Aftonbladet – 15 februari 1870, sida 3

bn RR ov ER on ER öfver växternas, och under sista året har ett särskildt arbete härom utkommit, nemligen en Phytopathologie af Hallier, uti hvilket arI bete med öfvertygande fakta påvisas de omgjostalsingar och olika utvecklingsstadier — en pleomorphie och generationsvexling, — livarunder en mängd lägre svamparter uppträda samt dervid på de olika kultarväxterna förorsaka sjukdomar, hvilka vanligen hittills ansetts såsom skilda och olika, men nu dock endast äro vexlande former uti skiljaktiga utvecklingsgrader hos den ena och andra växten. Jemte dessa af yttre orsaker, af parasitiskt förekommande svampbildningar, föranledda växtsjukdomar uppträda ändra, som man kallat konstitutionssjukdomar, be; roende af växternas egen utveckling, genom I brist på ett eller annat näringsämne, eller genom öfvermått af växtföda i en viss rikt(ning, hvarigenom uti växtens byggnad och ; sammansättning afvikelser uppstå, som förJanleda att skördarne felslå eller skadas af I påkomna sjukdomar. Vi vilja rörande detta I senare förhållande anföra tvenne ganska upplysande exempel. När sädesstråen ej förmå att bålla sig upprätta, utan falla omkull på jäkrarna, uppkommer liggsäd, och häraf uppstår, såsom hvarje landtman nogsamt känner, ofta mycken skada. Lägger t. ex. hvetet eller rågen sig före blomningen, så hindras deraf densamma, och en stor del af axen blifva tomma. Lägga nämnde eller andra I sädesslag sig före deras mognad, blir säden I mer eller mindre slö samt vid regnig väderlek ofta grodd — allt omständigheter, hvaraf Iskördens värde betydligen nedsättes. Har uti .Ide sädesslag, som lagt sig, insåningar skett af klöfver och gräs, så qväfvas dessa af liggsäden, och landtmannen lider äfven häraf kännbara förluster. Man trodde intill senaste tiden, att liggsäden förorsakades af brist på kiselsyra i strået, och man bemödade sig derföre att genom tillförande af sådan förekomma detta onda. Senaste försök med växter uppdragna uti vattenlösningar hafva lagt i dagen, att sädesväxter med kraftig halm, samt fullt utbildade blommor och frukt kunna frambringas utan kiselsyra; och de anatomiska undersökningar, som å halmen hos liggsäd blifvit utförda af C. Gronemejyer1), ha visat, att sädens kullfallande beror på halmens luckrare och lösare byggnad (större och längre utdragna. celloler, färre ledknutar och längre afstånd mellan dessa), samt af en yppi-l gare bladväxt — förändringar, framkallade af ett öfverskott i åkerjorden af qväfveföreningar, genom hvilka ägghvitsämnet hos sädesväxterna utvecklas i öfvermått samt föranleder en yppighet, en öfverdrifven växtlighet, som åter orsakar den vekhet hos halmen, att säden lägger sig. De starkt och il. öfvermått utvecklade bladen hindra luften och ljoset att så, som behöfligt vore, inverka. på stråen — d. v. 8 på halmen — som sår : lunda ej kan normalt utbilda sig och erhålla . nödig fasthet; säden lägger sig derföre, sär-. deles när regnväder inträffar, och de yppiga -bladen blifva nedtyngda af det på dem sam-1 lade regnet. — Vi se här sålunda en sjokdom, eller om man så vill kalla det, ett olycks. fail, förorsakadt af konstitutionen hos denj odlade växten, samt ytterst betingadt af sät-: tet för växtens odling. Man känner ock, att; man kan förekomma att åkrarne bära ligg-: säd, om man vid lagom tjock sådd låter . ; j denna följa icke efter omedelbar gödsling med! stallgödsel, utan först andra året derefter, sedan jorden förut burit ett annat säde, t. ex. raps eller bönor före hvetet eller rågen; vidare genom djupare bearbetning af jorden, l: samt genom att gödsla med koksalt, då vid! dettas upplösniog de af matjorden upptagna ammoniakoch kalisalterna med koksaltlös-ningen föras ned till alfven, och sålunda reserveras der åt framdeles å fältet kommande l:. växter med mera djupgående rötter. : j Vi vilja anföra ett annat lika talande exempel om potatesen och potatissjukan. Prof. George Ville2), som med stor utmärkelse och : på ett särdeles förtienstfullt sätt förestår för: söksanstalten vid WVincennes, har derstädes anstält en serie af försök med olika gödningsi ämnen för potates, i afsigt att derigenom få l: utredt i hvad mån den alltsedan början afl:; 1840-talet i Europa så allmänna och så förderfliga potatissjukdomen vore beroende af!: jordmånen och gödslingssättet; och han harj; dervid ådagalagt, att potatesen för sin nor-ls mala ötveckling har behof af kali, fosforsyra, ! kalk och qväfvehaltig gödsel, samt att de ri-l; kaste skördar erhållas, då denna jordfrukt( gödslas i passande förhållande med ladugårdsspillning, superfosfat, salpetersyradt kali och!, svafvelsyrad kalk. Qvantiteten af använd i qväfvehaltig gödsel visar ett afgjordt infly-1 tande på skördens mängd, men med uteslu!1 tande af kalit blir den större eller riogarel: mängden af den qväfvehaltigagödseln utanl: verkan. Häraf drager mr Ville med allt skäll: den slutsatsen, att kaligödving är för potates ; oundgänglig, och den erfarenhet, som år 1867 vanns å försöksfältet i Vincennes, har ytter-1 ligare belyst denna fråga. Å fem bredvid hvar1 andra liggande stycken visade sig den vanliga : potatissjukan plötsligt på två stycken, utanli att besvära de andra. Den 20 Juli blef po-. tatisblasten på båda de förstnämnda styckena! fläckig, och inom en månad var den alldeles: svartnad och nedtorkad. ; Det var under intrycket af denna hän: delse som markis Havrincourt skref uti tid-. ningarne följande: Man må gå till försöks-. fältet vid Vincennes och beskåda fem bred-: vid hvarandra liggande potatisfält. På det. första af dessa fem fält finnes ej ett endal. sjukt blad; det andra är härjadt af sjukdomen; det tredje är lika så skönt och friskt som det första; det fjerde är lika sjukt som det andra, samt det femte lika beskaffadt som det första och tredje Vid skörden fannos en mängd sjuka potates på de båda nämnda styckena, hvilka dessutom gåfvo en mycket ringare afkastning samt potates af hälften mindre storlek än å de tre öfriga styckena, der endast några få sjuka potates kunde vid skörden upptäckas. Huru hade nu dessa båda stycken, som så svårt härjats af potatissjukan, blifvit bebandlade? Det första hade sedan åtta år tillbaka ej fått någon kaligödning, och det andra hade aldrig (från det detsamma blifvit indeladt till försöksfält) blifvit gödsladt. En