Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 3

Onsdagens sammanträden. Första kammaren, Diskussionen om religionsfrihetsfrågan: f (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Arrhenius. En föregående talare: hade yttrat, att staten ej endast är: en rättsanstalt utar äfven en kulturanstalt; FHäruti instätnde tälaren för sin del, ehuru han ville gifva denna säts er -bblt annan: tillämpning på den fråga, som mbes handlas: -Just derföre att staten var en Kultärabstalt, borde den erkänna trosfrihetens princip. Med de inskränkningar, som i förslaget blifvit fjorda borde denna grundlagsförändring icke möta hågra svårigheter. Den, ovilja, somliga hyst mot mdsäiska trosbekännare, har sin, pan p dels i.obekantskap, dels,i.glömska,af det förhållande, att deraat; hvilar tilk en del.-på-samma grund:som vår. Äfven vi erkänna ju det gamla testamentet ochs uppfostras från barndomen i vördnad för de mosaiska buden. . Kristendomen har icke kommit att upphäfva lagen, utan att fullkomna honom. Då vi såsom bekännare af den evangeliskt kristna läran i vår tro upptagit såsom ett moment. den judiska; kunde talaren icke förstå, hvarför vi skulle våra fiendtligt sinnade mot judarne. Fastmera syntes honom, att dessa våra bröder böra göras Hkställiga med oss såsom samhällsmedlemmar. Hvad de-andra kristna trosbekännarne beträffar, veta vi ju alla att deras bekännelser endast äro olika skiftningar af samma rg sanningar. Sjelf bekännande den Srangoliska, äran, tror talaren, att vi icke böra vara så, ofördragsamma, att. vi, ej erkänna,,det äfven de andra kristna trosbekännelserna. uppfattat det eviga. ljuset i någon af. dess färgbrytningar. Talaren. hysersinga farhågor för vår kyrka, -men -:om hon skulle vara.så svag, att hon fruktade. det inflytande andra bekännelser kunna utöfva, då vore det en lycka för henne att hon uppfordras till kamp och strid; på det hön i denna strid må visa sin karakter, gitt berättigande, hvarom. kyrkank män ej borde, vara tvifvelsamma, då ju alltid det sanna och rätta. omsider wkall sea Förslagets, motståndare åberopa det allmänna olkmedvetandet.. .Deremot..ville tal. å sin. sida åberopa tvenne grundsatser, som funnos eller borde finnas lefvande i folkmedvetandet — och saknades de ännu der, så borde de väckas och lifvas — neml. rättvisans och kärlekens grundsatser. I rättvisans nämn; som fordrar;-att staten skall medgifva hvarje medborgare en så beskaffad verkningskrets, att han kanutveckla sina anlag och gågna det allmänna, i kärlekens namb; som fordrar, att man skall-älska sin nästa såsom sig sjelf, ochi den kristna religionens namn, hvilken är kärlekens religion, yrkade talaren bifall till förslaget. . Hr Stockenström talade om den anda af ofördragsamhet, som ännu för icke längesedan genomgick vår lagstiftning, om de framsteg toleransen å den senaste tiden gjort och om den underbara förändring, som det allmänna tänkesättet i detta hånseendes-undergått:Han verinrade -om:de mosaiska trosbekännarnes ställning i: vårt-land, om de-många bland dem som genom sinavktnskaper, sin skicklighet och sin karakter: varit fullt —p liga till en offentlig verksamhet, men genom grundlagensybud funnit. sin bana stängd. Nu ansåg talarefi allmännä tänkesättet moget för att göra rättvisa åt dem och andra främmande trosbekännare, hyadan han yrkade bifall. :Hr Nordström började med att förklara, att frågans öde på förhand kunde beräknas och att det derföre skulle vara försigtigast af honom med afseende på egen fördel att icke a ordet.Men han underkestade sig alltidet klander; för