Aftonbladet – 21 februari 1870, sida 3

vet; men för teatern lämpar det sig icke synnerligt. Förf. visar oss, huru en ung, på landet ppfödd flicka, som visserligen är mycket god och oskuldsfull, men tillika en vild och yster yrhätta, midt under sina lekar och upptåg känner sig af sitt hjerta oförmärkt dragen, icke till den yngling, med hvilken hon Jublar, leker och skämtar, utan till en man med mera djup och allvar. Förf. ger oss här onekligen i den unga flickan en ganska täck ochanslående bild och tecknar med finhet och behag några drag ur det friska, oförvillade qvinnobjertats mysterier; men detta är icke tillräckligt, för att framkalla ett dramatiskt intresse; den der ädle mannen får icke det ringaste tillfälle att genom handling ådagalägga sin ädelhet; han blott och bart sjelf ordar om sin kraft, sina allvarliga. tendenser och sin öfriga förträfflighet, hvilket i sjelfva verket gör åskådaren en smula skeptiskt och ironiskt stämd i afseende på hela förhållandet. Någon tillstymmelse till verklig konflikt finnes ej heller; ty. såsom sådan kan omöjligen anses, att den der enligt egen uppi förträfflige och redbare unge mannens äfänga fru mor icke tycker om den lifliga och flärdfria landtflickan och ogerna vill ha henne till sonhustru, men hastigt besegrar sin vilja, när hon får höra att ett motstånd från hennes sida skulle ha till följd, att hon ginge miste om ett påräknadt testamente. Stycket företer emellertid så mycken talang och-finhet i utarbetandet af dialogen, att det oaktadt sina stora brister i dramatiskt hänseende ses med ett visst välbehag, hvil-7 ket äfven vid ridåns nedgång gaf sig luft i en liflig applåd och rop på författaren, hvilken dock, enligt hvad hr Fredrikson meddelade, icke gifvit sigtillkänna. Till det oda intrycket bidrog utan tvifvel i väsentig mån utförandet. Fröken Lindqvist spelar den tämda yrhättans rolmed mycken friskhet och liflighet; flera tecken häntyda dock på att man kan ha någon anledning befara; att hos denna unga rikt begåfvade artist-ett maner snart skulle kunna komma att utbilda. sig; man spörjer understundom alltför mycken ifver att ge stark expression och se menande: och märkvärdig ut äfven vid: enklare repliker, Det vore i hög grad önskligt, om de rika anlag, som der. finnas, räddades från en ensidig utveckling och om den unga skådespelerskan under en studieresa finge tillfälle att iakttaga framstående sceniska, talenter i olika genrer och.af särskilda skaplynnen. Hr Fredrikson har. enrätt kinkig uppgifti tämjarens; den unga förträfflige vice häradshöfdingens parti, men. han gör deraf allt hvad: sig göra låter. . Fru Wennbom; som spelar -yrhättans snälla och hyggliga mormor, en gammal brukspatronessa på landen, bereder också publiken ett nöje, ehuru på ett indirekt sätt: man får nemligen genom henne en erinran om. det maner i deklamation och tal, som för några årtionden sedan var gängse vid vår kongl. teater och man gläder sig öfver det framåtskridande till ett ledigt och naturligt: konversationsspråk,; som sedan dess egt rum. Svärfar kommer är en liten farce, bygd på ett quiproquo, som åvägabringar några. utan tvifvel lustiga situationer samt har uppträden och yttranden, som äro fulla af komik, om ock af lägre art. Publiken skrattade ganska godt hela stycket igenom, men vid styckets slut blandade sig talrika hyssjningar med handklappningarne. Vi tro, att det misshag, som sålunda uttalade sig, hufvudsakligen gföndades derpå, att man tyckte, att genren icke var passande för, denna teater och dess skådespelare; kanske isynnerhet derföre, att en person i stycket uppträder, iklädd en korrektionists gråa drägt och blir tagen för att vara en förrymd fånge. Då detta emellertid härleder sig från en förvexling, uppkommen derigenom att den ifrågavarande personen under badning blifvit beröfvad sina egna kläder och måst i brist på annat ikläda sig dem, som korrektionisten qvarlemnat, så finnes deri väl i sjelfva verket icke så stort skäl till anstöt, isynnerhet då misstaget för åskådaren från början ligger i öppen dag, och då skämtet i sjelfva verket är af mycket oskyldig art samt allsicke företer några scener af så grotesk och skabrös natur, som de -hvilka understundom fått passera på dessa tiljor, utan att man funvit sin finkänslighet sårad. Aktgifver man närmare på stycket, så är detsamma i all sin obetydlighet omforgsfullt -utarbetadt och röjer en förf. som ej saknar förmåga. Vi tro emellertid, att han med ett stycke som detta, borde ha vändt sig till Södra teatern; uppfördt -der, . skulle det säkert vunnit. odeladt bifall Vi erinra oss lifligt en afton;på våren 1848, då vi på Kongl. stora teatern såg0 . ett stycke uppföras, -hvilket kallades En tragedi i Wimmerby; detta stycke blef då uthvissladt, och vi funno då ingen orättvisa ligga i detta omdöme. Atskilliga år senare gaf hr Stjernström. ett stycke, som hette Ett resande teatersällskap, hvilket framkallade högtider af skratt och som sedermera blifvit med; ständigt förnyadt bifall gifvet bortåt. ett.hundratal. gånger. Dessa båda stycken äro ett och samma; skilnaden är blott den, att titeln blifvit förändrad och att då detta stycke gafs-å Kongl. teatern tyckte både publiken och skådespelarne att det var olämpligt för den scen der det gafs, och de senare saknade intresse för och lust att införlifva sig med. de burleska :personligheter, som der skulle framställas. När stycket åter upptogs under det nya namnet, spelades det con amöre e con tutta la forza della. convinzione. Ladugårdslandsteatern har gjort ett särdeles lyckligt fynd i den stora sensationsdramen De fattige i Paris, hvilken på Ambiguteatern i Paris ensa lång tid bortåt fyllt salongen meden varmt intresserad publik, Det är ett stycke af starkt