Aftonbladet – 18 februari 1870, sida 3

lerom, att man borde iränga uppraknanuaect Och nskränka sig till uttalandet af en grundsats. En vögt aktad församlingslärare och teologisk skrifttällare (Landgren) förklarade uti konstitutionsitskottet: om man blott lagar så, att ingen främnande trosbekännare får inblanda sig i svenska cyrkans angelägenheter, då är jag nöjd.. Utskotet gick in derpå och sökte förkroppsliga denna anke. Sålunda blef den grundsats antagen, att rämmande trosbekännare skulle få tillträde till statens embeten, men förklaras jäfviga i sådana saker, der de annars i sin embetsverksamhet skulle comma att ingripa i kyrkans angelägenheter. Utom ie befattningar, med hvilka följde undervisningsskyldighet i religion och teologi, hade blott statsrådsembetena blifvit undantagna. Emedan konstitutionsutskottet i detta hänseende intagit en förmedlande ståndpunkt, hade dess förslag blifvit ansripet från tvenne motsatta håll. Tal. trodde sig cke behöfva försäkra, att hans sympatier gingo it samma håll som den föregående talarens. Men oraktiska skäl gjorde det omöjligt att icke göra stt undantag för statsrådsembetena. Man finge cke förbise, att hos oss statsrådet understundom regerar, och om man än här i Sverige ej skulle ha något emot att dissenters utgjorde medlemmar af reseringen, så vet man ej hvad våra norska bröder skulle säga derom. Till följd af föreningen med Norge kan svenska folket icke ensidigt ändra 4 5 af regeringsformen, som stadgar, att statsrådets ledamöter skola vara af den rena evangeliska läran. Det var för icke många år sedan som judar fingo tillträde till Norge, och främmande trosbekännare hafva der ännu icke de rättigheter som de här skola erhålla genom antagandet af det hvilande förslaget. Från det motsatta hållet har man i synnerhet klandrat att icke domareembeten blifvit undantagna. Men i denna punkt ansåg tal. den allmänna öfvertygelsen så stadgad, att han trodde, det han skulle missbruka kammarens tid, om han för några få ledamöters skull sysselsatte sig mycket dermed. Han ville derföre blott med några få ord gendrifva invändningarna. Man trodde, att anställandet af främmande trosförvandter såsom domare på landet skulle stöta det allmänna tänkesättet hos folket. Tal. fästade mycken vigt vid det allmänna tänkesättet, men dock med vissa inskränkningar. Det kommer an å hvilken del af det allmänna tänkesättet det är råga om. På den allmänna rättskänslan och det oförvillade rättsbegreppet hos folket kan man allrig göra för stort afseende. Men med ett sådant ullmänt tänkesätt, som endast har sin rot i fördomar och okunnighet, är det en helt annan sak. Hvarje upplyst person är skyldig att arbeta på undanrödjandet af dessa fördomar. Man behöfver detta hänseende blott erinra om ett namn som lefver i hvarje svenskt hjerta. Gustaf Wasa vädjade till dalkarlarnes sympatier, då det gällde att appresa sig mot det utländska förtrycket och de danska fogdarnes skräckvälde. en när samme man ville införa reformationen i Sverige, gick han ej till dalkarlarne för att finna stöd hos dem. Då skulle reformationen aldrig blifvit gjord. Äfven vi, som lefva tre århundraden senare, böra icke vid bedömandet af en fråga sådan som den föreliggande, fästa mesta afseendet vid tankarne i Dalarne, och vi böra icke låta tillbakahålla oss af de okunnigas fördomar, när det är fråga om att genomföra en trosfrihetens stora grundsats. Då för 3 år sedan frågan var före, ställde sig ingen i denna kammare på ofördragsamhetens ståndpunkt. Man skilde sig blott i fråga om formen och sättet för reformens genomförande. Motståndarne stödde sig blott på det argumentet, att folkets tänkesätt icke var moget. Men etttänkesätt som grundar sig på fördomar förtjenar intet afseende. För öfrigt, är väl denna fördom så allmän som man vill påstå? Tal. för sin del tror det icke. Der den finnes skall den skingras, då man lär känna främmande trosbekännare. Hvad den personliga bekantskapen i fråga om sådana fördomar kan göra, det hade tal. funnit af egen erfarenhet. Han hade från barndomen fått inplantadt hos sig, att norrmän och ryssar voro dåligt folk. Nu