Aftonbladet – 22 februari 1870, sida 3

icke var utmärkt god i sitt slag, men ändå, — ändå — att en så högättad ung dam uppfostrades i en pension väckte min förvåning. Jag yttrade en gång något ditåt under en ritlektion för m:lle Annette. Min bästa, orsaken är, helt enkelt den, att Emily Chandos, ehuru:en af de sötaste och mest intagande unga flickor, är böjd för sjelfsvåld och egensinne. Mylady Chandos anser skoldisciplinen nyttig för henne. De vilja dessutom inte ha en guvernant vid Chandos. Hvarför inte mille, Annette? Hon skakade med en hemlighetsfull min på hufvudet. Jag vet ej. Mylady sade så till mig. Hon är grufligt förändrad. Det hvilar ständigt ett tungt moln öfver Chandos. Nå, — huru lider det med ritningen, min bästa? Unga flickor böra inte vara nyfikna, det är en så ful ovana. : En af de första frågor mina kamrater gjorde mig var om några namn blifvit lemnade i och för mina besök. Jag förstod icke meningen. Viäldsta elever sutto vid ett bord, sysselsatte med att skrifva tyska, eller snarare — föregifvande oss göra det. M:lle Barlieus hade funnit mig så hemma i alla ämnen att jag kom i högsta klassen. Ellen Rosser såg att frågan väckte min förvåning och gaf mig en förklarimg: Då en elev mottages i en fransysk skola, uppgifva hennes anhöriga alla familjer hos hvilka hon får umgås och förestånderskan antecknar namnen, Hättet är rätt bra. Sättet är mycket dåligt, Ellen, anmärkte miss Chandos. Då Stapletons på våren reste genom Nulle, bjödo de mig att passera en dag med dem på hotellet, men deras namn hade aldrig varit uppgifvet af mamma, och mille Barlieus protesterade. Lady Stapleton kom sjelf och talade med henne; sade sin men, är Gregory, hafva varit min fars