Aftonbladet – 9 februari 1870, sida 3

I Danmark inskränker sig till den lilla ön Seeland (ty den längre isvägen, öfver begge öarna och Bel.ena, behöfver af oss anlitas blott några veckor hvarje år). Men nog vet jag, att denna seeländska postlinie ej kan stanna i Korsör e), utan måste fortgå öfver numera tyska vatten, till tyska hertigdömet Holstein. Denna sjöpostlinie är icke längre dansk, utan dansk-tysk, och äfven om ty skarne ej debitera oss för sjö-porto på den linien, hvilket är mig obekant, så ha de sett sig tillgodo vid vår transitbetalning till Danmark, genom att (art. 10 af vårt postfördrag med Nordtyskland år 1869) lägga på oss tre fjerdedelar af densamma för allt tyskt, som för vår räkning passerar Danmark. 4) Att anslaget till den danska postmannen utsått af postmedel, vet jag mig icke hafva uppgifvit pin har mången annan utväg, om man vill. 5) Att poststyrelsen den 31 Juli 1868 fått K. M:ts accept på det långt tidigare på våren, före I Maj, träffade aftalet emellan generaldirektörerna, att Stralsunder-postföringen skulle under vintermånaderna ej vidare underhållas g), rubbar på intet sätt mina invändningar emot lämpligheten af sådana beslut under gägående underhandlingar af den art, som de då förda. Att finansministern sålunda äfven ville dela ansvaret derför, utsträcker detta, men aflyfter det icke. 6) På min invändning, att Sverge åtagit sig tre fjerdedelar af den transit, som skall betalas till Danmark, för allt tyskt, som går den vägen, och att vi sannolikt betala i samma proportion för tidningar på samma väg, tröstar mig beriktigaren dermed, att endast allmänheten, men icke postkassan, har deraf skada, emedan abonnenten får sjelf betala alla tidnings-transiterna; men detta hindrar ju icke, att postkassan, som måste vidkännas tre fjerdedelar af dansk transit, genom denna sorts transitdelning är i nachdel. Likgiltigheten för abonnenterna hade jag icke väntat från det hållet erkänd kh). 7) När jag talar om Norges tendens att underhandla i postfrågor utrikes utan svensk delaktighet, har Orintigaren intet annat svar, än att ett vf mina exempel — Norges underhandling med Taxis — från Kristiania säges icke finnas uppta. set i protokoller derstädes. Jag finner denna omständighet visst icke underlig, och vidhåller min uppgift; hvilken, äfven om den hade varit oriktig, icke minskat det beklagliga faktum i den omtalade tendensen. 8) Det var icke min, utan svenska poststyrelSens, uppgift, i hennes underd. utlåtande af d. 18 Aug. 18564 emot Stralsunder-fördraget, innan det ratificerades, att förändringar uti den förut poststyrelsen meddelade planen blifvit de fullmäktige anbefallda genom telegram och särskilda direkta skrifvelser, utan att poststyrelsen lemnats tillfälle att yttra sig, Det var detta förbigående af dåvarande poststyrelsen jag karakteriserade genom orden, att de fullmäktige instruerades direkte från finansministern... Då den främsta bland fullmäktige var Sverges envoy på platsen (Berlin), är lika naturligt, att chiffertelegrammer och skrifvelser befordrades af utrikesministern, som att deras innehåll bestämdes af postverkets öfverstyresm ministern; men det märkliga låg deri, att sådant skedde. direkte, utan att först höra poststyrelsens. mening i). : 9). Att det var efter 1860 års slut, postverket försummade före byggandet af jernvägsstationshusen söka i dem bereda erlorderliga postlokaler, tror jag mig ingenstädes hafva uppgifvit k). Mina framställningar om svenska postförvaltningsfel omfatta äfven tidigare tilldragelser, Att det icke skedde före 1861, erkänner nu beiktigaren, och han torde äfven minnas, på hvems tillskyndelse I). 