Aftonbladet – 11 februari 1870, sida 1

att låta honom fortsätta ett skriftställeri, som numera är fullkomligt vanmäktigt, kan man dock ej neka till, att sedan detta beslot en gång var fattadt, det ej återstod henne något annat än att låta sakerna ha sin gång. Det är af vigt att frihetens uppriktiga vänner, de som önska se henne i verkligheten genomförd med lagliga medel, bestämdt skilja sin sak från revolutionärernas quand mömne, och det är detta den allmänna opinionen i Frankrike nu gör, då hon ger styrelsen sitt understöd mot en skara hetsiga hufvuden som visserligen är för liten för att kunna bringa den nyförvärfvade friheten allvar:amt i fara men dock alltid skulle kunna störande inverka på det lugn och den samlade kraft hon för sitt befästande och sin utveckling behöfver. Vigten och nödvändigheten af en sådan skilsmässa betonas särskilt i den öfversigt af de senaste veckornas händelser Revue des deux Mondes ger i sin kronik för den 1 Februari. Vi atergifva derur följande: Det politiska förvandlingsarbete som ou pågår i Frankrike och hvars tydligaste och bestämdaste uttryck varit ministörens af den 2 Jannari uppstigande till makten, detta arbete är säkerligen hvarken enkelt eller lätt. Det tillhör ej dem som med ett trollslag inträda i verkligheten. Det fordrar af dem som egna sig deråt en uppriktig och verksam god vilja, blick, fasthet i moderationen, en fullkomlig klarhet i uppfattning, parad med en lugn beslutsamhet. Det gäller att låta en nation med fransmännens eldiga lynne utan skakning och utan rubbning, midt under passiovernas tumult, intressenas strid och det förvirrade, häftiga uppvakoandet af alla slags frågor, som ej endast äro politiska, öfvergå från en regime af oinskränkt makt till en regime af fullständig frihet. Fördelen af denna förvandling är, att allt försiggår i öppen dag inför landet, som ser och hör; att det hädanefter ges en ansvarighet för alla, för dem som genom sina förhetsningar skulle vilja störa det gemensamma arbetet ej mindre än för dem som skulle vilja hämma det genom sitt motstånd; och att opinionen oupphörligt kan träda emellan, lånande sin styrka i utbyte mot de tillmötesgåendern man lofvar henne, upplysande eller rättande arbetets gång genom den beständiga yttringen af sina instinkter och sina önskningar. Man har med rätta kallat detta en fredlig revolution, och blott för några dagar sedan yttrade en deputerad, en man med bufvud, som är mera liberal i politiken än i handelsfrågorna, hr Jules Brame, att det vore den nyare tidens största och mest beundransvärda revolution. Om hon ej är den största af alla revolntioner, är hon åtminstone en af de intressantaste, en af de helsosammaste, och den lägligaste, emedan hon kommit i rättan tid för att återgifva landet åt sig sjelf, för att befria Frankrike från olycksödet af periodiska jordbäfningar, för att ställa det regelbundna framåtskridandets och den lagliga frihetens politik emot agitationens och våldets. Det är dessa två slag af politik, som nu stå gentemot hvarandra, och man kan säga att denna strid redan har sina vexlingar. Hon har under den senaste månaden gifvit sig tillkänna genom händelser som varit tillräckligt bullersamma och tillräckligt betecknande för att karakterisera på en gång landets allmänna läge och Januari-ministerens ställning. Att i vissa ögonblick af allmänt tvång och tryck de passionerade eller oroliga sinnen, som aldrig vänta något annat än af de våldsamma revolutionerna, ha ett sken af rätt och styrka, låter lätt förklara sig; det ser ut som de hade landet med sig, de kunna väpna sig med misskända verkliga rättigheter, och det hotande i deras åsigter och passioner försvinner i allås opposition. Den dag då landet återinträder i sina rättigheter och återfinner friheten, eger skilsmässan rum, och våldet, numera inskränkt till sig sjelf, visar sig i sin rätta dager: det är numera endast våld för våldets, agitation för agitationens skuld; Då uppföras alla dessa vackra skådespel, som wvi sedan någon tid bevitnat; man förklarar krig på lif och död, manförbereder journåes,, man tar ett beklagansvärdt mord till anledning att Organisera. demonstrationer, som sluta med vanmäktiga förbannelser, personer med fördystrade sinnen fira med banketter årsdagen at Ludvig XVI:s afrättving.. Tidningspolemiken förbittras och blir en anklagelseakt mot -hela. verlden. Det. är en konsert af excentriciteter, beskyllningar och ohyggliga qvickheter, Denna agitation är visserligen ej helt och hållet oskadlig, då hon underhåller osäkerheten, men i sjelfva verket beherrskas hon af. sakernas makt. Hon viker ej blott för den materiella måkten, som håller henne i respekt: hon besegras af det allmänna förnuftet. Dessa Epimenides at 1793, som-nu plötsligt vakoa, missräkna sig i af. seende på tiden. Om de vaknat för några år sedan, skulle de visserligen kunnat anse sig ha skäl att börja en öppen och oförson lig strid mot ett styrelsesystem, som slagit under sig: alla. rättigheter, men nu är allt förändradt. Friheten fiones; hon är säkerligen lika vidsträckt som hon någonsin varit. Den lagstiftande kåren skall snart vara i full besittning af alla prerogativerna. En ny anda har inträngt i styrelsen, reformen af institutionerna och lagarna tar hvar dag något nytt steg framåt. Huru har allt detta kunnat åstadkommas? Genom landets regelbundna verksamhet, genom den allmänna opinionens ihärdiga och växande inflytande. Och: det är inför denna slående yttring af opinionens Makt några emanciperade tribuner med en sällsam logik vilja söka förmå en hel nation till insurrektion och revolt! Det är nu de vilja intala henne att afstå från de medel som lyckats henne, för att kasta sig i äfventyr, der hon hittills endast funnit reaktioner. De se ej, att de numera äro de enda som representera diktaturen öch godtycket: detta är allt de ha att bjuda på. De äro fantasiavtokrater, som promulgera den blifvande republikens dekreter och isin tur ha den förmätenheten att vilja påtvinga landet ett annat slags absolutism, det revo lutionära enväldet. De välja illa sin tid. De ha emöt sig sakernas eget intyg, den allmänna iostinkten, den moraliska styrkan i en alldeles nv ställning. som blifvit ekanad