Aftonbladet – 21 februari 1870, sida 3

Ladugårdslandsteatern har gjort ett särdeles lyckligt fynd i den stora sensationsdramen De fattige i Paris, hvilken på Ambiguteatern i Paris ensa lång tid bortåt fyllt salongen meden varmt intresserad publik, Det är ett stycke af starkt realistisk färg, men fullt af rörande och gripande scener och medjen alitjemnt stegrad effekt, just ett sådant som en tölkteater nu för tiden helst önskar sig, för att, kunna fängsla och slå an på den stora mängden. Då för öfrigt intresset visserligen spännes på det hårdaste, men inga håret resande gräsligheter förekomma på scenen, och då den Nemesis divina, som folkmedvetandet så gerna vill se följa brottet i spåren, här framträder på ett särdeles åskådligt sätt, torde detta stycke äfven här komma att tillvinna sig en mycket stor popularitet. Dertill kommer, att utförandet och uppsättningen äro mycket berömliga---Hr Sjögren såsom Plantrose, utvecklar en förmåga på karaktersspelets område, som är i hög grad beaktansvärd; han får också oupphörligt mottaga tecken till publikens bifall. Hr A. Roos såsom en greflig proletär och hr Åström, såsom hr Villebrun, styckets egentlige bof, spela mycket förtjenstfullt och de öfriga rollerna tyllas väl. Både i:lördags och i går har den öfverfyllda.salongen genom stormande applåder och inropningar gifvit tillkänna sin beiåtenhet och sitt Jifliga bifall,