Aftonbladet – 15 februari 1870, sida 3

ofvan 1 ailmänhet bestämda, vare K. M:t förbehållet att, på framställning af vederbörande landsting, derom förordna. Reservationer af hr v. Gegerfelt, grefve Mörner och hr Bergström. Andra kammaren. Öfverläggningen om grefve Posses interpellation. (Slut fr. gårdagsbl.) Med hänvisande till gårdagens referat i denna fråga, lemna vi pu fortsättning af redogörelsen för diskussionen, Grefve Posse, som efter finansministern frih. af Ugglas erhöll ordet, gaf i ett längre änförande skäl för sina i interpellationen uttalade åsigter. Till en början hembar han den ärade hr finansministern sin tacksamhet derför, att denne icke allenast besvarat hans spörjsmål, utan äfven billigat dess framställande. Deremot beklagade han, om han sjelf gjort sig skyldig till bristande grannjagenhet, då han icke förut underrättat om dess framställande, men ansåg likväl att förebråelsen i detta fall icke var befogad, enär det stått finansministern fritt att bestämma dag, då ban ville besvara interpellationen, hvadan en öfverraskning således icke kunnat komma i fråga. Och om också hr statsrådet förut blifvit underrättadt om dagen, 1å interpellationen skulle framställas, trodde tal lensamma hafva varit af den vigt; att han på stående fot icke skulle kunnat besvara densamma. Beklagande ätt hr finansministern med nog mycket lynne uttalat den åsigten, att det ifrågavarande spörsmålet bäst skulle kunnat utredas genom ett enskildt samtal, framställde tal. det hopp, utt detta sätt att till utredning företaga åsigter, om hvilka olika meningar funnes bos regeringen och riksdagen, icke skulle komma att göra sig gälande, emedän det vore stridande mot de Hos oss numera i utveckling stadda begreppen om parlamentariska former och i sjelfva verket innebure en återgång till ett bascule-system. Hr finansministern hade antydt, att han måhända icke bort till hesvarande upptaga det framställda spörsmålet, såsom egentligen rörande andra hufvudtitlar, men al. trodde att just han dertill vore rätte mannen, han som så att säga stode invid tronen såsom en vepresentant af sparsamheten, han som skulle varna ör att af folket begära mera än alldeles oundsängliga skatter, han som med statsmannens snille och statsekonomens djupt insigter borde veta att reda och ordna statens finanser äfven i brydsamoa tider så, att förhöjda skatter kunde undvikas. Tal. öfvergick derefter till de särskilda frågorna och vände sig först mot allmänna beväringsfonden, inrande till en början, att han ingalunda saknade nnedom om det ändamål hvarför densamma blifrit ställd under K: M:ts disposition, liksom han cke heller afsett med sitt uppträdande att ingripa K. M:ts dispositionsrätt deröfver. Han hade blott ramställt den frågan, huruvida regeringen skulle vilja ställa densamma till riksdagens förfogande för att undvika skatteförhöjning, och frågan måtte väl i detta afseende vara fullkomligt fri. Det vore för öfrigt fägnesamt att höra, att hr finansministern erkänt de af talaren åberopade siffror vara riktiga. Hvad sjelfva frågan beträffade, så hade tal. ingalunda förbisett, att 200,000 rdr af fonden redan vore af K. M:t disponerade, men det återstode ju i alla händelser 658,000 rdr, äfvensom 1869 och 1870 årens inkomster, hvilka, att döma af föregående år.ns, skulle uppgå till omkring 70,000 rår irligen. Man hade nu hört, att K. M:t icke ville Använda fonden till annat än fyllandet af några, Pnligt uppgift högst vigtiga och angelägna behof, se anskaffande af baracker, nya kapotter och klädesbyxor; men om dessa behof verkligen vore så högst angelägna, hvarför har mandå gömt i: enningarna i 7 å 8 år utan att använda dem, å likväl, såvidt veterligt vore, samma bebof under Inet af många år varit lika angelägna som nu. . trodde för sin del, att de icke vore så trängande, att de ju icke kunde anstå ett eller annat år. — Hvad beträffade, att fondens användning till beväringens öfningar ej skulle kunna säsas tjena till beväringsinrättningens utveckling, så berodde denna uppfattning på en fin distinktion. Åtminstone kunde tal. icke finna annat, än att detta vore för fondens ändamål mindre främmande än att använda dess tillgångar för öfverflyttande af en del af båtsmanshållet till indelt infanteri, bvilket K. M:t föreslagit. I fråga om 2:dra beväringsklassens öfningar hade finansministern förklarat, att, vid statsverkspropositionens afgifvande, blott en tanke på möjligheten af deras inställande funnits hos krigsministern, samt att det berott af utgången af auktionerna för upphandling af mötesförnödenheterna, huruvida de skulle kunna inställas. Man kunde naturligtvis icke annät än tro på sanningsenligheten af denna förklaring, men det syntes dock tal., som i detta hänseende ännu återstode något att utreda. -Vid afhörandet af krigsministerns förklaring i ämnet i första kammaren hade det nemligen förefallit tal., som om detta nu anförda skäl blott utgjort en biomständighet till förstärkande af de egentliga skälen, hvilka syntes ensamma helt och hållet afgöra frågan. Dessa voro egentligen, att ett nytt exercisreglemente i år skulle komma att tillämpas, och det vore icke rätt passande att öfva den klass af beväringen efter ett reglemente i år som förlidet år inöfvat ett annat. Det andra skälet vore, att gevär enligt den nya modellen i år furmos tillräckliga endast för stamtruppen och icke :ör beväringsstyrkan, som skulle öfvas i samma tid som stamtruppen. Dessa båda skäl, hvilka naturligtvis varit kända lika väl före som efter propositionens afgifvande, syntes tal. så afgörande, att det enligt hans åsigt skulle hafva varit rent af ett bortkastande af statens medel, om de ifrågavarande öfningarna icke desto mindre blifvit utförda. Hr grefven öfvergick vidare till att besvara finansministerns anmärkningar mot hans uppgifter angående tillgångarna å femte hufvudtiteln, och tog till en början fasta på, att de framställda siff rornas riktighet icke blifvit bestridd. Att under år 1869 åtskilliga belopp å de uppgifna behållningarna skulle vara använda, innebar icke någon öfverraskning för tal.; men som han vid interpellationens afgifvande icke kände dem till siffran, föredrog han att välja uppgifter, som han visste vara tillförlitliga: : Efter denva inledning vände sig tal. till de särskilda anslagstitlarne, i afseende hvarå ref:n, erkännande sin oförmåga att vara ens något så när fullständig, måste åtnöja sig med att anföra det allra vigtigaste. Såsom en generell anmärkning torde dock först böra anföras det af hr grefven anförda anmärkningsvärda förhållande, att vid förklaringen, hvarför vissa besparingar borde reserveras, det hette, att de främdeles kunde bli behöfliga eller att brister framdeles möjligen kunde uppstå; till hvilkas betäckande de erfordrades. Tal. sporde nu huru långt fram i tiden man dervid borde sträcka blicken och om det ej vore bäst att öfverlemna åt framtiden att sörja för behofven, när de möjligen yppade sig. Den från denna ståndpunkt auställda beräkningen af tillgängliga behållningar sökte visa, att af reservationsanslaget till: båtsmäns kojer och täcken funnes att tillgå 40.000 rdr: af anslaget till exercis af flottans he