Aftonbladet – 23 februari 1870, sida 2

stol satt der miss Johnstone och lyssnade begärligt till allt hvad vi pratade. Hade hon varit der hela tiden? Emily Chandos fagra kinder bleknade litet, liksom hade hon fattats af en förkänsla af något kommande ondt. Jag vet ej heller om hvad som hände hade inträffat, såvida icke yttre förhållanden hade ledt derhän. Samma eftermiddag, medan vi ännu voro i lektionssalen, blef Emily utkallad, emedan en resande, mrs Treherne önskade träffa henne. Treherne? — Treherne? upprepade Emily i det hon gick ut. Jag vet mig verkligen aldrig hört detta namn förut. Snart var hon åter inne med glädjestrålande ansigte och skyndade fram till mille Annette, som befann sig i klassen. Ack, mademoiselle, här är en resande familj af våra närmare vänner, som önskar att jag skall följa dem ut. Vill ni gifva mig er tillåtelse dertill? Det är mr Treherne och hans fru. Treherne? Treherne? var det nu-m:lle Annettes tur att upprepa. Jag kan inte påminna mig det namnet på er visitlista. Emily visste rätt väl att namnet ej fanns der, då detta var första gången hon sett någondera af de unga makarne, men hon hade förlitat sig på möjligheten af att mille Annettes minne skulle bedraga henne. Mamma skall blifva så missnöjd om jag inte följer dem. Hon är så intimt bekant med Trehernes; de hafva just nu anländt till staden och bo på hotellet Det gyllne lejonet. Dessa slutord gåfvo oss klaven till Emilys brinnande infall. att besöka dem. Det var just på samma hotell -Alfred de Mellissid odde efter sin mors afresa. Mille Annette förblef obeveklig. Ni känner skolreglorna, min unga vän Vi hafva intp muktagit något tillståndsbeyvis