Aftonbladet – 8 februari 1870, sida 2

äta middag, mr Barley, då jag mötte ett bud ifrån er, yttrade hanhögljudt, i det han kom in. Karlen sade, att unga King varit ute för någon olycka. Olycka nog, svarade mr Barley. Der ligger han., Under några minuter talades ej något. Mr Lowe böjde sig fram öfver bordet. Jast då ni kom, försökte jag att ge honom konjak. Han kommer aldrig mera att smaka hvarken konjak eller någonting annat, svarade doktorn. Han är död. Som jag trodde. Rättare sagdt var jag så fullt säker på den saken, som en olärd man det kan vara. Min tro är att han dog ute i skogen en minut sedan skottet träffade honom. Huru gick det till? frågade läkaren. Dessa unga män äro så oförsigtigal! Jag vill säga er allt hvad jag vet, svarade mr Barley. Vi hade varit på jagt —i han, jag, Heneage och de båda skogvaktarne. Han och Heneage voro icke vänner; de hade hela dagen gifvit hvarandra stickord och på allt vis uppretat hvarandra. På hemvägen skilde sig Heneage från oss, om för att gå förut eller dröja efter, det kan jag icke säga. En stund derefter mötte vi Smith — enligt hvad han ock sjelf kan intyga, ifall ni härifrån går till honom. Han började tala med mig om skogshushållning och framställde några förslag rörande de mått och steg vi borde taga. , Philip King, som ämnet icke intresserade, sade sig vilja gå förut, hvarpå Smith och jag slogo oss ned på en bänk utanför värdshuset och drucko en butelj cider tillsammans. En halftimme kunde vi väl ha suttit der, då jag steg upp och anträdde hemvägen genom skogen —