Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 3

bara gengångare från fordom. Den 1 Febr. såg man i hotellets salonger den gamle Guizot, omgifven af en lysande orleanistisk stab, Duvergier de Hauranne, Charles de Remu-li sat, dHaussonville m. fl. Guizot, skrifver en korrespondent till N. Freie Presse, var obestridligt aftonens hjelte, ärad som en patriark af kejsardömets unge minister. Han synes lefva upp på nytt igen, trots sina 83 år. De afsatta prefekterna äro ursinniga, och ju mindre deras antal är, desto större rätt tro de sig ha att skrika öfver otacksamhet. Mest uppbragt är Pastoureau, den mest beryktade af skaran, och i en audiens, som han lyckats skaffa sig i Tuilerierna, skall han ej skytt att gifva dessa känslor luft. Kejsa-s ren hade svarat honom mycket fogligt, att han ofantligt beklagade, att hädanefter nödgas sakna en så utmärkt och tillgifven tjenare, men han vore ej mera herre öfver situationen, ja, han hade ej en gång så pass fria händer, att han kunde på ett värdigt sätt ersätta en man, som vid ömtåliga tillfällen visat honom så utmärkta tjenster. Kejsaren skall ha slutat sitt tröstetal med följande ord: Förr sade man att hr Rouher vore vice kejsare; men ser ni, min bäste hr Pastoureau, jag kan nu försäkra er, att Napoleon 1II nomera är vice kejsare. Vi nämnde nyligen, att kejsarinnan beslutit att helt och bållet taga sin hand från den stora politiken och uteslutande egna sig l: åt den lilla. — Stora reformer skulle genomföras i hennes hof. Detta reformarbete har : nu tagit sin början, och en korrespondent till Köln. Zeitung berättar med den allvarsam-: maste min, bland andra nyheter från denl franska hufvudstaden, att på hofbalerna i Tuilerierna hädanefteringen kottiljong får dansas, samt kavaljererna ha utsigt att bli befriade från nödvändigheten att på dessa baler uppträda i knäbyxor. Efter den engelska parlamentssessionens slut 1869 ha 11 nya medlemmar ingått i underhuset; af dem äro 7 liberale och 4 konservative. Ett valmöte till förmån för arbetarekandidaten i Southwark i London Odger hölls den 2 dennes, men blef skådeplats för lifliga scener. Anhängarne af motkandidaten, sir Sydney Waterlow hade infunnit sig i massa, och det var icke möjligt för någon talare att komma till ordet. 1 början blott skreko och öfverröstade partierna hvarandra, men inom kort åtnöjde man sig ej härmed. I alla vinklar och vrår af salen uppstodo slagsmål, och l. slutligen var hela salen ett enda bataljfält. Af bord, stolar och talarestol, af dörrar och tönster återstodo endast spilror och skärfvor, och blodiga hufvuden fanns det dussintals. Den 15 dennes skall den allmänna synod (general convention) sammanträda, hvilken skall fastställa Irlands kyrkoförfattning, sedan statskyrkan nu upphört. Förslaget till denna författning, utarbetadt af en komite, bestående af alla biskopar samt två prester och två verldsliga representanter från hvarje dioces, har i dessa dagar blifvit offentliggjordt. Irlands kyrka antager de kanoniska skritterna, bibehåller de tre ranggraderna biskopar, prester och diakoner, bekräftar sitt vitnesbörd emot de vid reformationen antagna nyheterna, antager de 39 artiklarnes bok och gör en allmän synod till högsta lagstiftande makt. Denna synod skall bestå af 100 presterliga och 150 verldsliga representanter. Valet af presterne ledes af komiteer i hvarje dioces, hvilka bestå af tre prester och tre lekmän, och som föreslå tre kandidater, bland hvilka biskopen utser en; mot biskopens beslut kan dock vädjas till biskopskollegiet. Erkebiskopar och biskopar skola väljas endast af prester på diocessynoder; tre kandidater föreslås af dessa, bland hvilka de öfriga biskoparne utse en. Från Rom berättar Pall Mall Gazettes korrespondent, att erkebiskopen at Posen skall för påfven ha framlagt ett förslag till en modus vivendi mellan påfvestolen och Ryssland, hvilket redan skall ha erhållit Preussens samtycke och blifvit af grefve Bismarck öfverlemnadt till erkebiskopen. Namvet Polen och alla ställen der den polska kyrkan omnämnes skola borttagas ur den pafvestolens akter, och erkebiskop Ledochowski såsom primas afsäger sig och sitt presterskap den polska nationaliteten. Till ersättning härför skola katolikerne erhålla full religionsfrihet. Kejsaren iskall utnämna ett råd, bestående af prester ochlekmän, hvilket i förening med en i Petersburg residerande nuntius skall föra styrelsen öfver den katolska kyrkan i Ryssland. Påfven lär ännu icke ha lemnat sitt samtycke till detta förslag, och vid genomläsningen af detsamma skall han ha yttrat: Här ha vi ju en ny delning af Polen, hvilken erkebiskopen af Posen vill att jag skall underteckna. Correspondance de Rome berömmer öfvermåttan Thiers tal under frihandelsdiskussionen i lagstittande kåren och begagnar tillfället att hålla ett loftal ötver den påfliga handelspolitiken. Denna ser, — heter det — pi trihandeln källan till oundgänglig ruin för all nationel industri och tror, att det är hvarje stats pligt att skydda den inhemska industrien mot främmande konkurrens. Hon finner det till och med beklagligt, att Thiers underlåtit att anföra påfvestaten såsom ett ovederläggligt bevis på hans satser. Inseende, att industrien är en af de stora källorna för staternas välgång, hade påfvarne nptfärI dat en mängd skyddande lagar, som skulle kunna tjena de giviljserade nationerna till I mönster. Att Roms industri i oeh för sig vore ett föremål för de civiliserade nationer vas afund, tyckes tidningen ej vilja påstå. Industrien torde tvärtom icke stå på lägre ståndpunkt i något annat land uti Europa. Några sidenoch yllefabriker äro allt hvad nämnda tidning kan anföra till stöd för sina påståenden. De förra förslä ej för behofvet, ogh de senare Jemna ett fabrikat, som endast är användbart till det gröfsta bruk och ändock nästan lika dyrt som de imparterade finare varorna. Att bergverken vid Tolfa och Ronciglione ännu icke ha uppnått den betydenhet, som den tilltagande förbrukningen tyckes erfordra, medgifver Correspondance de Rome sjelf. Kolonialvaror äro der dyrare än i något anpat land. Införseln af åkerbruks-produkter underlättas endast när .) brist råder i landet, i hvilket fall utförselo KE a a a TrVadtAaA Im Att I —e — 1 ie MM