Aftonbladet – 15 februari 1870, sida 3

rdr, jemte öfriga uppglfnd tillgångar, utgjorde 550,000 rdr, or enligt tala bpppttning skulle kunna användas för budgetens behof utöfver de 1,125,000 rdr som K. M:t från denna hufvudtitels besparingar erbjudit. Beträffande de extra ansiagen anmärkte tal. det egendomliga förhållande att år 1869 ännu funnos obegagnade medel å dessa anslag, hvilka beviljats för 17 år sedan. De nyss anförda siffrorna kunde visserligen sägas vara lemnade af de s. k. dispositioner som regerimgen kan finna lämpliga att anordna, och således om man så vill icke fullt tillförlitliga; men ett sätt funnes dock att erbålla en klar insigt i femte hufvudtitelns ställning, nemligen att en; igt sjöförvaltningens hufvudbok taga reda på de behållningar, som å hufvudtiteln funnes vid hvarje års början. Tal. hade i detta hänseende förskaffat sig upplysningar, hvaraf framgick, att behållningen vid 1867 års början utgjorde 2,822,000 rdr, vid 1868 års början 3,083,000 rdr och vid 1869 års början 2,484,000 rdr. Om till sistnämnda summa lades 1869 års inkomster, så befanns, att de medel som för femte hufvudtitelns behof under samma år funnos att disponera, utgjorde öfver 6,400,000 rår. : Under årets lopp till början af Oktober användes behållningen från 1868 till erforderliga utgifter och först den 7 Oktober af årets anslag, hvaraf endast 1,407,084 disponerades till 1869 års slut, hvarefter återstoden, 2,517,000 rdr, utgjorde behållning till 1870, och den sista Decetaber 1869 i förvaltningen befintlig kontant kassa af mer än en balf million tillsammans med sistnämnde års arslag, 3,757,000, uppgsende till 6,774,000 rår. Om 1570 års utgifter 000. beräknas lika högt som 1869 års, eller till 3,890,000, skulle således vid innevarande års utgång finnas en behållning af minst 2,884,000 rdr. Af dessa siffror visade sig således, att sjöförvaltningen under fyra år haft ett årligt rörelsekapital af 6 å 7 mill. rdr och en årlig reservfond af 2 å 2!, mill rdr, under det hvarje års utgifter aldrig öfverstigit 4 mill. rdr. Detta kunde visserligen vara angenämt för vederbörande, men som detta betydliga belopp utgjorde ett för statsverket dödt kapital, vore systemet ohållbart. Visserligen kunde representationen icke bestämma öfs ver dessa till regeringens disposition en gång ställda medel; men vid förhållanden sådana som de nuvarande, då förslag om förhöjda skatter blifvit framställda, hade representationen haft det anspråk, att regeringen skulle Fd hennes önskningar till mötes och först och främst använda medel som möjligen kunde finnas tillgängliga. Men då regeringen ej delade denna åsigt, funnes för riksdagen en annan utväg, nemligen att vägra ansläg, när befintliga miedel verkligen befunnes tillgängliga, blott regeringen ville taga dem i anspråk; och tal. var förvissad, att åtminstone denna kavmare skulle med särdeles stor uppmärksamhet följa hvarje särskildt anslag på hulvadtitlame. Hr finansministern hade sagt, att statsregleriogens uppgörande endast vore en beräkningsfråga, och defi gaf tal. honom rätt, men det beror på sättet, hur beräkningen uppgöres. Tal. vore i detta afseende af en annan åsigt än hr finansministern, och hade vågat uttrycka den åsigten, vid hvilken ban stod fast, att staten skulle kunna regleras utar nya skatter. Hr finansministern hade visserligen synts antaga detta såsom endast ett .tomt ord, men tal. ville nu anvisa en utväg, huru detta enligt hans åsigt skulle låta sig göra, och utgick från den åsigten, hvilken måhända vore ohållbar, att riksdagen skulle bevilja allt hvad K. M:t äskat å öfrige hufvudtitlar, med undantag å 5:te. Först och främst tog han dervid i beräkning den tillgängliga delen af beväringsfonder 650,000 rdr; vidare af K. M:t begärda 240,000 rår till monitorernas förstärkande och 420,000 rår till nya pansarbåtar. I fråga om monitorernås förstärkande frågade tal. hr chefen för sjöförsvarsdepartemeutet, om han kunde lemna upplysning om, huru detta skulle ske. Utaf fullt sakkunnig