Aftonbladet – 5 februari 1870, sida 2

— Södra teatern gaf i går för första gången Flickan i stadsgården, folkkomedi item akter med prolog, fritt dramatiserad efter Aug. Blanches bekanta roman af F. Hodell. Liksom de flesta dramatiseringar af romaner, har icke heller denna kunnat bli något verkligt drama; dertill kommer att författaren nog frikostigt trakterat med nerfskakande mordiska scener, som då de, såsom här är fallet, upprepas flere gånger emellan samma ersoner och då man får se deras både lycade och misslyckade försök att bita af hvarandras öron, måste bli alltför magstarka äfven för de gröfsta nerver. Mankan till nöd läsa om åtskilliga rysligheter, men att se sådant framställdt på scenen gör ett pinsamt intryck på hvar och en som har någon smak och det verkar brutaliserande på dem, som på tsatern skulle hemta nägra goda stimulantier. Emellertid uppenbarar sig i stycket författarens högst betydande dramatiska savoir faire, den förmåga han har att göra lyckliga och effektfulla anordningar, hans blick för komiska sidor i folklifvet och hans stora talang i kupletter. Spelet är också på nästan alla händer mästerligt. Hr Bergström har uti kopparslagaren Grönqvist fått ett stoff, som ban formar till en i högsta grad rolig fgar, som oupphörligt framkallar skrattsalfvor. Hr Nilsson väckte allmän öfverraskning genom den verkligen betydande talang, hvarmed han spelade den råe och vildsinte muraren Stork. Hr Thegerström, hvilken såsom recett-tagare fick röna talrika bevis på publikens sympatier, spelade med vanlig manertri ledighet och friskhet den ungdomligt lättsinnige Gustaf Paulis rol. Publiken gaf vid ridåns nedgåug genom applåder och inropningar sitt bifall tillkänna. In ETRnR