Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

Hvarför steg han ombord? fortfor m:lle Annette. Ack, hurn skall jag veta det? sade den unga damen helt obesväradt. Kanske hade han något ärende till kapten — eller ville han tala med en af besättningen — eller med mig. Han gaf aldrig någon förklaring häröfver. Men ni promenerade i hans sällskap sedermera! Jag är honom i sanning förbunden för hans artighet att i stället för angenämare tidsfördrif dröja qvar och hålla mig sällskap, medan jag väntade på de båda andra, svarade miss Chandos. Jag tackade honom verkligen derför, mille Annette. Hade den unga, engelska lärarinnan haft tusen. kappsäckar att låta visitera, kunde hon ej hafva uppehållit sig längre dermed, än hvad hon nu gjorde. Jag trodde att hon aldrig skulle komma. Godt, min bästa; gör emellertid inga flera promenader tillsammans med monsieur de Mellissid. Det anstår inte rätt väl en ung dam och mylady Chandos skulle måhända ej blifva rätt nöjd dermed. Tvärtom, m:lle Annette; mamma gaf mig en mängd helsnivgar till honom, att framfö ras till hans mor, svarade den oförvägna flickan. Jag var glad öfver att ett så godt tillfälle dertill yppade sig. Mille Annette sade intet vidare i ämnet. Hon uppmanade eleverna att göra sig i ordning för en lektion i geografi och lofvade återkomma om fem minuter. Emily Chandos, hvad är på färde? frågade en annan ung flicka, Ellen Rosser. Ah, det är ingenting alls! Den nya, en gelska lärsrinnan har sqvalirat. Alfred kom ombord så fort ångbåten hade lagt till och jag talade med hongm, tills omnibusen blef