Aftonbladet – 19 februari 1870, sida 2

aMadame; denna nya elöve, hon vckså lära fyska?, , Miss Fenton riktade sita blickar på mig. Miss Hereford? Ja. Miss-Hereford skall deltaga i alla ämnen, hvari det undervisas i min, skola., ä Åhå! sade Nancy Tayler, sotto voce. Skall lilla miss Hereford bli guvernant? Det blef en kort strid inom mig mellan högmod och sanning. Medblygselns rodnad korg denna tvekan svarade jag dereftet moigt: Ja, jag skall uppfostras till guvernant, mamma har förordnat det i sitt testamente. Den förmögenhet hon efterlemnade skall användas för min uppfostran; hon sade att ingen bätte väg genom lifvet ligger öppen för mig. Nå, detta är åtminstone rent spel, yttrade miss Peacock och så började mina lektioner i tyska. Vi åto middag klöckan två och jag tar för afgjordt att alla eleverna voro lika hungriga som jag. Med en så mager frukost klockan åtta, var det en alltför lång väntan till klockan två. Vi skulle kläda oss till middagen som serverades i miss Fentons matsal, icke i det illa möblerade rum som kallades refectorium. Miss Fenton åt med oss och lade för maten. Bordet var väl dukadt, mycket silfver och vackra kristaller; med ett ord; allt hvad som tillhörde serveringen var ef prima qvalitet. Två husjungfrur upp. En massiv rostbiff låg på ett fat och frestade vår aptit, Hå, Gud ske lof! nu får jag äta mig mätt, tänkte jag. Min tallrik kom slutligen, — en så liten bit kött och tre stora potatesar! Med lätthet skulle jag kunnat taga den biten på en i munnen. Tro a miss Fenton attjag Eg ER