räknade han sig till ära att bland sina bästa vänner hafva en norrman och en ryss. : För närvarande var tal. bosatt i en landsbygd (i Skåne) der er hög grad af okunnighet herrskade bland folket. Händelsevis hade en mosaisk trosbekännare der bosatt sig. Inom kort tid hade han gjort sig känd såsom en skicklig jordbrukare, en god husbonde, en i alla afseenden aktningsvärd person. Knappt hade våra nya kommunallagat bli vit antagna förr än han valdes till ordförande i kommunalstämman i den socken, der han var bosatt. För deras räkning som ännu gjorde sig den föreställningen om judarne, att de allesammans voro procentare, ville tal. nämna, att då under de sista åren alla fordringsegare inom denna landsort höjt räntan för låntagarne, hade nämnde mosaiska trosbekännare icke ökat den. Slutligen ville tal. nämna några ord om en känd skrift, hvilken nu i sista stunden före afgörandet blifvit utdelad till kammarens ledamöter. Den innehöll 22 skäl mot förslaget. Den sysselsatte sig isynnerhet med möjligheten af högsta domstolens besättande med främmande trosförvandter. Den framhåller utsigten till att denna domstol skulle kunna komma att bestå till hälften af judar, till hälften af katoliker eller något ditåt. Men om man utgår från sådana orimliga förutsättningar, skulle man icke kunna stifta någon lag. Om man tänker sig möjligheten af att någon gång i framtiden en regering skulle kunna komma att besätta högsta domstolen med främmande trosförvandter, och att allmänna tänkesättet inom landet skulle vara deremot, så återstår ju alltid den utvägen, att den af riksdagen tillsatta opinionsnämnden kan utesluta medlemmar af denna domstol. Antalet af de främmande trosbekännarne i vårt land är för öfrigt icke särdeles stort. Tal. föreställde sig derföre, att denna kammare icke af farhågor för deras inflytande skulle fatta ett beslut, hvarigenom vårt fädernesland fortfarande komme att i fråga om trosfrihet stå efter Philip II:s och Ferdinand den Katolskes fädernesland. Justitiestatsministern frih. De Geer anmärkte, att den förslagna förändringen icke innebär någon rättighet för främmande trosbekännare att få anställning i statens tjenst utan allt afseende på de svårigheter som kunna möta genom bestående förhållanden, Öfverhufvud erkänner grundlagen icke någon rättighet för någon att utnämnas till något embete. 28 S R. F. angifver blott de inskränkningar som grundlagsstiftarne ansett böra göras i konungens rätt att till embeten och tjenster utnämna dem han anser dertill genom skicklighet och förtjenst lämpliga. Men dessa ord, förtjenst och skicklighet böra tagas i den vidsträcktaste och mest omfattande betydelse, så att härvid äfven tages i betraktande om en person till följd af sin trosbekännelse icke kan fullgöra alla de funktioner som tillhöra embetet. Man har förut i befordringsväg haft ett fullständigt system af pappersmeriter. Detta har man nu frångått. Det Skall blott göras afseende på förtjenst och skicklighet och vid omöjligheten att på förhand bestämma graderna af dessa oger konungen pröfningsrätten, på samma sätt som, till följd af omöjligheten att estämma alla gradationer af brottslighet, en latitud blifvit lemnad åt domaren. Konungen bör derföre vid befordringar taga i betraktande hvarje egenskap, som gör en person mer eller mindre lämplig till ett embete. Det funnes flera sådana egenskaper, som icke af grundlagen uppräknades, men derför ej finge förbises. En sådan egenskap vore redligheten, som väl icke finge förbises derföre att det blott är i fråga om statsrådets ledamöter, som grundlagen innehåller en bestämmelse att de skola vara redliga män. Så finnes befattningar för hvilkas bestridande fordras stort personligt anseende, och till hvilkas besättande derför icke den utmärktaste skickligheten får uteslutande afses. Likaså kan ett naturfel göra en person olämplig till en befattning. Kyrkolagen innehåller en bestämmelse, som förbjuder konsistorierna att till prester ordinera dem som äro med sådana behäftade; men grundlagen innehåller i det hänseendet icke någonting, men icke kan konungen derföre vid befordringar förbise denna omständig