Aftonbladet – 23 februari 1870, sida 2

cHvart skall du taga vägen; lilla Hereford ? frågade Emily Chandos, som skulle tillbringa dagen med Trehernes och var sysselsatt att kläda sig framför spegeln i sofrummet, då jag kom ditupp. Miss Johnstones farbror har bjudit henne och mig på middag. Vi skola äta vid table dhöte på Gyllne lejonet. Gyllne lejonet! upprepade Emily och vände sig hastigt om. Hvilket öde att ha denna skarpsynta dnenna vid vårt bord! Hura? Åter du — äta Trehernes vid table dhöte? Hvar skulle de annars äta? Hotellet är alltför follt af resande, för att man kan erhålla ett enskildt rum. Miss Johnstone kom och vi promenerade en stund för att bese den åldriga staden, tills Klockan blef sex, den vanliga middagstimman på hotellet. Den af menniskor öfver. tylda salen, bordet, svigtande af goda anrättningar, uppassare, som skyndade hit och dit, allt var för mig så nytt, att jag först sedan alla tagit plats observerade fyra stolar alldeles midtemot oss, som ännu stodo tomma, Allas blickar riktades på de fyra personer, hvilka snart derpå inträdde och togo dessa platser i besittning: mr Treherne med sin fru — hon i en utsökt toilett; hvartenda veck på den dyrbara klädningen föll just der det borde; hvartenda hårstrå ide rika, glänsande flätorna låg väl och omsorgsfullt kammadt. Alfred de Mellissid, rätt vacker och med sin sire of petst mattre samt Emily Chandös,våcker och sprittande af ungdomlig glädje, dessa utgjorde fy rtalet. Miss Hereford, miss Hereford! var god se lit midtöfver bordet!) Miss Johnstone yttrade detta helt sakta och med SN ar den största häpnad. Jag åtsade icke förstå hvad hon menade, (Forts.)