Aftonbladet – 10 februari 1870, sida 2

vid påsktiden, hade hon visat honom ide vänlighet och vackra miner, nu deremot för: löjligat honom från morgon till qväll. Hvac som är lek för dig, kan bli död för mig sade flugan till spindeln. Hade endast ho drifvit gyckel med honom, skulle han mår hända tålt det, men snart lyckades hon äfven indraga Georg Heneage i samma farliga lek, och Philip King var ej den som fogligi underkastade sig sådant. Hans svaga helse gaf honom en viss anstrykning af feghet och att med kraft stå upp till sitt försvar emo mr Heneage och om så behöfdes personliger fordra upprättelse, dertill sakcade han styrka Att Selina tyckte om Georg Heneage val otvifvelaktigt; en klandervärd böjelse var de dock icke, om också verlden — den lilla bi af verlden som tillhörde mr Edwin Barley hem — gerna hade velat se saken ur denn: synpunkt. Innan Selina blef mr Barleys fru hade hon afslagit ett anbud af Heneage, un der det hon leende förklarade, att finge ho ej en rik man, så ville hon ej ha någon. De var mr Edwin Barley sjelf som i en olycklig stund hade bjudit både Heneage och King till sig. Redan första dagen af deras dervaro tog Philip humör öfver en anmärkning af Heneage, och Selina, som tyckte rätt mycket om den senare men ganska illa om der förstnämde, började genast sin grymma lek Innan många dagar förgått hade unge King till den grad förbrutit sig emot ett godt umföngessätt, att han med häftighet förebrådde enne den bevågenhet hon visade den narren Heneage. Hans förebråelse väckte visserligen blott hennes löje, men af tanklöshet och yrhet gjorde hon hvad hon: kunde för att stärka hans misstankar, Philip King började meddela miss Delves sina iakttagelröd ja, det torde ej vara tvifvel om att stna berättelser till me dödwin Barkoy,