Aftonbladet – 8 februari 1870, sida 2

döde, var den som först väckte min uppmärksamhet på honom. Hvilken skada att den andre ej ligger här i stället för denne! Ljud af spasmodiska snyftningar hördes från trappan. Det var mrs Barley som gret; hon tycktes ha suttit på det nedersta trappsteget hela tiden med ansigtet nedböjdt emot sina koän och hade säkerligen hört allt hvad som sades. Det föreföll nästan som mr Barley ville ursäkta hennes våldsamma rörelse genom en förklaring att hon nyss, utan att ana något, kommit att betrakta Philip Kings ansigte och att åsynen deraf uppskrämt henne. Doktor Lowe sökte öfvertala henne att lemna rummet, men hon wille det icke; han hällde en tåsked af något slags droppar i ett vinglas, fyllde det med vatten och förmådde henne att dricka, hvarefter hon småningom blef lugnare. Med löfte att komma åter separe på aftonen, sade han farväl och var knappt gången, då mr Martin med hastiga steg kom in i förstugan. Hvad betyda alla dessa berättelser? frågade han mycket upprörd. Man säger att Philip King är död. Man borde sagt att han är mördad, sade Edwin Barley. Heneage sköt honom iskoen. gj Heneage!, Just han! Heneage lade an på honom och sköt ihjäl honom. Man torde svårligen få reda på ett fall af mera uppsåtligt mord. Att mr Edwin Barley yttrade denna anklagelse under inflytelsen af bittert hat kunde lätt märkas. Stackars yngling!, sade presten med vek stämma, i det han böjde sig ned och lade handen på den dödes panna. Jag har relan flerå dagar märkt att de voro oense. be kunde vara grunden till agg mellan lem ?6