11) Att förflyttning från kontor till annat kontor, från ort till annan ort, af en med kunglig fullmakt, försedd -postkontorschef icke kan ega rum utan K. M:ts beslut, faller af sig sjelft, och jag har just dervid åberopat en paragraf i regeringsformen ; men icke lärer ett sådant kungligt beslut komma att fattas utan generalpostdirektörens behag. . Beriktigarens försäkran, att i fullmakten icke icke står något om förflyttning som af generalppstdirektören beslutas, synes mig derföre vara ika öfverflödig som barnslig m). : 12) Den allmänt vedertagna regeln är, att obetaldt korsband måste af emottagaren lösas såsom bref, d. v. s. med brefporto; nu var fråga om korsband från Hamburg till Sverige. Sådant betalas med 9 öre, men bref med 272). Månne alltså mitt uttryck i tidskriften Framtiden om tre gånger drygare porto,, såsom ett försinnligande uttryck, bort af beriktigaren kallas helt och hållet gripet ur luften? Svårigheten att fiöna anmärknings-anledningar måste varit stor, då man tillgripit sådana, och detta fägnar mig rätt mycket, ty jag tänkte mig att dock något verkligt korn af misstag eller tryckfelo) skulle kuhnat med god vilja uppletas. Komiskt förefaller mig då beriktigarens yttrande, att de af honom anmärkta oriktigheterna röra sådana appgifter, som äro af beskaffenhet att kunna konå tr olleFasn Mycket kunde jag vänta, men icke en så slät kontroll p). Och tillvitelsen om sanningslöshet bär jag med lugn; det är sanningens öde att till en början blifva kallad lögn, både af motständarne. och af mängden. Uti Posttidningens ofvanbemälda artikel af den 15 dennes, De sednare årens postfördrag och nedsättningarna i brefporto,, hvilken också blifvit emot mig åberopad, framhölls hufvudsakligen såsom berömligt 4): 1) att portot för bref till flera utländska stater blifvit nedsatt till hälften, tredjedelen, till och med åttondedelen af hvad det utgjorde 1848; 2) att Sveriges andel af porto för bref till Tyskland blifvit höjd genom senaste traktaten (1869) med Nordtyska förbundet; 3) att postverkets utgifter för sjöpostföringen minskats med 74,000 rdr om året, och 2 att postverket lemnat ett öfverskott af 248,000 r) rdr, deraf 184.000 nyligen öfverlemnats till statsverket. Jag önskade dervid få tillägga: 1) att portonedsättning utan rincip och gräns är ganska vådlig för postverkets bestånd i framtiden; 2). att den lika delning af porto-intägt, traktaten 1869 stadgar, blifvit i samma fördrags art. 10 åter omintetgjord genom att pMägga Sverige ensamt ?, af all transit till Danmark, för hvad som deröfver skickas s); hvilket, sedan Stralsunds-postföringen nu blifvit så betydligt inskränkt, kommer att omfatta de flesta försändelserna; att minskningen af 74,000 rdr i sjöpostföringsförluster. är helt enkelt en följd af Stralsundsfördragets upphäfvande t) och således icke mycket att berömma sig af: att aflemnandet till statsverket af 184,000 rår, nu nyligen, dels beledsagats af förslaget till ny poststadga, som flera gånger upprepar sin förutsägelse om förestående minskning i verkets intägter och söker förbereda sinnena på fribrefsrättens afskaffande för att höja verkets inkomster w), dels efterföljts af K. M:ta gtatsregleringsproposition, hvilken beräknar postverkets inkomster till 50,000 rdr mindre än hitintills v) och föreslår att derföre minska det för oförutsedda utgifter beräknade beloppet 115,000 rdr, med en motsvarande summa. Stockholm den 27 Januari 1870. J. Carl Hellberg. a) Att mot enskilda personer eller myndigheter utslunga gröfva och förnärmande beskyllningar lärer väl dock — sedan dessa beskyllningar visata runda sig på sanningslösa uppgifter — icke gerna nina försvaras ensamt dermed. att den. som härtill