ock vara befogad. De små i luften uppslammade partiklarne, bland hvilka naturligtvis flertalet äro i solstrålen osynliga, hafva -befannits vara af dels mineraliskt, dels organiskt ursprung, produkter af växters, djurs och menniskors utdunstningar, och vid dessa senares ofta vådliga art har man nu börjat fästa uppmärksamhet. Man brukar säga, att luften luktar vidbränd uti ett rum, värmdt-af en starkt upphettad jernkamin. Ingen af luftens egna beståndsdelar kan vid upphettning frambringa denna verkan, utan måste den vidbrända lukten härröra från de ofvannämnda organiska afsöndringarne, dem solstrålen till-en-del gör märkbara för ögat genom att starkt belysa dem, och nu den heta kaminen för näsan genom att sveda dem, som komma honom närmast. Naturen har sålunda sjelf ganska påtagigt låtit oss veta af dessa olagliga iublandningar i vår luft, men vetenskapen har nu tagit frågan om hand, i det den medelst sina kemiska och mikroskopiska analyser utforskat dessa inblandningars beskaffenhet. De hafva befunnits vara i förruttnelse och jäsning stadda ämnen af flerahanda slag samt specifika sjukdomsafsöndringar, hvilkas inandande kan hatva de svåraste följder. Deras närvaro förklarar nu läkaren såsom orsaken till en mängd sjukdomärs gångbarhet. Frön till alla dessa, till större delen 5) Det är bekant, med hvilken tillgifvenhet prin Sessan snart omfattade vår Dn, v, dynasti,