Aftonbladet – 21 februari 1870, sida 3

Jockså temligen tankefattig talare. Bland Ikardinalerne. -gälla de Angelis, de Luca, IBilio och Capalti såsom kyrkomötets fyra IPpäflige pelare. Bilio och Barnabo anses såsom utmärkte teologer. Det första dogmatiska schemat har efter en lång, mångsidig och skarpt klandrade kritik blifvit återförvisadt till troskomitån och skall nu, revideradt och så litet ändradt som möjligt, åter framläggas för kyrkomötet. Deretter skola biskoparne rätt och slätt utan diskussion antaga detsamma i dess helhet. Det skall af flere skäl ej diskuteras, men förnämligast derföre, att man derigenom skulle få ett ypperligt prejudikat, hvilket sedermera, äfven för de följande schemata upphöjdt till regel, skulle gifva utsigt att genomdrifva ännu vigtigare och för curian värdefullare saker. Vore nemligen det första schemat med tillhjelp af de 400:s troget tillgifna majoritet, om också under motstånd af många biskoar, väl en gång antaget utan diskussion, så unde man göra på samma sätt med de öfriga och således äfven genomdrifva det vigtigaste, nemligen det om kyrkan och påfven, i hvilket de mest öfverdritna påståenden om den påfliga maktfullkomligheten förekomma samt den dogmatiska ofelbarheten underförstådt och på omvägar införes. Föredragningen af det andra schemat om disciplinen gaf anledning till många allvarliga och innehållsrika tal. Tyskarne skämdes i början, då en af dem, Martin af Paderborn, höll ett tal, som öfverflödade af devotion och ovilkorlig hängifvenhet åt de allerhögsta villomeningarne. Men ett så mycket gynnsammare intryck gjorde erkebiskop Melchers af Köln tal. Lugnt, värdigt och frimodigt talade han om det påfliga Mängregerandols, om dispensationsväsendets och den omåttliga centraliseringens förvändhet och skadlighet. Församlingens förvåning var stor; Kardinal Capalti sökte länge genom otåliga. miner och tecken förmå ordföranden för dagen, de Luca, ätt taga ordet från den tyske -erkebiskopen, Slutligen, då Melchers. redan anfört det mesta af hvad han hade. att. säga, afbröt honom de: Luca och förklarade, att han: skulle inlemna sina förslag till komiten. Melchers lät ej bringa sig ur fattningen; det hade han för länge sedan gjort, svarade han, men icke bekommitnågot -svar,hvarjemte han anmärkte, att han talade i mer än en million tyska katolikers namn. ,Och derpå fortsatte. han lugnt sitt tal. Annu bittrare intryck gjorde erkebiskop Haynalds tal; han är jemte Strossmayer kanske kyrkomötets bäste talare, -men på samma gång fin och försigtig, så att legaten, ehuru märkbart angelägen att afbryta honom, likväl ej kunde finna rätta punkten. att sätta sin klocka i rörelse. Lika litet vågade man. dettä, när erkebiskopen af Paris Darboy uppsteg på talarestolen och började på följande sätt: Man. säger till oss, att vi icke skola hålla långa tal, men jag har mycket att säga. Man säger äfven till oss, att vi icke. skola upprepa hvad andra redan sagt, men tillika håller man oss qvär här i aulan, der vi till största delen ej förstå hvarandra, tillåter oss icke heller att taga kännedom om de stenografiska referaterna och svarar på alla: föreställningar blott: påfven vill -ha det så. . Jag vet således icke hvad föregående talare här möjligen -redan ha yttrat. Och nu talade han om biskoparnes rättigheter, om deras förödmjukande genom centraliseringen, om de mörka hålor, i hvilka de romerska doctores blifvit ljusskygga o. s. v. . Han talade äfven i formelt afseende ypperligt; man åhörde honom med. spänd uppmärksamhet och väntade vidhvarje ord att han skulle bli afbruten af legaten, men detta skedde ej. I samma anda talåde Dupanlonup den 22 Januari och fördristade sig anspela på dessa hofmän, som aldrig lärt sig säga påfven sanningen. Sådana hofmän af olika nationer sutto och stodo i tätt packade led omkring honoms.. Enligt detta andra schema skall hvarje biskop, om han vill aflägsna sig från sin dice: derförinnan utverka påfvens tillåtelse dertill, och erkebiskoparne skola i Rom angifva dem, som möjligen bryta häremot. Skarpt yttrade Simor härom: detta är således den ställning, man å romerska sidan vill lemna qvar åt metropoliterna, sedan man beröfvat dem alla deras gamla rättigheter: att vara sina medbiskopars angifvare. En annan förklarade rent ut; att om han af sin läkare skickadestill en badort, skulle han ingalunda på förhand utbedja sig permission i Rom. Oskicket med de kostsamma dispenser från tillkonstlade äktenskapshinder, som i Rom skola utverkas, erhöll af biskoparne månget hugg, som redan hunnit utdelas, innan legatens klocka hann förhindra det. Kardinalerna,med undantag af Rauscher, Schwarzenberg och Mäåthieu, ha afhållit sig från diskussionen, äfvenså. ordensgeneralerna. och abbeerna. Först när nödvändigheten af en reform i afseende på kardinalerna sjelfva kom å bane, reste sig kardinal di Pietro och förklarade, att en sådan reform endast kunde vara financiel, nemligen den att kardinalerna finge högre inkomster... . Det tredje.schemat om kyrkan och påfven har nu blifvit utdeladt och lemnar ingenting öfrigt att önska i afseende på de framställda anspråkens tydlighet och öppenhet: Man skulle kunna sammanfatta hufvudsumman af dessa så genomskinliga dekreter och anatemer i orden: det finns blott herrar och drängar; herrar äro nemiligen italienarne, påfven. och curian, och drängar alla biskopar, alla prester och alla lekmän. TEES TEATER. DRAMATISKA TEATERN: Kusinerna, dramatick tankning 3 9 altar.: avanelkt Anrivinal —