Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 2

i bennes rum. Den utsökta måltid, som uppdukades för honom, lemnade han alldeles orörd, en sak, som jag sedan hörde folket göra sina anmärkningar öfver. På eftermiddagen kom coronern och ransakningen rörande dödsorsaken företogs. Egentliga vitnet var Edwin Barley. Jag blef ej tillkallad och Selina sade det var ett bevis på att han icke hade anmält mig såsom närvarande vid dödstillfället. Såväl jag som Selina aktade oss noga för att nämna derom, och rörande mötet vid paviljongen visste ingen något, hvilket gjorde att hela tilldragelsen föreföll högst mystisk. Mr Edwin förklarade sig omöjligt kunna begripa hvilken bevekelsegrund drifvit Georg Heneage att mörda Philip; han betygade vidare att Philip King före sin död förklarat sig hafva sett Heneage lägga an och skjuta på honom och ingen fanns som kunde bestrida sanningen häraf. Jag visste att Philip King aldrig bade sagt så mycket, men ingen utom Selina hade af mig fått veta detta. Hon blef icke kallad att afgifva något vitnesmål; man tycktes anse att hon icke hade några upplysningar att lemna. i Charlotte Delves blef kallad af juryn, fe grund af att Philip King hade sutit en halftimma och talat med henne i förmaket på morgonen af sin dödsdag; hon förklarade likväl att deras samtal alls icke rört något obehagligt ämne eller att ett enda ord blifvit nämdt om Georg Heneage. Förhållandet dem emellan hade ej varit godt, det medgaf hon, och hade ofta urartat till kif och ordvexliogar. Hvarom? frågade juryn. Miss Delves svarade att hon inte kunde säga det. Rätta förhållandet var, att mr Edwin på sitt stränga, despotiska sätt hade förbjudit henne atv nämna hans hustros namn.