Aftonbladet – 9 februari 1870, sida 3

Hela länder genom WwWarl AlL:S olyckliga RIlg var försatt I den mest förtviflade ställning, då alla näringar befonno sig i lägervall oc då den mest tryckande penningbrist rådde — ett bolag bildades af ansedda män, för. att på den Portugisiska och Levantiska kusten uppsamla, hemföra och här tillgodogöra silfveroch guldhaltig sand, så skulle man troligen säga : omöjligt. Och likvist, ett sådant bolag bildades verkligen, och intressenterna, som alldeles icke tvekade att i företaget nedlägga ett ganska stort kapital, voro fullt öfvertygade om, att de skulle skörda en ofantlig vinst, som äfven skulle öka nationalvälmågan betydligt. Grundläggaren af detta bolag hette Nils Lagerstolpe, en mycket ,ansedd högre embetsman, som föddes på Öland, blef anstäld i reduktionskommissionen, adlades 1719, blef kammarrevisionsråd 1727, skref sig till Görveln, Thorslunda och Stenby i Upland, och afied 1751. Under loppet af året 1721 anförtrodde då varande assessorn Lagerstolpe åt några rika affärsmän sin vunna kunskap om ett slags blåaktig sand, som innehöll ansenligt med silfver och guld, hvilken fanns vid den Portugisiska och ändå rikligare vid den Levantiska kusten,. Sanden, hvaraf Lagerstolpe undfått ett tillräckligt prof, hade redan un: dersökts af k. myntproberaren J. Schnach, som den:9 Maj och 5 Juli 1721 lemnade intyg dels derom att nämnde sand innehöll 24 skålpund 10 lod silfver och 2 lod guld per centner, eller 98 skålpund 8 lod silfver och 8 lod guld per skeppund, och dels att denna art är af den beskaffenhet, att hon med en stark arsenikalisk mineral: är behäftad, som hindrar att den icke ännu rikhaltigare kunde sig utvisax. Något tvifvel kunde således icke uppstå om företagets stora lönaktighet. Bolaget konstituerade sig den 16 December nyssnämnda år, då, sedan Lagerstolpe edeligen bekräftat sina uppgifters riktighet, en afhandling (bolagskontrakt) upprättades, hvari intressenterna på vinst och förlust förbundo sig trofast till all uppriktighet mot hvarandra, — att alldeles vara nöjda med hvad dem emellan vore beslutadt, hvilket allt utan all argan list obrottsligen hållas skuile, samt att: ej heller någon skulle: uppenbara sådant: för någon den der icke med dem i denna afbandling inträdd var, eller framdeles gitvits deri inträde. Den-strängaste:-förtegenhet skulle iakttagas, likaledes största försigtighet och moget öfvervägande begagnas. För säkerhetens skull togs af denna afhandling blott ett exemplar, som, försedt med allas underskrift; inlades i ett konvolut, hvilket förseglades och till Lagerstolpe i förvar lemnades. Bolaget ställdes på 12 lotter, deraf Lagerstolpe tog 4; handelsmännen Wittmack 2, Michael Grubb Michelsson 2, Nils Grubb 1, Johan Grubb 1 samt konsuln i Lissabon OC. Harmens . och välborne herr Fr. Löwen hvardera 1 lott... Bestyrelsen fördelades sålunda, att Wittmack och Nils Grubb skulle hafva förvaltning om sandens pröfvande och utarbetning bemma, C. Harmens i Lissabon skulle om sandens hemskickande draga försorg, samt. derjemte gå Löwen och Joh, Grubb tillhanda med råd, emedan de till Portugal och Levanten skulle sig begifva för sandens uppletande och upptagande. idare beslöts dels att; emedan Lagerstolpe till. den person, som upptäckt hemligheten om: den rika sanden, :redan utbetalt 6000 rdr. Hamburger banco (motsvarande i fu-gångbart mynt 24,000 rdr rmt), så skulle genäst till .L. utbetalas 91e af nämnde belopp, hvilket ock skedde, samt dels att af de första 1000 tunnor: sand, som hemkommo, skulle L.. sedan det utlagda kapitalet med frakt, onikostnader och intresse äro utarbetade, erhålla en fjerdedel, emedan L. måst lofva att ytterligare godtgöra den som upptäckten, hade gjort. Harmens åtog sig väl icke att strax vid gin -öfverkomst till Portugal någon sand hemskicka, men deremot att göra. all sin flit att uppforska och igenom säker lägenhet först öfversända några tunnor sänd, hvaraf man ett rätt prof göra kunde — vidare lof vade han att tid efter annan: till dess han kunde: större qvantiteter öfverkomma, dem hemsända; men dock icke på ett eller två är, efter saken allaredan ;är för; mycket eclarerat, till dess den kan komma i glömska. Slutligen tillsköto intressenterna redan vid första sammanträdet 3000 rdr. Hibeo, hvilka på Wittmacks kontor insattes för Löwens och J. Grubbs resebehof, och strax å hyåret 1722 aäfreste också deu senare till ortugal och Levanten, beledsagad af intressenternas hopp — och lyckönskningar,. Bolagsmännen här hemma väntade tåloch långmodigt några år på de stora sardlasternas ankomst, Men de afhördes icke. — blott tröstefulla bref från J. Grubb; som ändtligen hemkom 1726, medförande då ett parti blåaktig sand, hvilken Schnach undersökte och fann att den slätt icke dågde, hvarföre han om den ingen attest ville-utgifva. Men ännu hyste intressenterna hopp att sand af den rika silfverhalten skulle upptäckas. När ändtligen detta hopp försvann, så började de misstänka Lagerstolpe för svek, och ändtligen på elfte året efter bolagets bildande uttogo Michael Grubb M:son och Jakob Harmens såsom sin aflidne broders, konsul Harmens, rättsinnehafvare stämning till Stockholms kemnärsrätt på Lagerstolpe; stämvingen, uppsatt af Kongl. Hofrätts-advocaten Serlachius, var mycket sträng och afsåg full ersättning för det utlagda kapitalet med intresse.) Lagerstolpe fann sig djupt fönärmad såväl af stämningspåståendena, som af ordalagen i densamma, och: han underlät icke att genom en mängd fyndiga invändningar försvåra och fördröja sakens afgörande. Sålunda bestridde han. först kärandeparternas: yrkande. att afhändlingen (kontraktet) som utgjorde kardinaldokumentet skulle uppbrytas och förevisas, hvartill fordrades, påstod han, alla bolagsmännens gemensamma samtycke, ty blef hemligheten bekant, så kunde andra, tillgodogöra sig en upptäckt, som kostat bolaget ) Materialierna till denna skildring äro tagna