Aftonbladet – 12 februari 1870, sida 2

od bränntorf till alldeles samma pris som betalas 4 ör god granoch furuved, i lassvis räknadt. Dålq nästan alla riktningar omkring staden finnas på ära håll goda torfmossar, skall ju detta ofelbart r nedföra stora fördelar för de jordegare, som egal ntingen torfmossar eller både skog och mossar.li 3esväret att upptaga ett lass torf anse vi varal; nindre än att hugga ett lass ved. Således då ett; tort antal bemmansegare hafva tillgång till både, skog och torfmossar, böra deras egendomar härigenom få ett betydligt ökadt värde mot hvad i ) illmäshet fallet varit, då skogen måst hufvudsak:! igast användas till bränsle. Men då man vid enj. fabriksanläggning anser sig med lika förmån ochl. till samma pris kunna begagna torf som ved, får väl sannolikt kunna antagas, att äfven andra inrättningar, der ångmaskin användes, kunna göra detsamma. För ej särdeles många är sedan fanns ej en enda ånngmaskin i Borås, hvaremot deraf finnas nu tolf stycken, ett, såsom oss synes, i en jemförelsevis mindre stad just ej så obetydligt antai. Vid alla dessa maskiner kommer otvifvelaktigt så småningom att till bränsle användas torf, hvarigenom upptagning af sådan vid större efterfrågan och med mera erfarenhet i arbetsmetoden, skall blifva allt mera lönande. En enskild välgörande person härstädes har förliden sommar låtit upptaga och till torkning utlägga flera tusen torf, hvilka han sedan välvilligt öfverlemnat till stadens fattigvård, för att under den kallare årstiden kostnadsfritt utdelas bland stadens understödsbehöfvande befolkning, hvilket också nu härstädes eger rum. — Tulibalansen i Malmar. Härom skrifver tidningen Barometern: Vid den kassainventering, som förrättades efter tullförvaltaren Sundemans död, visade sig, såsom bekant är, en brist på några tusen rdr, hvilken brist dock nästan omedelbarligen betäcktes. Allt tycktes nu vara på det klara, men då yppade sig en annan omständighet, som på ett betänkligt sätt invecklade förhållandet. Då detta förhållande numera något utträdt ur sitt outvecklade skick, vilja vi meddela våra läsare en kortfattad framställning härom: Fabriksfirman Svarss komp. var skyldig tullafgifter till ett belopp af 2700 rdr för från nederlag uttagen tobak. Af denna summa var en del förfallen i slutet af Jan. och en del i slutet af Febr. månad detta år, men på Sundemans begäran betaltes hela beloppet till honom förskottsvis, hvilket skedde hemma i, hans bostad några dagar före hans död. Det af tullförvaltaren utfärdade qvitto blef efter dödsfallet företedt på tullkammaren, men underkändes på den grund, att liqviden icke skett på tullförvaltarens embetsrum, och att ingen anteckning om densamma fanns i böckerna, hvadan firman Svarss komp. förständigades att inbetala afgifterna å dertill bestämda förfallotider, vid stadgadt äfventyr af exekutiv försäljning af så stor del af det qvarliggande tobakslagret, som fordrades för skuldens betalande. Häröfver har firman Svarss komp. anfört klagomål hos generaltullstyrelsen, som remitterat besvärsskriften till tullkammarens förklaring med föreskrift, att med auktionen borde anstå, intilldess styrelsen fattat beslut i saken. I detta stadium Järer frågan för närvarande befinna sig. Utgången synes tvifvelaktig, enär å ena sidan tullkontrollören, som är solidariskt ansvarig med tullförvaltaren för uppbörden, i nu förevarande fall varit okunnig om den skedda mbetalningen, men å andra sidan, enligt reglementet, tulltförvaltarens qvitto är giltigt utan påteckning af kontrollören och denne sistnämnde således i många fall kan vara i saknad af kännedom om de inbetalningar, som ske, ehuru han är skyldiz att för dem ansvara. Här visar sig tydligen en brist i reglementet, hvilken, förunderligt nog, ända hittilla tvelaa hafva undrått vadarhärandag nn