Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

mm —— — ii alldeles lagom tidigt för att se Philip King taga sin reträtt genom den motsatta dörren. Öfvertygelsen att han spionerat fattxde naturligtvis genast mr Heneage. Med en ed inom de sammanbitna tänderna var han på väg att skynda efter honom; då mrs Barley fattade hans arm. Georg, ni skall ej gå. Det skulle kunna kosta enderas lif om ni nu möttes. Jag skall ge honom sin lön; han skall icke glömma det så lätt! Var god och släpp min arw. Ursäkta, bästa Selina! Ty med mera kraft än artighet hade han i vredesmod slitit sig lös och ilade ut genom den motsatta dörren för att förfölja King. Båda kastade sig in i skogen, men Philip King bade ett godt försprång och lediga händer, då deremot Georg Heneage hade sin bössa att bära. Selina tänkte genast på detta förhållande. Jag vill hoppas den ej är laddad. Han skulle af våda kunna skjuta sig sjelf om han stötte bössan emot ett träd, så hastigt som han springer. Anna, du är mera snabbfotad än jag, mitt barn; skynda dig tvärs öfver den gräsplanen till grinden der i hörnet; genom den kommer du in på en gångstig i skogen, der du utan tvifvel träffar dem. Tillsäg mr Heneage från mig, att jag befaller honom komma tillbaka och lemna mr King i fred. Jag befaller detta i hans mors namn, säg honom det., Jag vågade icke neka att gå och vågade knappt heller lyda. Med klappande bjerta skyndade jag framåt, då jag komtill den mig anvisade lilla grinden, öppnade jag den och fortsatte min väg in i den mörka skogsparken. Trädpartier och busksnår voro öfver. allt genombrutna af gångstigar och ej tätar än att jag kunde se ett litet stycke omkrine mig. Men ingen syntes till, (Forts.) 8