Aftonbladet – 4 februari 1870, sida 3

ker Tidningsöfversigt. Dagligt Allehanda innehåller i går en artikel rörande generalkonsulatet i London, hvari tidningen, med anledning af utrikesministerns försvar för bibehållande af det orimligt stora konsulsdistriktet odeladt, yttrar bland annat: Granskar man något närmare de af h. exc. utrikesministern i första kammaren angifna skälen, så hafva de det väsentliga felet, att de icke bevisa hvad de skola. Om också en generalkonsul finnes, som genom ovanlig duglighet och utomordentliga ansträngningar skulle kunna fylla en befattning, för hvilken under vanliga förhållanden flere personer vore behöfliga, hvem kan med säkerhet antaga, att efterträdarne skola utveckla samma ovanliga kraft och nit? Vice-konsulerna kunna ej utan skäl afsättas, yttrade hr utrikesministern, men detta har väl ingen fordrat. Allt hvad man väntat var, att beslut om delning af konsulatet måtte fattas, för att vid första ledighet å en eller annan af de för nya konsulat ifrågasatta platserna genomföras, och att, om behof deraf förefunnes, förslag om anslag till aflöning af de nya konsulerna till riksdagen ingifvas. Väl må medgifvas, att generalkonsulatet erfordrar så stor del af de till konsulsfonden ingående lästafgifter, att ej någon större behållning deraf synes kunna väntas, men i mån af sjöfartens tilltagande stiga ock lästafgifterna, och vi föreställa oss, att ännu mera kunnat af denna tillgång besparas, om generalkonsulatet hade delats, och dess minskade göromål naturligtvis ätven medfört minskade utgifter. Vi förstå också ganska väl, att en utrikesminister efter så häftiga anlopp, som inom andra kammaren under de senare riksdagarne skett mot tredje hufvudtiteln, ytterst ogerna skulle vilja komma fram med förslag om ökade utgifter på densamma, sedan de så nyligen blifvit nedsatta och riksdagen visat sig så ytterst obenägen mot nya utgifter, fastmer alltjemt forskar efter anledningar till och ropar på nya indragningar. Men då här ett stort och oafvisligt behof förefinnes, som väl vore värdt någon uppoffring, hade en utväg kunnat väljas, utan att h. exc. behöft direkt genom en k. proposition vädja till riksdagen. Dessutom äro inkomsterna för flere vicekonsuler i England redan så stora, att ej större summor skulle erfordrats, för att fylla hvad som blifvit nödigt till aflöning af ett par ordinarie konsuler. I stället att ens bereda utsigter till den ifrågasatta förbättringen, om också först längre fram, är det gamla missförhållandet icke blott bibehållet för närvarande, utan ock förlängdt på obestämd tid, eller så länge som den blifvande generalkonsuln bibehåller platsen. Ingenting är nemligen tillkännagifvet derom, att den nye generalkonsuln får underkasta sig en framdeles skeende delning af konsulatet, och följaktligen har — i strid med h. exc. yttrande i kammaren — en blifvande utrikesminister alls icke frihet att vidtaga de förändringar han finner nödiga. Han är tvärtom bunden af den nuvarande utrikesministerns åtgöranden, äfven om han skulle vilja genomföra en reform, och är måhända måttligt tacksam för testamentet. Det hinder, som nu förefinnes uti vicekonsulernas befintlighet, skall naturligtvis ock fortfara, ända tills man vid deras konstituerande vill tillfoga vilkoret att nödgas underkasta sig en blifvande förändring. Vill man aldrig göra början härmed, kommer man tydligen aldrig ur fläcken. H. ex:s yttrande, att konsulsärendena i distriktet hittills på ett fullt nöjaktigt sätt handhafts, torde väl tåla vid. nägon jemkning hvad vice-konsulsplatserna beträffar. Här träffa vi ock frågans kärnpunkt. Hade vice-konsulerne alltid på ett fullt nöjaktigt sätt bevakat våra intressen, då hade aldrig några anledningar till klagan förefannits, men erfarenheten har bekräftat motsatsen. Endast af aflönade konsuler, svenskar eller norrmän, kan man vänta att de skola ,a nålgot mer än att nätt och jem. sköta de löpande göromålen. Doras uppgift är dock icke endast inskrö7,Kt härtill, utan dertill hör ock att Då ett verksamt sätt befrämja sitt Ianås sordel, Personer, villiga att åtaga sig vicekonsulsposter, törde nog finnas i mängd, och det lär stundom vara en liflig täflan bland -I engelska handlande om att erhålla dylika e platser, så att de ansett erhållandet at en -Isådan stundom rätt betydligt inkomstbringande befattning såsom särdeles eftersträf3 vansvärda gunstbevis af generalkonstiln, men al med mångfaldiga exempel skulle kunna visas, att dessa utländingar, atminstone ofta, uppt fattat sin uppgift ur helt andra synpunkter än de svensk-norska intressenas. Ej blott deras okunnigtet om vårt språk, våra lagar r Joch inrattningar, verkar hindrande i deras .stjensteutöfning. Såsom köpmän hafva deätven egna intressen, och dessa kunna vid mångfaldiga tilltällea komma i kollision med ss) tjenstepligten, och det är tydligt att under 3 sådana förhållanden pligten ej sällan får vika a I för den egna fördelen, Det är redan så långt I kommet, att mången svensk eller norsk sjöyr kapten, har man sagt oss, anser det sasom yr ett oundvikligt ondt att i engelsk hamn hafva tatt göra med sitt lands vice-konsul. -Hvaraf till tjena nedsättningar i lästafgifter och an3 dra lättoader för sjöfarten, om man vill in. bespara lönerna till ett par eller tre tjensteyn mäns aflöning, utgifter, som säkerligen mångn dubbelt skulle till fosterlandet återgäldas? le Det behöfver ej ens sägas, att dugliga patrioetiska konsuler i några af Englands största g I sjöstäder skulle kunna verka oberäkneligt gagnande för afsättningen af våra produkter. I första rummet vore sådana nödiga i Hull och Newcastle, såsom kommerskollegium också föreslagit, och dernäst i Liverpool och Bristol, samt för Skotland i Glasgow eller Leith. Mu Det lär vara mera än ett blott rykte, att förslaget till konsulatets bibehållande vid sitt -loförminskade område först utgått från en yr. person, som sjelf är aspirant till platsen. tt) Anledningarna till missbelåtenhet skulle ökas, ar) om platsen besattes med en man, som ej Jaegde ett stort mått at verksamhetsoch kel handlingskraft. Den är ingalunda lämplig för dem, som älska beqvämligheten. RENEE dOO LI 1 FO DD SLA mv lade! mm omm AMR OLA. OO OO rr OO (TN rr Ö 2 DM —-— AV er VR Fn br VR JT br k— OM I FgFpr fö JV rr Mn