Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

go Gp ov å ) byggnadskostnad, det öälitadt lerinat 2,3 procen n j ränta på byggnadskostnaden, eller hågot mera ä hvad stambanorna i medeltal hafva afkastat; hy2a emot nyssnämnda bandel genom Södermanland ick lemnat störe behållning än 1,7 proc. på byggnads I kostnaden. el Men äfven om Upsalabanan icke har, hvad ir t I komsterna beträffar, fullt motsvarat derom hyst förhoppningar, så vågar jag dock tryggt påstå, at universitetsstadens nära förenande med hufvud , staden är redan i och för sig en fråga af så om r I fattande vigt, att ensamt den kan med skäl göri -j anspråk på en jernväg mellan de båda städerna , samt således kan sägas redan hafva uppfyllt si! 1) bestämmelse. Jag vill derföre icke bestrida fördeler af att tillföra samma jernväg en ytterligare rörelse lom sådant låter sig göra, men detta bör ien fram Itid ske genom att förlänga jernvågen öfver Watt I holma i närheten af Dannemora gruffält och Söder fors, der outtömlig tillgång på vattenkraft finner foch der Dannemoraverkens tillverkning med för del gkulle kunna samlas, samt vidare till Margarete hill på Gefie—Dala jernväg. In bana från Upsals öfver Sala skulle deremot icke blifva något annat än ett motstycke till den 16,5 mil långa bandelen mellan Jönköping och Elmhult, hvilken, ehuru belägen så långt från någon segelled, som en jernväg i Sverige kan byggas, det oaktadt icke lemnar större bruttoinkomst pr mil än 33,000 rdr, eller 10,000 rdr mindre än Upsäåla-banan. Jag bar nämnt i början af mitt föredrag att en af fordringarne på norra stambanan är den, att blifva ett kraftigt medel till hufvudstadens och följaktligen äfven till landets försvar. Denna fråga har jag emellertid lemnat till sist, icke derföre, att den är den minst vigtiga, utan emedan jag ej tilltror mig ega förmåga att rätt kunna bedöma densamma. För en icke fackman vill det emellertid synas, att en jernväg, som i början af sitt lopp skyddas af den från Östersjön djupt inträngande Edsviken och i norr af några andra sjöar och naturhinder samt sedermera af Upsala segelled, såsom förhållandet är med Sevalla-banan, bör lättare kunna försvaras än Upsala-banan, som framgår genom ett öppet land, der en beriden ströftrupp kan strax efter en landstigning hastigt och oförmodadt upptäde Då jernvägen genom Södermanland är lika litet skyddad för fiendtliga anfall, som Upsalabanan, vill det synas vara icke utan sin vigt för landet, att hufvudstaden eger åtminstone en någorlunda säker jernvägsförbindelse med det inre af landet, isynnerhet som denna jernväg skulle framgå genom Mälaredalens rikaste trakter. Man har vid bestämmandet af jernvägarnes utläggning hittills haft sina ögon kanske alltför mycket riktade vester ut, likasom om denna del af verlden vore den enda, der Sverige kunde räkna på afsättning för sina alster; men man har dervid förbisett, att ett annat mycket närmare, men i öster beläget land kan för den svenska jernhandteringen och fabriksverksamheten erbjuda en större marknad än Europas alla andra länder. Detta ofantligt stora och folkrika land, jag menar naturligtvis Ryssland, har helt nyligen vaknat upp ur en tusenårig dvala; men så försöker man också att derstädes på några få år nträtta detsamma, hvartill i andra länder erfordrats en mångdubbelt längre tid. Jernvägar byggas i en mängd riktningar, åkerbruket underhjelpes på alla sätt och skolor börja sprida kunskaper och bildning bland den okunniga hopen, hvarigenom den tid icke bör vara alltför långt aflägsen, då Rysslands invånare böra kunna mäta sig med andra länders med en hög bildning begåfvade folk. Ehuru Ryssland redan nu förbrukår icke så obetydligt af utländska fabriksalster, så kan detta dock icke vara annat än en obetydlighet mot hvad förhållandet måste blifva, då dess befolkning kan, hvad bildning och hyfsning beträffar, något så när jemföra sig med andra länders. Då detta inträffar, blir det icke längre fråga om att uteslutande vända sina blickar är vestern, utan Sverige kandå bereda sig en stor mårknad för sina varor äfven i östern. Men för detta ändamål måste man i tid bereda sig, och dit hör i första hand att förbindelserna med det inre landet och Östersjön ordnas på ett sådant sätt, att den vinst landet skall skörda af sitt arbete icke må uppätas af allt för dryga forslingskostnader. Då England och andra vesterut belägna länder redan nu kunna med fördel drifva handel med Ryssland och derstädes bereda sig afsättning för sina alster, så bör detta i ännu högre grad blifva förhållandet med Sverige, som i detta hänseende eger det töreträde framför de nyssnämnda länderna att ligga närmast till kands. Sammanfattas nu hvad jag framställt för och emot norra stambanans dragande öfver Sevalla eller Sala, så anser jag mig hafva kommit till följande slutsatser: . att Sevalla-banan bereder alla i Westmanland, Dalarne och norra Nerike belägna bergslager en så förmårlig utfartsväg till Östersjön som gerna är möjlig, hvarigenom desamma blifva oförhindrade utt sända sina tillverkningar till det håll der de bäst betala sig, men att Sala-banan förskaffar lenna förmån endast åt en bergslag: att Sevalla-banan öppnar utfartsväg till Östern för Mälardalens rika sädesbygder, hvaremot larbanan för samma bygder icke bereder någon del; att Sevalla-banan såsom framgående genom ett ikt land lemnar tilifälle för Norrland och Dane att förse sig med sina behof af spanmål I billigare pris än fiån andra längre bort beägna spanmålstrakter. då deremot Sala-banan endast blir hänvisadt till Upsala-slättens spanmålstillgångar; : att Sevalla-banan med dertill: hörande utgrening till Köping medtager en mindre byggnadskostnad än Sala-banan och den i sammanhang lermed stående utgreningen till Köping; samt att Sevalla-banan eger för landets och hufvudstadens försvar ett så afgjort företräde, att den andra dervid icke kan komma i någon slags jemförelse. Som norra stambanans dragande öfver Sevalla således eger så många och stora företräden framför riktningen öfver Sala, bör man hoppas att le upplysta män, som snart nog skola afgöra jenna vigtiga fråga, icke kunna blifva villrådiga . valet. j Jag har hittills icke särskildt framhållit hvad ör Stockholm är det förmånligaste i afseende på nna fråga, ty jag anser, att hvad som är landets jördel, det är äfven hufvudstadens och tvärtom; men om ett ortintresse någonsin bör låta göra sig sällande, så är det väl dersill berättigadt då det väller rikets hufvudstad. Derstädes finnes landets regering jemte kollesier och embetsverk. Det politiska lifvets pulsar lå der hastigare än på något annat ställe i lanlet. Der sakna vi ej heller de för skön konst och n högre bildning afsedda läroanstalter med derill hörande samlingar af många slag. Landets törsta och förnämsta penningverk drifva der sin örelse och vexelsluten på Stockholms börs äro de : törsta i riket, och ehuru Stockholms handel icke l ar under de senare åren lika hastigt utvecklat ig som flera andra svenska städers, så eger dock : andeln härstädes en fanska vidsträckt omfattning. ITufvudstaden är således hvad den äfven bör vara, emligen hela landets både hjerta och hufvud. la sträfvanden, som gå ut på att än mera höja ufvudstadens anseende och utvidga dess handel, ynas således vara ganska väl berättigade, äfven