Aftonbladet – 9 februari 1870, sida 3

uti framställas, sasom de 1 alla alseenden lämpligaste, äro vi dock öfvertygade, att flera nyttiga lärdomar derutur kunna hemtas. Det lyder som följer: Staten har hittills inskränkt sig till att låta sina merborgares krigsbildning börja först med värnepligtsåldern och förkortat tiden för densamma till den möjligast minsta, dels för att ej för mycket öka statsutgifterna, dels för att ej allt för lång tid taga folket från dess sysselsättningar och yrken. Likväl börjar den åsigt alltmera göra sig gällande, att denna krigsbildning ej är tillräcklig, och att den allmänna meningen, åtminstone bland män af facket, är att rekrytundervisningen måste förlängas, om vår milishär skall kunna motsvara nutidens fordringar och i framsteg uthärda jemförelse med andra härar. Vi erkänna olägenheterna, men äro i afseende på medlen för deras afhjelpande af annan mening. Vi tro nemligen att vårt framtida sträfvande måste gå ut på, icke så mycket att förlänga den nuvarande undervisningen, utan fastmer att börja den tidigare, samt att låta rekrytundervisningen föregås af militärisk uppfostran. Ovedersägligen hafva vi, såsom i flera andra ting, så ock i afseende på undervisningen, tagit de stående. härarne till förebild, och från dessa skilja vi oss endast i det hänseendet, att vi för våra soldaters utbildning använda lika många veckor som de år. Om målet på detta sätt icke uppnås, så kan det omöjligen hjelpas derigenom, att undervisningstiden förökas med några dagar; en milishärs utbildning måste fasthellre till sättet skilja sig från de stående härarnes. Om den stående hären icke upptager alla en stats medborgare, utan blott utväljer en del af dem för ett bestämdt och särskildt ändamål, så är det fullkomligt på sin plåts, att militärundervisningen endast kommer desse till godo, och detta just från den tid, då de ingå i tjenst, så mycket mera som den långa tjenstetiden i sådant fall erbjuder tillräckligt tillfälle till grundlig undervisning i alla till yrket hörande delar. Den-stat deremot, hvilkens alla medborgare utan undantag äro förpligtade att under en bestämd tid bära vapen, har alls ingen anledning att börja den militära uppfostran senare än den borgerliga. Den nuvarande tiden för rekrytundervisningen räcker knappast till att lära soldaten vapnens handterande och att bibringa honom. öfriga färdigheter, hvilka berättiga till inträde vid en kår; de delar af soldatens utbildning, som förutsätta större fordringar på den enskilde männen, såsom fältoch bevakningstjenst, måste blott alltför otta behandlas formelt och mekaniskt; för officerarnes öfning i att föra trupp blifver blott den knapphändigaste tid öfver. Och under nuvarande förhållanden kan en undervisning aldrig ifrågasättas, hvilken rationelt för soldaten förklarar hans åligganden, och hvilken icke blott har till ändamål sakförhållandena, utan äfven deras grunder; likasom den enskildes militära anlag knappast hinna upptäckas, än mindre vidare utbildas. Men en sådan undervisning är framför allt för en milishär alldeles nödvändig. Den enskildes färdighet och det helas rörlighet, hvilket allt i de stående härarne är en följd af deras öfning, måste här ersättas af den moraliska, individuella sjelfständigheten. Denna kan likväl endast ernås, om krigsbildningen börjar i. ungdomen och om den borgerliga uppfostran går hand i. hand med den militära. Om vi uppställa dessa fordringar, så sker det ingalunda i afsigt att vilja göra våra folkskolor till krigsskolor, eller för att till redan befintliga läroämnen lägga ännu, flera. Vi tro att den undervisning, på hvilken vi syfta, kunde törenas med den nuvarande, utan att lärotiden eller Täroämnena derföre behöfde ökas. rusa ; Att kroppens utbildning genom gymnastik måste hålla jemna steg med själens genom läsning, är en grundsats; som icke, allenast gjort sig gällande i den teoretiska pedagogiken, utan äfven Jagligen antagits hos flertalet af kantoner, och som :dessutom till följd af sinnatur snart skall eröfra ännu större område. Men då skall äfven:tillfälle af sig sjelf yppas att bibringa ungdomen större delen af de kunskaper, som afses vid rekrytens undervisning, Ställningar, formeringar, marscher och rörelser, hvilka uttrötta den tjugu-) årige rekryten, skall gossen inhemta. under lek; med lätthet bör en insigtsfull lärare kunna bringa det derhän, att ungdomen blir bekant med tiraljöroch bevakningstjenst m. m. Ju mera han sträfvar efter att afvika från den gängse formella undervisningen och att låta skolgossen sjelfute på marken uppfinna regler och grundsatser, desto mera väckes deltagandet, och desto varaktigare skola följderna blifva, . Vi fordra härvid ingalunda det omöjliga; hvarje rätt ordnad folkskola har ju blånd annat till ändamål att undervisa i naturkunskap; detta kan på lärjungarnes ståndpunkt rimligtvis ej ske annorstädes än ute i sjelfva naturen, och hvarföre skulle de då ej samtidigt lära sig att så betrakta sitt hemlands jord, som de, såsom dess blifvande försvarare, skola göra. På sådant sätt blir det unga sinnet skärpt och mäktigt egna tankar; den blifvande. soldaten upphör att endast blindt lyssna till kommandoordet; i stället lär han sig orsaken till .detsamma, uppfattar ändamålet, som -åsyftas med det hela, och bidrager, fullt medveten derom, till dess uppnående: Anmärkningsvärdt är, huru sällan, trots den allmänna värnepligten, sjelfständiga, af våra egendomliga och för oss lämpliga förhållanden väckta tankar och förslag i militära angelägenheter komma i dagen. Sammansättning och indelning af hela vårt härväsen, likasom grunderna för vår milishärs användande, skilja sig blott oväsentligt från de för stående härar antagna bestämmelser, under det att milishärar, öfverallt der de kämpat med framgång, bragt egna former och medel till användning, Denna ofruktbarhet bredvid mängden af politiska och sociala egendomligheter har först och främst sin grund i bristen på egen krigserfarenhet, men till en del ligger äfven grunden deruti, att krigsbildningen alltför mycket hållit sig till de yttre formerna, för att kunnå egga nationaländan till tjelfständig tankeoch uppfinningskraft.