Aftonbladet – 9 februari 1870, sida 3

seende äfven fästes på skolungdomens krigsIbildning kan endast vara till nytta uti skolor, der fasterlandets blifvande försvarare skola utbildas; det blott abstrakta vetandet fylles derigenom med praktiskt innehåll, och det unga sinnet tages derigenom i anspråk på ett sätt, som måste hafva de bästa följder för skolan, och på samma gång förbereda den unge medborgaren på stora och ansvarsfulla pligter. Flere kunskaper, hvilka äro oumbärliga för officerare, isynnerhet af vissa fack, kunna icke längre inhemtas efter uppnådd värnepligtsålder; huru ofta de ändå fattas, derpå lemna våra officersskolor icke sällan beklagansvärda bevis. Så visar sig t.ex.isådana ämnen, som fosterlandets historia och geografi, hos många för öfrigt väl uppfostrade officerare en obegriplig okunnighet. Den äfven för en subalternofficer oundgängliga färdigheten i användande af kartor saknas hos ett stort antal helt och hållet, så att krigsskolan måste, om den vill fylla bristerna, börja med elementerna. Skall skolan kunna göra försvarsväsendet de vigtiga tjenster, här blifvit förutsatta, är det framför allt nödvändigt att förse henne med duglige lärare. Redan från den nuvarande skolundervisningens ståndpunkt är det ett beklagligt missgrepp, att utesluta ungdomens uppfostrare från rättigheten att bära vapen för fosterlandet; ty uti en milis-stat bör man väl ej kunna förklara en hel klass af män värnlöse, utan att på samma gång nedsätta deras borgerliga värde och anseende. Läraren, hvilken dessutom icke sällan lider utaf följderna af en afsöndrad klosterlik uppfostran, skulle utan allt tvifvel stiga i anseende hos sina medborgare, om denna uteslutning upphäfdes, hvilken på samma gång den befriar honom från en del af medborgarens pligter äfven beröfvar honom en del af dennes ära. Att krigsbildning hos läraren blifver en nödvändighet, förstås af sig sjelf, om man vill förena inhemtandet af denna bildning med inhemtandet af allmän medborgerlig bildning; de ökade anspråk, som derigenom ställas på den enskilde, äro ej öfverdrifna. Kursen för en lärares bildande varar i allmänhet tre till fyra år; om nu dertill läggas sex till åtta veckor för krigsbildningen, så ligger ej häri någon nämndvärd uppoffring. Men staten vinner härigenom för sitt försvar krafter, som det vore omöjligt att på annat sätt erhålla. Hvar och en af landets kommuner får i samma person förenad läraren för ungdomens bildande till fredens och krigens idrotter och derigenom genomföres den: enhet i uppfostran, hvilken icke allenast är i allmänhet önskvärd, utan, till följd äf en milishärs väsende, till och med måste anses nödvändig. Krigsbildningen bör likväl ej sluta med skolgången, utan måste utsträckas öfver skolåldern; på det att icke det i skolan. lärda skall gå förloradt, innan rekryt-undervisningen börjar. Denskulle kunnä vara åf två slag; om sommaren skulle, under loppet af en i lag bestämd tid, de egentliga exercisöfningarne företagas. under ledning af läraren, af de vanliga militärinstruktörerna eller af officerare; under vintern skulle läraren sjelf öfvertaga den mera teoretiska undervisningen, och de redan inskrifne värnepligtige kunde då äfven inkallas till denna, om man ej föredroge att låta dem undervisas af deras kompaniofficerare. Vi vilja ej här ingå i de närmare bestämmelserna för den allmänna medborgerliga krigsbildningens ordnande, emedan vi anse att äfven lagen bör inskränka sig till några grundsatser, utan att i en angelägenhet, hvaruti änvu icke någon praktisk erfarenhet kunnat vindås, gå de lokala förhållandena och den personliga insigten i förväg. Öfverhufvod måste hela intättningen utväxa ur kantonernas egen jordimån och ur deras uppfostringsväsende samt utbilda sig fritt från påtvungna och ensidiga former. Vi veta ganska väl, att år skola förgå, innan verkningarne af vårt förslag skola blifva synbara; men detta är ännu ett skäl att ej förlora någon tid för dess införande. På detta sätt kan mångfalden af kantonala förhållanden fritt utveckla sig i ädel täflan, under det att härens organisation och utbildning måste vara likartad,i öfverensstämmelse med, naturen af det ändamål, för hvilket den är skapad. Kantonen Vaud står, beträffande den medborgerliga krigsbildningen, framför alla de öfriga, i det den inkallar ungdomen till öfningar redan från det 16:e året. Denna inrättning är utan tvifvel hufvudsakligaste anledningen till den militär-anda, som på ett så berömvärdt sätt utmärker denna kanton. Samma verkanskall visa sig i hela landet, så Snart den nödvändiga insigten förbinder sig med den goda viljan för uppnåendet -af detta mål. . Det lider intet tvifvel,. att införandet af till krigisk bildning förberedande öfningar för utgdomen skall belt och hållet ombilda sättet för krigsbildningens meddelande inom hären och göra det möjligt att äfven i andra riktningar ställa edsförbundets -krigsinrättningar på annan gränd. Lagförslaget går ut på att förbundet skall bära kostnaden för lärarnes militära utbildning. De derför uppställda beräkningarne gifvå för hela edsförbundet en årlig tillväxt af högst 200 nye lärare. Samtliga utgifter skulle således i förhållande till det. åsyftade målet ingalunda blifva stora. Lärarens personliga ställning är ej bestämd i förslaget, utan öfverlemnad åt kantonerna 1). Öm en lärares vigtiga sysselsättningar, som upptaga så stor del af hans tid, ej tillåta, att han placeras på någon kår, tillsamman med hvilken han kan göra den vanliga tjensten, så är det väl desto angelägnare, att med fästadt afseende på hans embetsåligganden så ofta som möjligt inkalla honom till repetitionskurser eller officersskolor; alltid under den förutsättning att han vid ett allmänt uppbåd blir insatt i ledet och får draga med ut i fält, såsom det redan eger rum i kantonerna Graubänden och Wallis. Här är det på sin plats, att tala om de bestämmelser, hvilka innehållas i lagen angående de frivilliga skytteföreningarna. I dessa föreningar eget hären ett stöd, söm den knapIF I 1 dJ Tra a ME EAS RJ