Den 16 Februari 1870. (Ur Göteborgs Handelsoch SjöfartsTidning.) Hulda moder! — så jag kalla Dig pu får, mitt fosterland! Lika ömt mot barnen alla — Ej mer styfbarn deribland, 0! Hur lycklig jag mig skattar, Hvilken känsla, ljuf och varm, Då så ömt Du mig omfattar, Trycker mig intill Din barm! Hur jag mig den Högste tänker, Blir min andes egen lag — Du det Högsta, kärlek, skänker Hvarje son ifrån i dag! Se! mot herrlig framtid ilar Jag så rik — 1 går så arm — Mildt Din blick uppå mig hvilar, Du mig trycker till Din barm. Ädla folk, som ren försonat Längesen hvad lag förbröt! I mitt bjerta städg Du tronat — Du mig städse huldt omslöt! Ådla land! Förklaradt blicka Mot mig dal och berg och farm, Sluta vill jag, i min lycka, Hvarje broder till min Jarm.