person hade tal. hört, att vederbörande ännu icke och sannolikt icke heller 1871 skälle vara eniga hvarken i detta fall, ej heller i fråga om de nya pansarbåtarnes konstruktion, hvådan dessa frågor, såsom saknande nödig utredning, borde öfverlemnas åt framtiden; hvarigenom emellertid uppstod en besparing af tillsammäns 660,000 rdr. Dernäst togos med iberäkningen de 50,000 rår, som finansministern erkänt skulle finnas tillgängliga på de extra anslagen, samt de 150,000 rdr, som utgjorde besparad beklädnads-slitnings-kostnad, till följd af beväringens inställda öfning. Af de 1,600,000 rdr, som ansåges behöfliga till bristens betäckande, återstode således nu blott 100,000 rdr, och detta belopp ansåg tal. kunna vinnas genom motsvarande minskning af anslaget till flottans underhåll, hvilket så mycket hellre kunde låta sig göra, som det i sjelfva verket icke funnes någon flotta att underhålla. I sammanhang med frågorna om statsverkets ställning ansåg sig tal. böra påpeka ett förhållande, som derpå utöfvade ett icke obetydligt inflytande, nemligen de kassor som i armeförvaltningen funnos samlade till ett belopp af 7,347,000 rdr. Sedan vid 1865—66 årens riksdag de tre föregående årens besparingar blifvit använda och efter införandet med det nya statsskicket af ettåriga statsregleringar, öfverskott i allmänhet icke funnes från ett föregående års stat, har svårighet ofta uppstått för statskontoret att fullgöra sina utbetalningar, och det måste komma i förlägenhet, då det såsom för närvarande är hänvisadt till inkomster, som inflyta först ett halft år sedan de bort vara att räkna på. Detta förhållande måste ändras derhän, att statskontoret -erhåller en verklig grundfönd till nödiga förskotters bestridande. Och då representationen icke kan åtaga sig särskild beskattning för detta ändamål, hvar skulle man söka och finna medel dertill, om ej i fonder, som hos oss samlas på så många håll? Visserligen vore riksdagen icke lika berättigad i förhållande till alla dessa kassor, men tal. trodde likväl, att många af dem skulle kunna af riksdagen disponeras. Otvifvelaktigt skulle en plan i denna riktning röna motstånd af det s. k. kamererareintresset, men om man blott erkände riktigheten af den åsigten, att statens tillgångar ej böra förvaltas af olika embetsverk och liksom förvaras i olika lådor, utan sammanföras på ett ställe, skulle motståndet väl ej vara oöfvervinnerligt. Förändringen borde likväl ske red varsamhet, så att inga affärskriser deraf uppstode. Det synts mången, som om denna fråga vore af föga vigt, men för tal. framställde hon sig i en helt annan dager: hon innebure ingenting mindre än början af ett nytt finanssystem, gående ut på genomförandet af den grundsatsen, att regeringen i an: slagsfrågor alltid måste komma att stå i beroende af riksdagen och af riksdagen allena. Det hittills använda systemet, som genom regeringens dispositionsrätt öfver fonder till betydliga belop a henne i egen förställning till en viss grad oberoende af riksdagen i anslagsfrågor, vore mera olämpligt än förr, sedan riksdagarna numera blifvit årliga. Men som: det för riksdagen vore svårt att taga initiativ i fråga om kassornas öfverflyttning, skulle det vara tal. kärt, förutsatt att plura liteten inom riksdagen delade hans åsigt i detta fall, om regeringen ville taga första steget. Tal. slutade med att säga, att den olika uppfattningen emellan honom och finansministern afsåg icke besparingarnes befintlighet, utan endast frågan huruvida de kunde utan olägenhet för statsregleringen få användas och att inga skäl blifvit anförda som rubbat honom i den grundsatsen, att nya skatter icke böra kräfvas förr än man användt de tillgångar mean har och derför trodde han sig kunna säga att under närvarande förhållanden regeringen hvarken har rätt begära ej heller folkets representanter rätt att bevilja nya skatter. Sjöministern frib. Leijonhufvud utvecklade närmare de af finansministern anförda skäl, hvar för de uppgifna besparingarna å 5:te hufvudtiteln