Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

En betjent kom ut och anmälde att några främmande damer kommit på visit; Selina och mr Heneage gingo in. Jag sprang ned ibland trädpartierna och visste snart ej hvar jag befann mig. Medan jag så stod, undrande hvilken väg jag borde följa, kommo mr Edwin Barley och Philip King arm i arm, under ifrigt och förtroligt samtal. Det föreföll mig att mr King berättade om deras ordvexling. Det var mer än illa att min bekantskap med mr Edwin Barley hade börjat med att jag blifvit skrämd af honom. Ytterligt känslig för alla intryck, kunde jag icke besegra min första fruktan. Hvar gång jag fick se honom slog mitt hjerta af ångest. Han såg mig och sade: Så — du är hemkommen ser jag, Annal Ja, sir, svarade jag och kunde knappt få orden öfver mina läppar. Hvar är mrs Barley? Hon har redan gått in, sir. Ån Goerge Heneage — hvar är han ? Han gick också in. John sade att några främmande voro komna.s , Han sade icke vidare, men gick in tillsammans med Philip King. Den dagen inträffade intet vidare, som störde lugnet. En herre som senare kom, bjöds att stanna öfver middagen. Straxt efter dess slut, då mrs Barley var uppkommen i salongen, skickade hon efter mig; jag tyckte att hon var mycket vacker i sin svarta barege med silfvergarnityr på hals och armar. Nå, Anna, hvad tyckte du om Philir Kings lynne denna förmiddag? frågade hor medan hon stod vid spiseln och drack sitt kaffe som John nyss burit in. O, Selina! jag har aldrig förr varit så förskräckt. Da lilla stackare! Ja, var det ej ett profstycke af fint umgängessätt?