Aftonbladet – 15 februari 1870, sida 3

saknas eller finnes I ringa mängd, så blir al kastningen icke nöjaktig och kulturväxterna hemfallna under sjukdomar, som med fullständig och behörigen afpassad tillgång på näringsämnena kunnat förekommas. För öfrigt hafva försöken i Vincennes ådagalagt, att likasom brist på mineralämnen kunna hos potatesen förorsaka den sjukliga konstitution, som tillstädjer potatissvampens utveckling och den deraf förorsakade potatissjukan, likaså kan samma konstitution hos potatisplantan framkallas genom ett öfvermått i jorden af qväfvehaltiga ämnen, sålunda äfven genom riklig gödsling med stallgödsel. — Flera exempel härpå anföras från andra orter i Frankrike. Så läser man uti den stora redogörelsen (Enquete agricole), som år 1845 utgafs under inseende af hushållningssällskapet (Societe dagriculture), att den rikligaste och omedelbarast för potatesen använda gödslingen har för det mesta åttöljts af den i högsta grad härjande potatissjukan; och Payen säger uti sin historia öfver potatissjukdomen (Histoire de la maladie des pommes de terre, p. 35), att den vanliga och omedelbart. vid potatesens sättning använda stallgödseln synes ganska ofta hatva disponerat till sjukdomens framkomst,. Då nu qväfvet är det element eller den beståndsdel, som är förherrskande uti stallgödseln, så lemnas af dessa båda nyss anförda erfarenhetsrön en bekräftelse på mr Villes senaste rön, att öfvermått af qväfvehaltiga ämnen i jorden gör potatisplantan företrädesvis passande för mottagning af fröen till potatismöglet samt befordrar dettas utveckling, hvarigenom sjukdomen hos potatesen framkommer, syni nerligast under fuktig och regnig väderlek, som gynnar fortkomsten så af denna som andra parasitsvampar. — Andra af enskilde l personer uti Frankrike under de senaste åren anställda försök hafva härpå lemnat ytterligare bevis. Hos mr Jacques i S:t-Christien-Jarret anlades tre potatisplanteringar: den ena med fullständig mineralgödning, den andra gödslad med 40,000 kilogr: stallgödsel på hektaren (omkring 2 svenska tunnland), och den tjedje utan någon gödning. Potatissjukan infann sig på alla tre plantagerna, men dock helt olika. Hon uppträdde tidigare och åstadkom vida större härjningar å den, som göds! lats med stallgödsel, än å de andra. Förhållandet vid skörden var nemligen: , Etter stallgödseln voro af den skördade potatesen 20,50 proc. sjuka. Å den ogödslade jorden dito dito dito 9.06 proc. sjuka. Efter Sieralgödslinger dito dito dito 6,52 proc. sjuka. Uti de använda 40,000 kilogr. staligödsel kan man anse hafva funnits 200 kil. qväfre, under det att qväfvet uti den fullständiga mineralgödningen endast uppgick till 76 kil. I denna senare förefanns detta qväfve uti det använda salpetersyrade kalit och var sålunda genast efter dettas snara upplösning njutbart för potatisplantorna, då deremot qväfvet uti stallgödseln först måste omsättas och derföre äfven måste verka på annat sätt. Markis de Hovrincourt planterade år 1867 pofates sålunda, att ett stycke gödslades med 2,000 kil. stallgödsel jemte fullständig kemisk gödsling, under det att ett annat stycke endast gödelades med 12,000 kil. stallgödsel. Å det första stycket erböllos pr hektar 15,000 kilogr. potates, deraf 1250 kil. sjuka; å det.senare skördades pr hettar 12,900 kil, deraf en-last 457 kil. sjuka. Uti gödningen å första stycket besteg sig qväfvehalten till 105 kilogr. på hektaren, under det densamma i den senare utgjorde 60 kilogr. — Liebigs och Kamrodts, i Lauersfort, försök intyga detsamma, att gödsling med öfverskott af qväfvehalt föranleder eller predisponeraår till potatissjukdomen; och den erfarenhet som hos oss vunnits, intygar detsamma. Redan vid potatissjukans första uppträdande i Sverige visade det sig, att ju mera jorden var gödslad med stallgödsel, desto större var sjukligheten, och uti den förträffliga afhandling Om potatesens sjukdom i Sverige åren 1845 och 1846,, som meddelades akademien af dess ledamot professoren m. m. dr P. F. Wahlberg, och hvilken afhandling är tryckt uti sjette delen af akademiens handlingar rörande landtbruket och dess binäringar, framhölls såsom en erfarenhetssats 3) att potatesen företrädesvis visat sig sjuk på fet nygödd plats, särdeles om obrunnen gödsel användts. Nyare tidens rön i detta hänseende instämma sålunda med den erfarenhet, som förut i vårt land vunnits, rörande denna med skäl så mycket fruktade sjukdom. Märkligt är det, att liknande företeelser visat sig å andra kulturväxter efter för ympig användning af qväfvehaltig gödsel. Så har sockerröret på öarne Martinique, Bourbon och Mauritius genom för ymnigt bruk af guano blifvit hemsöktaf en parasitsvamp, som på detsamma förorsakat en med potatispesten liknande poem hvilken uppträdt såsom en verklig landsplåga 4); och genom missbruk af svafvelsyrad ammoniak till gödsling för hvitbetor har denna rotfrukt äfven blifvit anfallen af en svår sjukdom, som i högsta grad menligt inverkat på betskördarne. Mr Leon Payen har häröfver 5) lemnat följande redogörelse: Ifrån det man börjat använda svafvelsyrad ammoniak i förhållande till 150 kilogr. qväfve pr hektar, t4 har detta gödningssätt visat skadlig inver-: kan på hvitbetorna, och då man ökat mäng: den af detsamma till 400 kilogr. på samma ; jordrymd, har skörden nedgått så betydligt, ; ; f 1 f j . 4 att densamma närmat sig noll, under det be-1i torna långt före mognaden angripits af en sjukdom, hvaraf de innersta bladen förstörts och slutligen rötternas yttre lager förderfvats. Detta jemte det förut anförda torde nogsamt visa, hura sjukdomar, som förändra växternas hela konstitution, kunna framkallas af olämplig gödsling; och likasom dessa konstitutionssjukdomar hos växterna kunna föranledas af bristande ämnen för växternas; normala utveckling, likaså kunna de framkallas genom öfvermått af qväfvehaltig gödsling, då derigenom äfven rubbningar förorsakas i växternas byggnad och rmissförhållanden alstras uti de safter. hvaraf växtde-l: