Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

Deputationen från de vid Upsala universitet vistande mosniske trosbekännarne. Det svar, som prof. Ribbing afgaf till ofrannämnda deputation, om hvilken vii torslagens nuwmer berättade, var ungefär öljande lydelse: Mine ärade vänner, den första känsla ert besök hos mig väckt, är den af glädje hos en gammal universitetslärare öfver att från yngre akademiska medborgare röna det förtroende, att de i on angelägenhet, som Hgger dem om hjertat, per-sonligen vända sig till honom. Denna känsla skulle, just till följd af dess nyssnämnda anledning, ej alldeles försvinna, ens om den till mig gjorda framställningen af något skäl skulle nödga mig till ett svar, som på ett eller annat sätt imnebure ett nej på en framstäld Joskan. Nu åter må det så mycket mindre vara mig förmenadt att hysa och mttala den, som jag, såsom Svar på den framställning I till mig gjort, kan hänvisa på hvad som talar bättre än försäkringar, på fakta; med det tillägg blott till dessa, att, sedan ja; vidk —66 årens riksdag först bragte å bane den fråga, som nu, efter att hafva genomgått åtskilliga .acer, hvilar till afgörande, jag ej ändrat öfvertyg else angående densammas rättvisa och billighet. rör öfrigt om det i allmänhet må anses önskvärdt a tt hvar och en i offentliga ärenden bestämmer sim öfvertygelse och sitt handlingssätt efter grunder, hemtade ur sak, så är det rentaf en fordran af den, hvars egentliga verksamhet består i vetenskapliga studier, att han ej af andra konsiderationer låter sig ledas och att han tillika dervid iakttager att låta hvar sak afgörande inverka endast inom omkretsen af det, som rätteligen af den beror, ej på sådant, som till den står endast i tillfälligt förhållande. Att nu ens gissningsvis förutsäga utgången af den fråga, som snart af riksdagen skall atgöras, ligger förmodligen utom hvar och ens förmåga, åtminstone utom min. Under sådant förhållande tjenar det till föga att utbreda sig om förboppningar eller önskningar beträffande denna utgång, äfven om man hyser dem än så varma. Deremot mån I tillåta mig att uttala en önskan och en förhoppning, stälda till eder: att — liksom judiska studerandes studier och seder eller, med ett ord, arten och sättet af hela deras personliga uppträdande vid Upsala universitet, gåfvo mig anledningen och påminnelsen att vid den första riksdag jag bivistade, väcka motion om ändring i 28 regeringsformen. I och edra kamrater genom edert förhållande nu vid universitetet och sedan i lifvet måtten gifva den bästa och mest bindande bevissing, som kan presteras, en bevisning i kraft och handling för rättvisan och fördelen af det hvilande förslaget, vare sig föröfrigt att denna bevisning blir en vederläggning af billigheten i ett för denna gång utsagdt nej till förslaget eller en bekräftelse på riktigheten af ett H detsamma gitvet ja.